• Rockabilly

    2årstrots!!

    Hjälp! Min dotter är snart 2 år och är trotsig.

    Hon vill inte äta den maten vi ger, vad gör vi då?

    Hon vill nästan alltid ha nappen och får hon inte den så lägger hon sig på golvet och skriker. Vad göra?

    Hon måste sitta ner i sin stol men ställer sig ofta upp och jag tar ner henne från bordet och hon går upp igen och ställer sig upp. Jag fortsätter tills hon blir jättearg och skriker och slänger sig på golvet. Jag ignorerar. Gör jag rätt?

    Hon vill titta på pippi långstrump och när jag satt i den i dvd:n vill hon se nicke nyfiken. När jag sätter i den vill hon se pippi. Sen säger jag att nu tittar vi på nicke nyfiken. Hon blir arg och skriker. Jag ignorerar. Gör jag rätt?

    Hon slänger ner sin mat från bordet när vi äter. Jag tar ner na och hon blir arg. Jag berättar givetvis för henne att man inte får göra så och sen ignorerar henne när hon drar i mig.

    Sitter vi massa folk kring ett bord vill hon ta min hand och gå ifrån. Jag talar om tex att "nu pratar mamma med morfar". Hon skriker och drar i mig tills hon är så arg så hon spricker. Jag ignorerar.

    Vi är på ica och ska handla. Hon sitter i vagnen och ser ngt hon vill ha. Jag säger nej. Hon blir jättearg och skriker tills jag ger med mig för att jag tycker det är pinsamt. Vad ska jag göra??

    Gör jag helt fel? Vad kan jag göra i tuffa situationer?
    Jag vill ju bli en bra föräldrar med ett harmoniskt barn som inte blir bortskämd med kakor bara för att hon ska bli tyst!

    Ge mig tips snälla!!

  • Svar på tråden 2årstrots!!
  • Queenie70

    JAg tycker det låter som mycket ignorerande och man själv skulle ju också bli frustrerad om man ville nåt och istället blev ignorerad. Jag har själv en tvååring och jag tycker det funkar bättre med bekräftelse..typ...JAg vet att du vill att vi ska gå, men nu måste mamma prata med morfar, och sedan fortsätta bekräfta, men inte ge efter när utbrottet pågår...Jag ser att du är jättearg/ledsen, man får vara arg etc...Min låter sig inte ens tröstas när han får utbrotten men det känns som om det går över fortare om jag bekräftar hans frustration.

  • vittra
    Hon vill inte äta den maten vi ger, vad gör vi då?
    Säg: det var synd att du inte vill smaka, jag tycker det här är jättegott men om du inte är hungrig behöver du såklat inte äta.

    Hon vill nästan alltid ha nappen och får hon inte den så lägger hon sig på golvet och skriker. Vad göra?
    Varför får hon den inte?

    Hon måste sitta ner i sin stol men ställer sig ofta upp och jag tar ner henne från bordet och hon går upp igen och ställer sig upp. Jag fortsätter tills hon blir jättearg och skriker och slänger sig på golvet. Jag ignorerar. Gör jag rätt?
    Nej, du ska inte ignorera. Säg att du vill att hon sitter ner i stolen annars vågar du inte ha henne där. Säg att du ser att hon blir arg och trösta om hon behöver, men ditt ord står fast.

    Hon vill titta på pippi långstrump och när jag satt i den i dvd:n vill hon se nicke nyfiken. När jag sätter i den vill hon se pippi. Sen säger jag att nu tittar vi på nicke nyfiken. Hon blir arg och skriker. Jag ignorerar. Gör jag rätt?
    Nej, ignorera aldrig utan bekräfta att hon blir arg. Förklara tydligt innan att eftersom du inte verkar kunna bestämma dig just nu så tycker jag att vi tar och ser nicke nyfiken nu så kan vi se pippi nästa gång. Det brukar underlätta.

