Jag har ett bitbarn =/

Små barn bits av många anledningar har jag läst. Både när dem blir glada, arga, ledsna, för att få uppmärksamhet. Jag kan tyvärr inte ge något bra knep men på dagis så är det ju viktigt att personalen försöker ligga steget före innan hon biter och att dem inte lämmnas ensamma under tex middagsvilan för hennes egen skull så att hon inte biter någon allvarligt eller att dem andra barnen undviker hennne. Jag skulle prata med förskolechefen om hur dem ska jobba på dagis och prata med BVC för egen del.
Hoppas du får många bra tips i tråden.

Det lugnar ju ner sig när dem kan uttrycka sig mer med ord.

Det är inte erat fel. En del barn bits i den åldern och det är svårt att komma tillrätta med. På förskolan får de bevaka ditt barn hela tiden och snabbt ta undan ditt barn när det är på väg att bita eller håller på att bita. Det går väldigt fort så även om man bevakar så hinner de oftast bita tyvärr. Man får ju inga signaler från barnet att det är på väg att bita, utan det kan leka fint brevid någon annan och plötsligt sitter barnet där och biter! Man kan stå bara en meter ifrån och så kanske man tittar upp för att se vad klockan är så har det redan hänt! Kanske kan förskolan få in en resurs som kan punktbevaka ditt barn under ett par månader? Fråga i alla fall. De tips som jag har fått är i alla fall att punktbevaka, att låta barnet leka nära de andra barnen men att agera snabbt vid bitande och då ta undan barnet och ta bort det från gruppen. Aldrig skälla eller skambelägga på något sätt, men ta bort barnet från de andra så att barnet förstår att det roliga tar slut när det biter. Man ska gärna dyka ner häftigt så att barnet blir överraskat och lite omtumlat av att plötsligt inte få vara med de andra, utan istället sitta med en tråkig fröken och plocka med någonting. Man behöver ju inte sätta det barnet i en tvillingvagn tillsammans med ett annat litet barn på utflyker, men annars ska man helst inte begränsa umgänget med de andra barnen så mycket, för bitbarnen behöver träna sig på att umgås nära andra barn utan att bita.

Det är i alla fall inte erat fel. Om ni inte har bitit henne hemma, men det har ni väl knappast gjort =)

tack för era svar!
dum fråga kanske, men varför får man inte skälla?altså höja röstenordentligt-NEJ liksom..?

och nej vi har inte bitits härhemma=)

Som förälder vet jag inte vad som är bäst att göra egentligen, men som personal så tyckte i alla fall vår psykolog att vi skulle undvika att skälla så att barnet inte skulle beläggas med skamkänslor. Det var ett lika litet barn som ditt. När jag tänker efter så minns jag inte längre om jag sa "nej!" när det hände eller om jag var helt tyst. Jag räknar nog inte ett bestämt "nej!" som skäll, utan mer som ett stoppande ord - som att ropa "stopp!". Psykologen ville ju att vi skulle överraska barnet så att det blev lite omtumlat och då kan ju ett utrop hjälpa. Men inget skäll efter det, bara separationen från kamraterna. Och sedan försöker man igen. Det är det extremt noggranna övervakandet som är nyckeln, så att man kan fånga upp situationen snabbt och helst innan det händer. Men som sagt, en resurs hade verkligen varit bra. Det är inte lätt att avvara en personal till punktbevakning av ett barn hela tiden och ändå få resten av verksamheten att fungera.  Det är ju inte ens säkert att ditt barn är det enda bitbarnet. Det "smittar" lite, så att utsatta barn själva kan börja bitas om man har otur.

Har pratat med pedagogerna o min dotter är inte den enda som bits för tillfället, men mest och oftast...de har inte resurserna att avvara en personal sa dom, för än tycker dom att problemet är hanterbart...så det är väl bara o vänta o se...vi försöker träffa så mycket lekkamrater som möjligt när vi har henne hemma o så....men man käner sig ändå så kass som förälder =/

puffar

Känns inget vidare att ha bitbarn har en son som snart fyller 2 och har fungerat väldigt bra fram till för ca 2 veckor sedan då de informerade mig om att min son bitit ett annat barn, har sedan tidigare 3 barn och ju varit medveten om problemet men inte reflekterat så mycket över det då det ju drabbat mina barn. Känner mig ledsen och uppgiven trots att det bara pågått i två veckor men det är min fasta övertygelse och förhoppning att detta upphör. 

Har läst många inlägg om detta och de flesta föräldrar verkar ju ha förståelse för att det inte är föräldrar eller barnets fel att vissa barn blir bitbarn, har ju en väl fungerande familj och har svårt att se att det har någonting med vår uppfostran att göra. Självklart att vi som föräldrar säger till om vår son bits eller slår på oss eller någon annan. 

Tråkigt med föräldrar som tar för givet att det råder dysfunktionella familjeförhållande för att detta ska uppstå. Man ska nog vara försiktig med att döma för det kan lika gärna hända dem och då tror jag de kanske ångrar sina ord. Som sagt jag har tre barn sedan tidigare och har uppfostrat alla barn med kärlek och omsorg men ändock så har mitt 4 och yngsta barn blivit bitbarn.