Varför "ska" man lära saker som kommer naturligt?

Antagligen för att kunna skryta om hur enormt TIDIGA ens barn är

I vissa fall behöver barnen uppmuntran tex genom att fråga dem om de behöver gå på pottan och fråga dem om man får gå ifrån rummet när de ska sova.

Det finns en föräldrafalang som tror starkt på att barn inte klarar av någonting alls själva, utan att föräldrarna aktivt måste lära dem. Mycket tragiskt ...

Min ettåring går på pottan och äter själv. Men har jag tränat henne? Hardly. Jag har *erbjudit* pottan och hon tycker om att sitta där och hon verkar föredra att kissa och bajsa där. Hon äter själv för att hon vill det. Både bitar med händerna (jag har erbjudit plockmat ganska tidigt eftersom hon har varit så matintresserad) och med sked. Skulle jag ha tagit skeden ifrån henne när hon visar tydligt att hon vill ha den själv?

Städar gör hon väl, i viss mån. Hon tycker att det är roligt att lägga små saker i större saker, så att plocka ihop klossar och lägga i en låda tycker hon är kul. Hon gillar att plocka ur besticken ur diskmaskinen och ge dem till mig. Återigen, skulle jag hindra henne?

Hon somnar inte ensam eftersom hon inte vill det. Hon behöver inte heller sova i egen säng om hon hellre sover hos oss. Sova borta kommer inte på fråga än på ett tag.

Jag har inte tränat min unge till någonting. Däremot har jag erbjudit och uppmuntrat och låtit henne vara med i det jag gör.

intressant tråd! jag kan bara hålla med:) tror att många av oss är rätt skrytsamma av oss- även om det känns jobbigt att erkänna! Har defiitivt tänkt på det vad gäller barns utveckling. Var själv rätt "på" med min första dotter, försökte tex potträna henne alldeles för tidigt (för tidigt för henne alltså). Nu med min andra tar jag det mer med ro:) Så jag tro din analys är helt rätt - vore säkert det bästa för många barn om vi kunda slappna av lite och tad et mer med ro!
Berättade för övrigt för min stora dotter (6 år) idag om en kompis barn som är 1.5 år och som kunde skala clementiern och bananer själv. Hennes första reaktion var: "Neej nu går alla bebisar om meja. Meja är ju itne tidigast med nånting!!""
Hoppsan! Finns tävlandet i oss - eller har jag påverkat henne till att tänka så??

Alla inlägg behöver inte ju vara skryt. Säg att en fråga kommer upp "när började ditt barn gå utan stöd?" och folk börjar svara. De svarar ju förhoppningsvis ärligt och trådskaparen har fått svar på sin fråga. Då behöver man väl inte tolka allas svar som skryt, eller?

För övrigt har jag en son som inte alls är tidig. Har en mammagrupp med 9 söner födda samma månad och ser en väldig variation på utveckling hos dem. Men vad gör det? Alla är olika och vi älskar inte våra barn mindre för att de är tidiga eller sena med olika saker. Och är man stolt över sonen får man väl lov att vara det?

Jag håller faktiskt med och jag tycker nu inte att tråden har att göra med om man får tala om att ens barn var tidig utan just den här hetsen om att 'träna' till saker.

Min stora son är nu fyra och har ganska länge varit intresserad av nummer och det har jag ju självklart uppmuntrat men jag ser inte vikten av att lära honom att räkna upp till tusen, och jag har märkt att ganska många i min omgivning berättar att deras barn kan räkna si och så långt. Jaha men det kan väl för sjutton en papegoja göra om du bara tränar in det

Samma med bokstäver nu, jag tar det i hans takt, han kan nästan skriva sitt namn men jag ser inte vinningen av att öva öva öva för mig är det mer viktigt att han intresserar sig och tycker det är kul med bokstäver, sen kommer ju läs och skrivfärdigheter komma mer naturligt.

Jag hade den här diskussionen med mina vänner angående Bumbo. De sa alla att en så MÅSTE man ju bara ha, då lär de sig att sitta själva tidigare. Mitt argument var då "har du nånsin träffat en normalutvecklad vuxen som aldrig lärde sig att sitta?!" Nehe, det hade dom ju inte. (Sen lärde sig Eddie sitta vid 4 mån före de andra, så fnar fnar!)

Det ska sovas hela natten från 2 veckor, annars ska de fyllas med ersättning. Det ska rullas över på mage (annars vad? Lägga ungstackarna på ett rullband?!). Det ska krypas, gås, pratas etc etc. Nej, då får Eddie ligga här och suga på sin stortå (hans specialitet). Resten kommer när han är redo.

Jag "tranade" min 7 manaders babis till att sova hela natten, mitt skal var att jag sjalv var trott och ville sova. Hon blev dessutom mer rofylld nar hon lart sig att somna om sjalv om natten. Jag vill garna att hon lar sig anvanda pottan tidigt, av den anledningen att jag tror att det ar skonare for henne, men absolut ocksa for mig. Min andra barn har haft bloja tills de blivit tre, och jag tror nog att med lite mer traning eller uppmuntran sa kan det ske tidigare, beroende pa barn forstas. Min forsta dotter skrev sitt namn sjalv utan traning valdigt tidigt, och det tyckte jag var spannande och kul, sa jag fortsatte att uppmuntra henne med bokstaver osv.
Sa om jag ska analysera mig sjalv sa "tranar" jag val en del av mina barn tidigt dels for att det underlattar mitt foraldraskap, tycker att det berikar deras liv, samt ar roligt :)

Jag håller med till viss del.
Det finns ingen anledning att stressa och barn lär sig allt i sin takt, men när det gäller t ex att sluta med blöja eller napp så är ju inte det något behov som barnet har från början, utan något som vi föräldrar tar till för att underlätta för oss.

Det naturliga är ju inte att kissa i blöjan, inte heller att suga på en plastbit. Därför ser jag inga fel i att tidigt ge sitt barn en chans att bli blöj och nappfri. Att introducera pottan och vara helt neutralt inställd till den. För mycket handlar också om vanor för barnet. Har 3 åringen aldrig bajsat "fritt" som det blir i toaletten utan alltid mot ett tryck, som det blir i blöjan så kan det självklart kännas läskigt att göra på något annat sett.

Det är egentligen inte en så enkel fråga. Alla tränar vi våra barn på olika sätt.....hela tiden. Tränandets vara eller icke-vara är snarast en pseudodiskussion......det är väl snarare vad och hur vi tränar barnen som vi egentligen diskuterar eller hur .