Ska jobba med dementa.... Jobbigt?

Efter att ha jobbat med både "klara" och dementa. Så får jag nog säga att jag föredrar att jobba med dementa.
Även om det kanske känns konstigt att säga. Klart att det kan vara tufft i mellan åt, men på något sätt så det liksom roligare. Jag har hellre en dement, glad liten dam,  än en sur tant...:)
Det händer liksom mer:)
Sen får man vara beredd på mkt upprepning, men det är bara att svara och se lika förvånad varje gång du får höra just den där historien, om luftballongs flygningen. Osv...:)

Nja, det beror ju lite på de inlagda och hur dåliga de är. Dementa som är aggressiva kan vara jobbiga att arbeta med, men många är ju bara "glömska".

Jag jobbade heltid på en demensavdelning ett halvår, och tyckte inte att det var så farligt. De flesta boende då var mest förvirrade, och två var nästintill helt sängbundna. Det gick att prata med de boende, men det var såklart inte alltid man fick svar eller som de tog in vad man sade.
 
Som i vanlig hemtjänst så var det ju en del hjälp med städ och duschar och på/avklädning. Vissa behövde hjälp vid måltiderna med att matas. Flera använde "blöjor" som man ju fick hjälpa till med att byta.

Det var mest att göra på morgonen när alla skulle upp för att äta frukost. Efter det var det dusch och städ och lunch, sedan kaffe och middagen (som vi lagade till själva från otillagad mat från köket, så lite kock fick man ju också vara), och sedan ganska lugnt. Kvällspassen och nattpassen var där jag jobbade i regel lugna såvida någon inte blev akut sjuk.

Jag jobbar med dementa och tycker jätte mycket om det! Oftast är det jätte kul och lärorikt, visst kan det vara jobbigt också, både psykiskt och fysiskt men för det mesta bara kul!
När jag var gravid och jobbade med dementa så jobbade jag bara fram till 6 månaden, fick så många starka och onda sammandragningar av alla tunga lyft så det gick inte längre. Mådde även super-illa 2 månader i streck medans jag jobbade och det var väl inte skit kul direkt, men det gick ;)
Det ända negativa är väl att det kan vara många tunga lyft, men annars finns det nog bara positivt enligt mig att jobba med dementa, dom är oftast helmysiga! Men en del kan ju vara raka motsatsen :P

Tack för svaren... Det lugnar lite =)

Men har ni några "tips" på bemötande av dementa... jag vet ju att man inte ska ställa frågor om saker och ting eftersom det kan verka förvirrande för dem... Något?

det är riktigt påfrestande och jobbigt. TYCKTE JAG. jag har jobbat med dementa jag stod ut i ett helt år.
Det tar väldigt mycket på tålamodet eftersom de inte förstår vad du säger, inte gör som du säger, de blir ofta arga och kan itne heller uttrycka sig. Det passade inte MIG det yrket.  Det beror ju helt på hur du är som person.
Jag har inte så mkt tålamod så jag orkar med att ge så mkt av mig själv HELA tiden och upprepa mig tusen ggr.
För de dementa förstår ju inte vad det är du säger och efter fem minuter frågar de samma sak igen. Det beror givetvis på hur pass dementa de är oxå!
Finns ju olika grader i demensen, det stället jag var på, var nästan allihopa så gravt dementa att de bara gick runt runt i korridoren och kunde inte förstå vad man sa, många var aggresiva, många  frågade samma sak tusen ggr och var väldigt krävande...inte säkert det är så på det stället du hamnar, men jag jobbade heltid och det var jobbigt !
Jag blev lätt irriterad på de gamla tillslut... orkade verkligen inte längre... så jag bytte ställe... det var helt enkelt inte min grej, har för dåligt med tålamod tror jag och kände inte att det gav mig något, orkade inte ge och ge så mkt av mig själv och inte få något igen för det... eller känna att man ens är förstådd när man pratar :) 
Men du kanske har tålamodet det vet jag inte, får väll hoppas på det ;) 

däremot är det många som oxå trivs med det, oftqast starka och tålmodiga personer, du måste nog vara lite speciell för att trivas med det jobbet på heltid....inte många som orkar med det i längden....

lycka till iafall. =) hoppas DU kommer trivas !

Måste säga som personen i inlägg 1, jag föredrar att jobba med gamlingar med demens än de utan! Det ger ju helt klart ytterligare en faktor att ta hänsyn till i omvårdnaden, men jag har inte sett det som något jobbigt utan snarare roligt.
Man får vara med om mycket roligheter, somliga kan vara som barn i vissa fall. När det blir jobbigt o man tappar tålamodet får man hålla masken och sen gå in i sköljen och hoppa upp o ner ist

Tips på förhållningssätt är ju som du skriver, att inte ställa för mycket direkta frågor. Läs i personens papper vad den har jobbat med, intressen, närmast anhöriga, så har du säkra samtalsämnen.
Sen är det bra att inte ge massa val, utan skala av lite när man har en fråga lr behöver ge "instruktioner". För mig är det viktigt att prata även med de som inte kan svara tillbaka, att de inte ska bli omskötta på morgonen tex och enbart få instruktioner "sitt upp" "lyft foten". Om inte orden "går in" visa med kroppen vad du menar.
Jag upplever att när en person stretar emot vid tex påklädning, viftar med armarna när man ska kamma håret lr dyl så är det för att de inte förstår vad som händer och blir rädda, man måste jobba lugnt och metodiskt och tala om vad man gör.

Nu blev det ett långt inlägg, men det var lite av mina tankar iaf
Hoppas du kommer trivas!!!