känd donator

Hej
Ja, jag har fått ägg från min syster. Jag valde äggdonation eftersom jag har en sjukdom som är ärftlig, det är 50% risk att den går i arv om jag får genetiska barn. Med ägg från min syster blir mina barn så nära egna genetiska barn som möjligt men utan sjukdomen, så har jag kommit fram till mitt beslut. För mig var valet lätt, jag hade nog dessutom haft svårt att ta emot ägg från någon annan okänd donator. Jag tror att jag då hade funderat för mycket på donatorns motiv till att donera och på hennes egenskaper och anlag som skulle kunna gå arv.  Lyckligtvis tvekade min syster aldrig utan sa genast ja när jag frågade om hon skulle kunna tänka sig att donera. Vi gjorde behandlingen på ett svensk sjukhus, eftersom vi hade en egen donator behövde vi inte stå i kö utan bara vänta de 6 månader som det tar att få svar på smittskyddsprover. Jag och min syster talade en del om hur det skulle komma att kännas, hennes åsikt var att hon endast donerade ägg, med dna som till stor del dessutom var mitt, någon mamma till barnet skulle hon inte bli. Nu har jag och min man med hjälp av min systers ägg fått två barn. Jag tänker sällan på att de blivit till genom äggdonation. Min syster har en nära relation till barnen såsom deras moster, inte av någon annan anledning. Barnen är fortfarande små men jag försöker ändå börja berätta för den äldsta om hur de blivit till, jag vill inte att det ska komma som en chock när de blivit stora.                  

Vilken härlig historia! Jag som är lite "emot" att donera till närstående. Men det är ju bara för att jag själv inte skulle klara det... Men sen har jag ingen syster heller . Men intressant att läsa att det kan gå så bra!!! Grattis till era två barn!

Tack för svar Mahoc! Härligt att det gått så bra och att det har blivit två barn . Vi funderar just på äggdonation från min syster med tanke på arvsanlag och gener. Är bara så orolig över att det ska kännas konstigt om det nu blir barn till slut. Har också fått uppfattningen att sjukhuset helst ser att man gör en sk korsdonation och att de verkar även vilja styra ens beslut åt detta håll. Upplevde ni några problem med sjukhusets inställning till ert val/beslut? Har förstått att ett etiskt råd ska pröva beslutet, utöver den vanliga beslutsprocessen, just när det gäller donation från närstående? Var detta något som skapade problem för er? Kommer ni att berätta för era barn när de är äldre om hur det hela ligger till?

Tack.

Märy06  Ja, visst finns det tillfällen när jag tycker att det känns lite konstigt, det kan jag ärligt säga. Som exempel var jag förra veckan på bvc med min yngsta och sjuksköterskan där ville skriva in uppgifter om föräldrarna i mitt barns journal. Jag fick då uppge min systers längd, allergier m.m. En tydlig påminnelse om att mina barn inte kommer att ärva mina egenskaper - på gott och ont. Jag kan ibland känna sorg över att jag aldrig kommer att få genetiska barn, samtidigt är jag så otroligt tacksam för de barn jag fått och skulle aldrig vilja byta bort dem. Med de valmöjligheter jag har haft är jag helt övertygad om att jag har tagit rätt beslut.

Sjukhuset vi gjorde behandlingen hos ifrågasatte aldrig att min syster skulle donera, de föreslog aldrig korsdonation, kanske förstod de att vi ändå skulle ha tackat nej. Att något etiskt råd var inblandat hörde vi aldrig talas om så jag tror inte att det var så. Vi kommer självklart att berätta för barnen om hur de blivit till, har redan börjat berätta för den äldsta men i form av en saga eftersom de ännu är små. Lycka till med er ÄD. 
   

Blev så glad när jag fick ett svar från någon som gått igenom det vi har framför oss. Vi har redan haft en väldigt lång väg innan vi landade i det här alternativet. Det är många tankar och funderingar kring processen och kommande känslor. Gissar att det kommer att dyka upp många frågor efter hand också. I så fall, är det ok om jag tar kontakt/ställer frågorna till dig då?