    Hon slänger ner sin mat från bordet när vi äter. Jag tar ner na och hon blir arg. Jag berättar givetvis för henne att man inte får göra så och sen ignorerar henne när hon drar i mig.
    Ta inte bort henne utan ta bort maten istället. Ignorera inte utan säg att du märker att hon inte är så hungrig och att du tar bort maten då istället. Blir hon arg så fråga igen om hon är hungrig och säg att du vill att hon äter då och inte leker med maten, ignorera inte!

    Sitter vi massa folk kring ett bord vill hon ta min hand och gå ifrån. Jag talar om tex att "nu pratar mamma med morfar". Hon skriker och drar i mig tills hon är så arg så hon spricker. Jag ignorerar.
    Säg igen att jag vill prata färdigt först, jag hör att du vill säga/visa något viktigt men kanske du kan hjälpa mig att.... göra det eller det... tills jag är färdig? Få henne att känna sig meningsfull genom att hjälpa dig med något, då blir hon inte så upptagen med att dra i dig.

    Vi är på ica och ska handla. Hon sitter i vagnen och ser ngt hon vill ha. Jag säger nej. Hon blir jättearg och skriker tills jag ger med mig för att jag tycker det är pinsamt. Vad ska jag göra??
    Nej det är ju såklart helt fel... du ska aldrig ge med dig bara för att hon blir arg och det blir pinsamt!!! Det är det absolut värsta du kan göra!

    Du måste försöka underhålla, distrahera och kommunicera i affären för att i största möjliga mån undvika just sådana konflikter. Men när de inträffar får du inte böja dig! Om hon vill ha glass tex så kan du säga nej idag vill jag inte köpa någon glass, vi ska köpa det här och det här, du kan väl hjälpa mig att leta det? Vill hon ha bröd, korv, saft, whatever så säger du helt enkelt nej jag har en lista här på saker vi ska köpa och det står faktiskt inte med här idag, idag ska vi köpa andra saker. Är det något hon vill ha som du kommer på att det faktiskt inte vore så dumt, så är det ju ännu bättre! Var då positiv och visa att du tycker det var en bra idé att köpa just det. Uppmuntran behövs och försök att uppmuntra så mycket som möjligt, tänk på att de ofta är väldigt hjälpsamma om de får möjlighet! Men bryter hon ihop och blir helt oresonlig så är det ju katastrof om du ger henne vad hon vill ha bara för att hon ska bli tyst!
  • Lady Namárië
    vittra skrev 2011-02-19 17:58:25 följande:
    Hon vill inte äta den maten vi ger, vad gör vi då?
    Säg: det var synd att du inte vill smaka, jag tycker det här är jättegott men om du inte är hungrig behöver du såklat inte äta.

    Hon vill nästan alltid ha nappen och får hon inte den så lägger hon sig på golvet och skriker. Vad göra?
    Varför får hon den inte?

    Hon måste sitta ner i sin stol men ställer sig ofta upp och jag tar ner henne från bordet och hon går upp igen och ställer sig upp. Jag fortsätter tills hon blir jättearg och skriker och slänger sig på golvet. Jag ignorerar. Gör jag rätt?
    Nej, du ska inte ignorera. Säg att du vill att hon sitter ner i stolen annars vågar du inte ha henne där. Säg att du ser att hon blir arg och trösta om hon behöver, men ditt ord står fast.

    Hon vill titta på pippi långstrump och när jag satt i den i dvd:n vill hon se nicke nyfiken. När jag sätter i den vill hon se pippi. Sen säger jag att nu tittar vi på nicke nyfiken. Hon blir arg och skriker. Jag ignorerar. Gör jag rätt?
    Nej, ignorera aldrig utan bekräfta att hon blir arg. Förklara tydligt innan att eftersom du inte verkar kunna bestämma dig just nu så tycker jag att vi tar och ser nicke nyfiken nu så kan vi se pippi nästa gång. Det brukar underlätta.

