Vägrar gå till skolan!

Stackars pojke. Kanske är han deprimerad? Kanske har det hänt nåt i skolan? Sånt måste man ju utröna först innan man börjar med konsekvenser.

Men rent allmänt kan jag tycka att det är en tonårings "jobb" att gå till skolan, Det är hans uppgift i familjen så att säga. Och han ska iden åldern även kunna ta ansvar för det själv. Och det är genom att sköta "jobbet" som han får tillgång till fördelar i livet så som tv, datortid, mobiltelefon, månadspeng etc. Sköter han inte jobbet, så förlorar man dessa fördelar. Man ska väcka en gång, kommer de inte upp och iväg till skolan då, så får det konsekvenser...Och det ska vara TRÅKIGT att stanna hemma från skolan.

Men detta som sagt EFTER att man tagit reda på om det finns nåt annat som ligger bakom skolvägran.

Nu har det hänt lite saker! Vi har fått en tid på Bup, han är deprimmerad! Vi har även kommit överens med skolan att han ska komma till skolan, orkar han inte sedan så kan han gå hem, men han måste komma dit! Ett tag tog jag med mig datorn till jobbet för att han inte skulle sitta där, men han brydde sig inte! Hoppas nu bara att det blir bättre!

Min dotter drabbades av en depression och skolfobi för ca 1 år sedan. Hon vägrade att gå till skolan i ca 2 månader. I början fick jag inte upp henne ur sängen ens, fas 2 var att hon kom upp, gjorde sig irodning som hon brukar inför skolan, men hon klarade det inte. Fas 3 var att åka till skolan med henne, bara åka dit och sitta i bilen utanför skolan (Det var otroligt jobbigt för henne) Detta att åka till skolan höll vi på med ca 3-4 veckor innan hon kunde gå in i skolan. Sedan tog det väl ett tag till innan hon kunde vara i skolan på en lektion. Vi hade hjälp från BUP, bästa vännerna, skolan och familjeenheten. Idag går hon i skolan precis som alla andra, på varje lektion och hon har verkligen gjort enorma framsteg! Varenda minut av denna tid var värd mödan! Hoppas att ni orkar kämpa!

usch har också haft en sån där period peppa och uppmuntra bara:D till att han ska gå till skolan såklart

hej, jag har haft liknande till dotterna till Inalmw, och har inte varit i skolan förren nu på 2 år, men nu mår jag mycke bättre och tror jag får betyg nu så ja kan fortsätta i skolan, de ha r inte varit lätt, o de har tagit tid, men de funkar typ nu o de e jag glad för! hoppas de går bra, men stressa inte e nog mitt råd:)

Tack för era svar!
Här är ingen förändring, jag sitter på möten i skolan och skolan och pojkens pappa tycker det är mitt fel att jag är alldeles för vek och snäll mot pojken. Pappan har misshandlat mig psykiskt ide tretton åren vi var tillsammans och har ett  stort övertag över mig. Jag får känslan av att han ringt och pratat med rektor och psykolog och sagt att jag är så svag och så. På sisat mötet tjatade rektorn om att pojken borde gå på internat eller fosterhem!!!! Det är ju inte hemmet som är något problem. Som tur var så var socialen där och hon ringde mig senare och talade om att det var en absolut sista utväg att placera på fosterhem.
Det är så himla jobbigt för det känns som om alla (pappan, rektor, kurator) är emot mig och anser att det är mitt fel, jag har ingen att prata med. Hoppas jag kan få förtroende för soc tanten som var med sist!

Jag har samma problem med min yngsta. Han har två äldre syskon med diagnos vilket har tagit en stor del av min energi. Hans pappa svarar inte på hans sms, ringer inte tillbaka och kommer med konstiga ursäkter när sonen frågar om han får komma. Min son har haft problem i skolan i ett par år. Vi har anpassat med hjälp av liten grupp osv. Nu är det en månad kvar på nian och han vägrar fullfölja! Under en period i våras gick han varje dag, alla lektioner! (Enda två veckorna på läsåret det hände!) Sedan orkade han inte igen. Han har blivit erbjuden praktik istället för skola några dagar i veckan. Han kanske får betyg i 4-5 ämnen, vilket inte tar honom i på något gymnasieprogram. Nu har han fått erbjudande om att börja på Yrkesmekanisk och att börja redan NU! Men nej... Han tänker inte lova att han ska gå dit. Vi har självklart haft otaliga diskussioner, jag har gett konsekvenser osv men motståndet mot att göra något "vettigt" är större än så. Och han vet inte själv vad han vill göra. Gubbarna på "Mecken" är jätteduktiga på att fånga upp sådana killar, men det förutsätter ju att man går dit... Överväger faktiskt att skita i det sista månaden och ge honom sommaren på sig att mogna och fundera över vad han vill bli och göra. Han går absolut med på att han kommer att få sköta en stor del av markservicen hemma i så fall, eftersom jag jobbar och hans syster går i skolan. (de andra syskonen har flyttat ut redan) Han har en plats på "Mecken" i höst och kanske behöver han sommaren. Men ingen skola - inga pengar! Inget sommarjobb - Inga pengar... Hoppas han är bra på att hitta på saker att göra som inte kostar pengar och att han inte börjar med något kriminellt.... Som tur är så har han bra vänner! Men det är så svårt och frustrerande! Tvinga honom att gå dit med vetskap om att han kommer gå därifrån om någon timme, eller ge honom sommaren till att tänka och växa? 

Stackars pojke hoppas de blir bättre skolan måste anpassa sig efter honom mer !:) kräv det.