2 mf och en sent avbruten graviditet. Någon med liknande bakgrund och ett positivt slut?

Det du har varir med om är svårt och tungt och jättejobbigt.

Massa  gravidtiter har jag med mig. Inne på nummer 8 nu snart. Gör IVF.

Det är skit och det är tungt emellan.
Fast det känns omöjligt ibland så försöker jag se varje dag och det jag har.
jag har en underbar man, ett fint hem, fina vänner osv. Se det jag har-inte det jag inte har.

När jag blir 89 och ser tillbaka på mitt liv så vill jag se att jag hade fler bra dagar än dåliga eller ledsna.
Så jag försöker att hålla modet uppe. Ibland är det lättare och ibland svårare.
Nu medicinerar jag IVF-medicin-vilket skapat en depp ner. Men annars så försöker jag vara så glad och positiv. Tänker att jag har erfarenheter och kanske kan hjälpa andra med att förstå och visa omtanke.

Solsken:
I min omgivning finns M en vän med elva mf och nu två döttrar.
Två andra bekanta fick barn förra året efter många IVF-försök och mf.

Det finns hopp. Fast det kanske inte känns så ibland.
Men vi är så många som försöker. Många många lyckas och jag tror att du kommer bli en av dom.
Som de brukar säga till mig..det var litet otur. Du kommer lyckas.
Jag hade en del tidiga mf och vi fick Fragmin och då blev det bättre för oss.

Jag önskar och hoppas att du kommer få bli mamma snart.
Det är bara att försöka bara litet till.
Du kan ju ge upp, men du behöver ju inte göra det idag, eller så kan man ge upp nästa vecka.
Eller så kan man ge upp idag och ändra sig imorgon. Man kan ju göra litet som man vill och det tycker jag känns skönt, bara vetskapen om att man kan ändra sig, gör att det hela känns litet lättare.

Men när jag bli sådär gammal så vill jag veta att jag gjort det jag kunnat. Jag vill inet ångra mig.
Nu försöker vi fortfarande och nu ska det gå *kick ass* så brukar jag tänka och då samlas det energi i mig som gör att det går ett tag till. Det är mina magiska ord och prova och låna dom om du vill.

*Massa omtanke*

jag har inget lyckligt slut att dela med mig av, men en bitvis liknande historia (abruten graviditet pga kromosomfel för ett år sen, missfall i vecka fem i september och snart 3 års kämpande totalt, med ivf sen ett drygt år tillbaka). vi ger inte upp än och det tycker jag inte du ska göra heller! antar att du är i kontakt med sjukvården för att diskutera vad som ev kan göras. men jag ville mest skicka dig en kram då jag vet hur fruktansvärt det är det du har gått igenom! det finns inte ord för att trösta men du är inte ensam!

Jag ska imorgon beställa tid privat för att få en utredning. Jag orkar inte vänta på att få det gjort kommunalt.

Jag försöker tänka positivt. Jag har två gånger blivit snabbt gravid även om det inte blivit barn av det och jag har gått över en halv graviditet med ett barn som levde ända tills vi tvingades avbryta den graviditeten. Jag hoppas att ännu kunna lyckas på egen hand, men jag vill ha en utredning gjord för att se ifall de skulle hitta något.

Hoppas någon ännu kan ge lite solskenshistorier hit! Alla behövs!

Jag har inget avbrytande bakom mig men väl en förlorad son och 4 missfall. Det tidigaste i v.5 och det senaste i v. 9. Nu är jag i v. 31 och allt ser fint ut hittills.

Tidiga missfall är vanliga och två i rad kan man mycket väl få men det är försvinnande få som får tre i rad.

Du skall se att det blir er tur snart!

Kram

Jag skulle få en liten dotter juni 09, men vi fick veta i v 19 att hon hade bukväggsbråck och läkaren sa att hennes chans för överlevnad var nästan lika med noll. Så vi valde att avbryta graviditeten i v21. Jag blev gravid igen 3 månader senare men det slutade i missfall i v11. Vi försökte i ca 6 månader sedan blev jag gravid igen och fick nu en liten frisk gosse den 7 Januari. Man får försöka att inte tappa hoppet även fall det är välldigt lätt att göra det ibland. Jag håller tummarna för er och hoppas att det kommer gå väl för er också.
KRAM!

Det är väl just det att man tappat hoppet. Vi hade just tagit oss upp ur gropen vi hamnade i efter att vi tvingades avbryta den ena graviditeten så sent och det känns väl lite extra hårt att ha försökt ett år och sedan misslyckas igen.

Ska imorgon och prata med en psykolog på mödrarådgivningen. Känns att det kan behövas. Men jag väntar på att graviditetshormonerna ska gå ur kroppen så vi kan börja försöka igen. Efter sista graviditeten fick jag aldrig igång mensen normalt utan tvingades äta hormoner. Nu hoppas jag att kroppen skulle återgå till det normala efter det här missfallet.

Vill börja med att beklaga :(
Vi kämpade i lite mer än 1,5 år och blev sen gravida med hjälp av hormoner och akupunktur men tyvärr fick även vi avbryta graviditeten i v 22. Därefter försökte vi igen och då tog det ca 1 år och fick även hjälp här med samma behandling och vi lyckades men det slutade i MA v 12. 3 månader efter MA blev vi gravida även här med hormoner och akupunktur och nu 1 jan 2011 fick vi en frisk och efterlängtad dotter. Som sagt även om det känns mörkt nu så kommer ljuset och ni lyckas med inom kort.

Min mens har kommit tillbaka efter 1 månad båda gångerna så det är skönt. Hoppas du får den hjälp du behöver. KRAM

Jag hoppas innerligt att min mens skulle komma tillbaka efter det här missfallet.