    Hon slänger ner sin mat från bordet när vi äter. Jag tar ner na och hon blir arg. Jag berättar givetvis för henne att man inte får göra så och sen ignorerar henne när hon drar i mig.
    Ta inte bort henne utan ta bort maten istället. Ignorera inte utan säg att du märker att hon inte är så hungrig och att du tar bort maten då istället. Blir hon arg så fråga igen om hon är hungrig och säg att du vill att hon äter då och inte leker med maten, ignorera inte!

    Sitter vi massa folk kring ett bord vill hon ta min hand och gå ifrån. Jag talar om tex att "nu pratar mamma med morfar". Hon skriker och drar i mig tills hon är så arg så hon spricker. Jag ignorerar.
    Säg igen att jag vill prata färdigt först, jag hör att du vill säga/visa något viktigt men kanske du kan hjälpa mig att.... göra det eller det... tills jag är färdig? Få henne att känna sig meningsfull genom att hjälpa dig med något, då blir hon inte så upptagen med att dra i dig.

    Vi är på ica och ska handla. Hon sitter i vagnen och ser ngt hon vill ha. Jag säger nej. Hon blir jättearg och skriker tills jag ger med mig för att jag tycker det är pinsamt. Vad ska jag göra??
    Nej det är ju såklart helt fel... du ska aldrig ge med dig bara för att hon blir arg och det blir pinsamt!!! Det är det absolut värsta du kan göra!

    Du måste försöka underhålla, distrahera och kommunicera i affären för att i största möjliga mån undvika just sådana konflikter. Men när de inträffar får du inte böja dig! Om hon vill ha glass tex så kan du säga nej idag vill jag inte köpa någon glass, vi ska köpa det här och det här, du kan väl hjälpa mig att leta det? Vill hon ha bröd, korv, saft, whatever så säger du helt enkelt nej jag har en lista här på saker vi ska köpa och det står faktiskt inte med här idag, idag ska vi köpa andra saker. Är det något hon vill ha som du kommer på att det faktiskt inte vore så dumt, så är det ju ännu bättre! Var då positiv och visa att du tycker det var en bra idé att köpa just det. Uppmuntran behövs och försök att uppmuntra så mycket som möjligt, tänk på att de ofta är väldigt hjälpsamma om de får möjlighet! Men bryter hon ihop och blir helt oresonlig så är det ju katastrof om du ger henne vad hon vill ha bara för att hon ska bli tyst!
    *gilla*
    So say we all
  • Rockabilly
    vittra skrev 2011-02-19 17:58:25 följande:
    Hon vill inte äta den maten vi ger, vad gör vi då?
    Säg: det var synd att du inte vill smaka, jag tycker det här är jättegott men om du inte är hungrig behöver du såklat inte äta.

    Hon vill nästan alltid ha nappen och får hon inte den så lägger hon sig på golvet och skriker. Vad göra?
    Varför får hon den inte?

    Hon måste sitta ner i sin stol men ställer sig ofta upp och jag tar ner henne från bordet och hon går upp igen och ställer sig upp. Jag fortsätter tills hon blir jättearg och skriker och slänger sig på golvet. Jag ignorerar. Gör jag rätt?
    Nej, du ska inte ignorera. Säg att du vill att hon sitter ner i stolen annars vågar du inte ha henne där. Säg att du ser att hon blir arg och trösta om hon behöver, men ditt ord står fast.

    Hon vill titta på pippi långstrump och när jag satt i den i dvd:n vill hon se nicke nyfiken. När jag sätter i den vill hon se pippi. Sen säger jag att nu tittar vi på nicke nyfiken. Hon blir arg och skriker. Jag ignorerar. Gör jag rätt?
    Nej, ignorera aldrig utan bekräfta att hon blir arg. Förklara tydligt innan att eftersom du inte verkar kunna bestämma dig just nu så tycker jag att vi tar och ser nicke nyfiken nu så kan vi se pippi nästa gång. Det brukar underlätta.

    Hon slänger ner sin mat från bordet när vi äter. Jag tar ner na och hon blir arg. Jag berättar givetvis för henne att man inte får göra så och sen ignorerar henne när hon drar i mig.
    Ta inte bort henne utan ta bort maten istället. Ignorera inte utan säg att du märker att hon inte är så hungrig och att du tar bort maten då istället. Blir hon arg så fråga igen om hon är hungrig och säg att du vill att hon äter då och inte leker med maten, ignorera inte!

