Förskollärare!!! Hur berätta för barnen

Jag behövde inte berätta, barnen frågade när de såg magen och jag svarade dem. När jag hade varit på ultraljud visade jag bilderna, mycket uppskattat! Lycka till! Skall tillägga att jag jobbar med sexåringar och uppåt, men har egna i förskoleålder och det var samma för dem...

Jag skulle vilja ha fler svar. Är lärare och ska förhoppningsvis ha barn i juli.

Jag arbetar på en förskola och även där så har barnen själva börjat fråga om det är så att jag har en bebis i magen. Då säger jag bara att jag har det. Ibland vill de lyssna på magen och frågar hur det känns. Håll det bara enkelt och naturligt så ska det nog gå bra Inga långa utläggningar bara.

Ska kanske tillägga att jag arbetar med en barngrupp på 3-5 år

Det jag är orolig för är negativa reaktioner som att jag sviker dem (vilket vissa säkert kommer att uppleva).

Tack för era svar! Är det någon som inte har fått frågan utan berättat själv först eller ska man kanske vänta tills att de börjar fråga??

Majjlo: Det är jag också rädd för!

Jag berättade för min barngrupp som är 4 år då vi satt i samlingen "Ska jag berätta en sak för er? Varpå alla barnen ropade Jaaaa - "Jag har en bebis i magen" "och nu ska dn ligga där flera månader å växa. sen dess har det bubblat av frågor från barnen

Flickorna har blivit skengravida även vissa pojkar *hiihi*

Glömde säga att jag var i v 16 då jag berättade för dom är nu i v 21

Haha, vad gulligt!!! Tack för tipset Förstagången!!

Jag är orolig för att om jag berättar för mina kollegor så kommer det sippra ut i hela bygden... Det läcker så lätt på en liten arbetsplats, och nu är det dags för julmiddagar och alkohol i samband med att jag fyller år. Det är inte så kul att tvingas berätta i ett tidigt stadie när man inte vet om det kommer att gå bra. Är i v 8 bara.

Majjlo; skyll på UVI och att pencelinet du får inte funkar ihop med alkohol...

Jag blev superstor från början den här tredje graviditeten, barnen och föräldrar (och personal) frågade i vad jag trodde var vecka 8 (men egentligen vecka 6), jag resonerade som så att det är lika bra att säga som det är...blir det missfall så är man ju så ledsen ändå att man kanske vill berätta....Dessutom var det störtomöjligt att hålla in magen . Vid ultraljudet visade det sig att det var tvillingar och så flyttade man fram min BF 16 dagar, suck!

Majjlo: Jag jobbade i förskoleklass och fritids när jag blev gravid, och hade velat vänta tills efter jullovet med att berätta, men min kollega var ungfär 6 veckor längre gången än mig och hade redan berättat.
Så dagarna fylldes av prat och diskussioner om hur vi skulle ersätta hennes plats och "Vilken tur att vi andra stannar"... Då kände jag att jag inte bara kunde sitta där och vara tyst...

Så när en kollega sade att "Emma har ju planerat in det bra iallafall" (barnet var beräknat till sista maj) så pep jag fram att "Jag har oxå planerat det bra......" bara för att de skulle veta att de inte kunde räkna med mig heller...

Då var jag i v 10-11 nånting... Fast du kanske inte sitter i just den situationen...?

Nej, det gör jag ju inte Sisu... Det är just rädslan för mina härliga elevers reaktion som gör att jag inte vill berätta. Annars vill jag gärna prata om det hela tiden. Det är det största som hänt mig ju! Men nej, jag ska försöka vänta länge, åtminstone till efter jullovet. Har dessutom eventuellt ett annat arbete på gång i slutet av vårterminen så då kommer det bli en vikarie i klassen i alla fall redan då. Vi får se.

Blir det alkoholsituationen tänker jag vara chaffis, så det så.

jag gick och ojjade över att jag var så tjock och att magen var i vägen när jag skulle böja mig ner för att knyta skorna.
Då sa en av tjejerna att det såg ut som jag hade en bebis i magen, det var dagen innan ultraljudet så jag sa att jag skulle fråga doktorn.
på den vägen är det.

jobbar i barngrupp mellan 1-5 år
en liten kille vart aldeles förskräckt när jag berätta att bebisen sparkade i magen!
Så han skällde på den, tittade stint på magen o sa åt bebin att han inte fick sparka i min magen.
Nu däremot har han själv en bebis i magen, fast hans bebis sparkar inte för hans bebis är mycket snällare än min.

De är så underbara!!!

Jag jobbar med 1-3 åringar, jag berättade för dem lite allt eftersom. De tycker att det är spännande och roligt att prata om bebisen. De är lite skengravida allihop å känner sparkar när vi sitter och äter etc. :)
Jag tycker att det är roligt att kunna dela en sån här erfarenhet med barnen, tror att de säkert lär sig någonting och att alltihop blir mer naturligt för dem om jag bjuder på mig själv. Även fast de är så små.
Det enda vissa kan bli lite irriterade på är när jag "vägrar" att ta ut bebisen och visa den så att de får se med egna ögon. :)

Hej! Jag funderar på att berätta för min barngrupp eftersom ingen har frågat något. Jag trodde att någon skulle reagerat vid det här laget eftersom jag är i vecka 28 och magen bara växer. Men snart har tiden runnit ut och jag ska vara ledig. Känns inte bra att säja hejdå sista dan och släppa bomben. Får ta det en dag då alla är närvarande.