Hur ska vi på bästa sätt få flickorna att sova i sina sängar?

Jag är likadan, jag tål inte hur bonusen snurrar och far och är otroligt lättväkt.
Skulle hon sova i våran säng för jag knappt en blund på hela natten och är inte direkt trevlig morgonen efter, så vi har löst det hela med att kommer hon och vill sova hos oss får pappan gå upp till hennes rum, hon sova i sin säng och han sover på en madrass på golvet.

Våran gemensamma dotter sover inte heller i våran säng, hon är dock bara 7 månader och får komma in i vårat rum på morgonen för att få frukost eftersom jag inte orkar gå upp då!

Först och främst måste ni ju diskutera igenom det hela, du och pappan. Ni måste vara överens.

När ni bestämt er får ni helt enkelt prata med barnen och säga att ni vill att de sover i sina sängar, att ni inte tycker det fungerar längre eller vad ni nu känner. Sedan stå fast vid detta.

Men det viktigaste är att ni faktiskt bestämmer er och är överens. Sen kommer resten automatiskt.

Vi har diskuterat, o han säger att han måste träna barnen på att sova i sina sängar. Den äldsta tog det knappt nån tid alls för, hon lägger sig lätt utan protest i sin säng o sover heela natten. Medans den lilla då protesterar högt o ljudligt m tårar o allt. Men när han inte orkar "bråka" m henne längre så låter han henne iaf sova i hans säng. Då får ju hon som hon vill... hon får alltid som hon vill när hon tar till tårarna. 
Han tycker jag är typ elak som säger att han ska lägga ett gråtande barn i sin säng. Men jag anser att det är ju hennes sätt att visa att hon är missnöjd, det går ju över sen. Eller?? 

Jag vet iaf hur vi ska göra när vi får gemensamma barn, jag vill verkligen inte ha barn i sängen. Vårt sovrum ska vara en plats för oss att få rå om varandra få egen tid tillsammans oavsett om man myser eller bara ligger o pratar o löser korsord. Jag tror det är viktigt att man får en stund tillsammans på tumanhand.

Är det bara jag som resonerar konstigt eller är jag en grym "bonus mamma"??

Varför är det då så svårt för pappan att inse att det jag säger är rätt då, han tittar bara konstigt på mig när jag resonerar så här. Kanske är det så att eftersom det är hans barn som han känner samhörighet med så är det svårt för honom att låta henne gråta??

En kväll här i veckan när hon grät, fick hon somna i vår säng o sen bar han in henne i sin säng. Men jag tycker inte det är nån lösning just för att då vänjer hon ju sig inte att somna i hennes säng...

Vilka bekymmer man har, tur man har en del tålamod...

Ni måste skapa trygghet för flickorna i deras egna sängar. Nu blir det nog mer som en bestraffning att sova i sing sän- Pappas nya kommer ja då ska hon ta vår pappa och sängplats.
Jag och min sambo hadde samma problem, han är lätt väckt och vill absolut inte ha några ungar i sängen. Jag hadde låtit dom sova där sedan skilsmässan med pappan. För oss har det varit ett jätte jobb speciellt med dottern 4 år. Men nu sover hon i säng hela natten uten problem. Ni måste vara konsikvänta...HELA tiden, så även om du inte är där kan han inte låta barnen sova i sin säng.

(Men måste bara roa mig lite om din kommentar: När vi får barn så ska dom inte få ligga i vår säng..jojo hehe!  )

Alltså ett spädbarn (!) behöver naturligtvis den närheten och tryggheten att kunna sova hos föräldrarna på ett helt annat sätt än flera år gamla barn. De vet att ni finns där även om de sover i egna sängar.

Problemet är pappan. Han har inte bestämt sig. Hade han gjort det hade han inte gett med sig bara för att 6-åringen protesterar mot förändringen.

Om det inte går alls kan man ju vända på det, pappan kan sova tillsammans med henne i hennes säng alternativt på en madrass på golvet om han inte får plats. Då skapar man som ovan skriver en trygg plats även där.

Om jag var du (har varir bonus mamma i 6år), så skulle jag gå upp och prata med flickan. Försöka få henne att lungna sig, krama henne. Förklara för henne att när man är 6 år så sovar man i sin egna säng, men om hon vaknar på natten och är rädd el liknande så får hon givetvis komma och väcka mig eller pappa. 

Du som bonusmamma får nog acceptera att flickorna går före dig. Dom är barn och du är vuxen!
Detta är oxå en omställning för flickorna, visa lite respekt, återigen dom är barn.
När dom är trygga, då kan ni jobba med att dom ska sova i sina sängar. Men DU måste ju oxå vara aktiv och lårta dom ta tid och kraft.
Kan inte DU sova då får DU flytta!

Så tycker jag.