    Sitter vi massa folk kring ett bord vill hon ta min hand och gå ifrån. Jag talar om tex att "nu pratar mamma med morfar". Hon skriker och drar i mig tills hon är så arg så hon spricker. Jag ignorerar.
    Säg igen att jag vill prata färdigt först, jag hör att du vill säga/visa något viktigt men kanske du kan hjälpa mig att.... göra det eller det... tills jag är färdig? Få henne att känna sig meningsfull genom att hjälpa dig med något, då blir hon inte så upptagen med att dra i dig.

    Vi är på ica och ska handla. Hon sitter i vagnen och ser ngt hon vill ha. Jag säger nej. Hon blir jättearg och skriker tills jag ger med mig för att jag tycker det är pinsamt. Vad ska jag göra??
    Nej det är ju såklart helt fel... du ska aldrig ge med dig bara för att hon blir arg och det blir pinsamt!!! Det är det absolut värsta du kan göra!

    Du måste försöka underhålla, distrahera och kommunicera i affären för att i största möjliga mån undvika just sådana konflikter. Men när de inträffar får du inte böja dig! Om hon vill ha glass tex så kan du säga nej idag vill jag inte köpa någon glass, vi ska köpa det här och det här, du kan väl hjälpa mig att leta det? Vill hon ha bröd, korv, saft, whatever så säger du helt enkelt nej jag har en lista här på saker vi ska köpa och det står faktiskt inte med här idag, idag ska vi köpa andra saker. Är det något hon vill ha som du kommer på att det faktiskt inte vore så dumt, så är det ju ännu bättre! Var då positiv och visa att du tycker det var en bra idé att köpa just det. Uppmuntran behövs och försök att uppmuntra så mycket som möjligt, tänk på att de ofta är väldigt hjälpsamma om de får möjlighet! Men bryter hon ihop och blir helt oresonlig så är det ju katastrof om du ger henne vad hon vill ha bara för att hon ska bli tyst!
    Tack för supertips! Ska genast börja med detta!
  • Rockabilly

    Men varför ska hon få ha nappen 23 timmar om dygnet? Det är ju inte bra för tänderna och talförmågan! Och att vara så bundis med en napp, det kommer ju vara skitsvårt den dagen vi ska ta bort den!
    Barn ska bara ha napp när dem ska sova! Tycker ja!

  • Aquavit

    Vissa saker/strider väljer vi bort med sonen som alldeles nyss fyllt 2 år, tex napp-fighten.
    Vi försöker få honom att använda nappen mindre så om han lägger den ifrån sig när han äter eller vid andra tillfällen så flyttar vi den så att han inte ser den mer. Kommer han på att han vill ha den så frågar vi "Men behöver du verkligen nappen nu när du ska leka/gå ut/eller vad man nu ska göra". Om han framhärdar så får han nappen, det är ine värt striden tycker vi när han bara är 2 år. Däremot så har vi definitivt märkt att han glömmer den mer och mer nu och är utan den i längre perioder, så länge han inte ser den. Får han syn på den vill han genast ha den.

    Angående maten så brukar vi försöka dels att inte använda "inte" utan istället säga att maten ska ligga på tallriken eller i munnen, eller besticken äter man med eller så kan de ligga bredvid tallriken, eller vattnet dricker man ur glaset och skeden äter man med. Om han fortsätter tar vi bort det som han leker med, tallriken, glaset eller besticken. Han blir oftast arg och då säger vi att han får tillbaka det om han äter/dricker ordentligt utan att busa. DEt funkar oftast hyfsat och om det inte gör det frågar vi om han har ätit färdigt eftersom han bara leker, och ibland svarar han nej och då börjar vi om, eller så svarar han ja och då får han gå från bordet. Vi försöker även lära honom att när man har ätit färdigt elelr inte vill ha mer så lägger man besticken på tallriken och skjuter undan den lite och det funkar ibland faktiskt. Gör han så så berömmer vi honom förstås och talar om att det var bra att han talade om att han inte vill ha mer genom att bla bla så att vi förstår att han är färdig.

