Vad lätt det är att "fastna" vid den motoriska utvecklingen

Det slog mig häromdagen, hur lätt det är att liksom ha fokus på barnets motoriska utveckling. Våran son fyllde 1 nu i mitten på Januari och har under ett par veckor varit rätt gnällig och vill gärna komma över till oss på nätterna. Jag har varit helt säker på att det bara har handlat om en separationsfas. I mitt tänk så har det ju varit att "men han går ju redan, och något annat stort motoriskt steg har han ju inte tagit"

Nu har jag däremot vaknat och blev lite arg på mig själv. Det händer ju självklart en hel massa annat i utvecklingen. När jag verkligen tittade efter så håller han ju på att lära sig massor, och har redan lärt sig massor som inte har med gång eller annat att göra. Han kan ta enkla instruktioner "hämta nappen" och han förstår vad olika saker är och vad de gör som två exempel.

Varför är det så lätt att fastna i det motoriska? Det pratas ju ofta om när barnen lär sig krypa, gå os v när man pratar om barnens utveckling. Visst, det är ju lättare att se...det är ju svårt att missa att sonen/dottern helt plötsligt knallar iväg te x. Det andra kanske kommer lite mer smygande, men det är ju precis lika viktigt och man blir ju precis lika stolt när man inser att sonen faktiskt greppar vad som är vattenflaskan och att han ska hämta nappen när man ber honom.