Jag undrar hur det här med tal hos små barn fungerar. Är det ärftligt eller är det miljön som påverkar hur bra/rent ett barn pratar som litet och upp i skolålder?
Eller är det en kombination?
Brukar syskon prata lika rent/orent vid samma ålder?
Nu är jag ingen expert men har skrivit mitt examensarbete om barns språkutveckling. Den mesta forskningen tyder på att barns språkutveckling är en kombination av arv och miljö.
Vad gäller just talet, och inte språket som helhet så tror jag arvet spelar en mycket stor roll. Jag har två pojkar som jag upplever har haft samma språkliga förståelse etc. i samma ålder men en som är sen med själva talet och en som är tidig. Den äldsta har svårt med språkljud m.m. medan dem för den yngsta bara faller på plats lätt och naturligt.
Vi har både biologiska och icke biologiska barn i familjen. Vi träffar biologiska syskon till våra barn ibland. Utan att ha någon kunskap om detta så svarar jag - miljö.
I vårt fall har det bara varit arv. Sonen brås på sin far och pratade sent. Dottern brås på mig och pratade tidigt. De har växt upp i samma familj och sonen var förstabarn och fick därmed MER uppmärksamhet, mer stimulans och böcker lästa än dottern.
Däremot har båda två ett enormt ordförråd och uttrycker sig mycket vuxet. Det är ju miljön som påverkar, eftersom de växer upp i ett hem med högutbildade vuxna.
Jag är mest fundersma eftersom ett syskonpar på barnens förskola varit så fruktansvärt dåliga på att prata båda två när de är/varit 5 år. De har pratat bebisaktigt och jag har knappt förstått vad de har sagt när jag har pratat med dem.
Min andra var sen med talet, men han har inte ens när han väl började prata så pratade han så orent som dessa syskon.
Vi har även lekkompisar som är äldre än mina barn, men har pratat och pratar fortfarande sämre/orenare än vad mina gör.
Jag kanske är bortskämd med att mina pratar så bra, men eftersom jag har mött flera barn på förskolan som pratar bra de med så undrade jag vad det är som påverkar.