    Om han försöker dra iväg mig eller nån annan från bordet medan jag pratar eller inte har ätit färdigt så förklarar vi varför vi inte kan eller vill gå från bordet och att han får vänta tills vi är färdiga, och att han kanske kan leka med sin leksak som finns i närheten. Om han framhärdar, för då vill han oftast ju bara ha uppmärksamhet, så säger jag att han kan få sitta i mitt knä om han vill (och om det passar beroende på varför jag ite vill gå från bordet) elelr att han kan hämta sin ritbräda och sitta på sin plats och rita. Ibland kan han få ta med en leksak upp på bordet om det funkar för dukning osv. Och hoppar han upp i mitt knä kommer han oftast på efter ett tag att det inte är så kul där, så går han ner och går iväg till sina leksaker utan att dra i mig mer.

    I affären brukar jag försöka få honom att hjälpa mig att välja.....ska vi ha apelsiner eller mandariner? Den yoghurten eller den? Och så får han om möjlighet finns sitta i en sån "bil-shoppingvagn" med ratt, det är kul, får han dessutom en banan så håller han sig rätt nöjd. Skulle han få ett utbrott på något han vill ha försöker jag tala om varför vi inte ska ha en sån idag medan jag går ifrån hyllan där varan stod. Förhoppningsvis till en annan hylla där jag ska ha något och han kan få välja mellan det flingpaketet eller det andra.

    Om filmtittandet skulle jag antgligen antingen tala om att detta var filmen han valde och vi byter inte tillbaka, utan den andra filmen tittar vi på nästa gång. Sen skulle jag börja prata om filmen som var på, säga "Oj, vad gör apan nu?", eller "titta vilket konstigt träd" eller "Men titta hur Pippi lyfter hästen, kan man verkligen göra så?". Ja du förstår säkert. Försöka få honom att engagera sig i filmen helt enkelt.

    Men visst är det drygt ibland när inget funkar.
    Vårt största "problem" just nu är att han drar ner saker från bord och stolar och slänger dem ifrån sig på golvet, eller häller ut alla legobitar på golvet och sen skickar iväg dem till rummets alla hörn och in under möbler vilket är så drygt eftersom jag nu är gravid med 2,5 månader kvar  och tycker att det där med att böja sig ner och plocka upp när han vägrar är rätt jobbigt. Försöker få honom att hjälpa till att plocka upp efter sig, men det funkar sällan. Försöker med att han kan väl hjälpa mamma att plocka upp, funkar inte heller...

    Det andra är att han sparkas ofta, framförallt på skötbordet, och att han försöker göra katten illa. Trots att vi i båda dessa situationer talar om varför man inte gör så (det gör ont på katten/mamma) och talar om hur man ska göra istället (man klappar försiktigt med handen, så här: *visar*). Ibland tar vi bara undan katten och säger att man bara ska klappa snällt på katten. Men just nu funkar inget.

    Lycka till i alla fall, kanske något av mina tricks kan hjälpa.

  • Aquavit

    Ja visst ja, angående att ställa sig upp i stolen - vad har ni för stol?
    Vi har en tripp-trapp-stol och han sitter ju nu utan "bebis-bågen". Men han har perioder när han ställer sig upp på stolen eller vill lägga fötterna på bordet eller något liknande, och då sätter vi honom ner och talar om att vid bordet sitter man ju ordentligt, se på mamma och pappa som sitter ner på stolen eller har fötterna på golvet. Forsätter han så säger vi att om han inte sitter ordentligt på stolen så måste vi sätta på bågen igen, och fortsätter han då så gör vi det. Så får han ha bågen resten av dagen och så provar vi igen nästa dag utan. Ofta har han glömt då vad han höll på med dagen innan.

Svar på tråden 2årstrots!!