Skoltrött tonåring

Är ingen tonårsmamma men arbetar som lärare. På min skola har vi en superduktig kurator som jobbar mycket med elever med den inställning till skolan som din son har. Hade jag varit dig hade jag kontaktat skolan och bett om råd. I min kommun finns det även hjälp att få via kommunen.
Jag hade som lärare till din son uppskattat att du hörde av dig så vi kunde hjälpa dig och din son.
Lycka till!!

Tack för sitt svar!
Jag har kontakt med skolan och även med BUP, men det blir ingen förändring. Hans mentor är väldigt förstående och bra på många sätt, men hon kan inte göra mer än jag kan. Kuratorn vill han inte träffa över huvud taget.
BUP tog jag kontakt med i början av förra terminen (alltså ca ½-år sedan) men sonen tycker att de bara är konstiga och ställer knäppa frågor. Lite kan jag hålla med honom, men mest ledsen blir jag över att det inte händer något. Jag förstår att de inte kan trolla utan att han själv måste komma till insikt, men just nu önskar jag att de kunde lägga fram en färdig lösning. De har även sagt flera gånger att han verkar deprimerad och att det är det mest akuta att ta itu med. I min värld ska något som är akut inte ta ett halvår

Funderar nu på om det skulle hjälpa om han får praktikplats några dagar i veckan. Samtidigt som jag är rädd att det ska försämra allt för honom.

Har ni varit i kontakt med skolans studie och yrkesvägledare. De kan kanske hjälpa i situationer som dessa. Jag har precis börjat arbeta deltid i en skola som syv och jag har fått många elever i nian på mitt bord med samma "symptom" som din son. Ingen av dessa killar har velat träffa kuratorn men de träffar gärna mig.

Det kan vara en väg att gå.