Någon mer som har en man som drar ut på att börja utredning???

Är jag helt ensam i denna situation?

vad bra för er att ni har underbara män som gör allt som ni ber dom om..Grattis då har ni verkligen hittat rätt.

Hej, du är absolut inte ensam om det .. det är fler än vad man tror. För oss har det också varit så... vi har dragit ut på tiden, sambon började tveka, ingenting hände och poof så försvann 4 år... sen lyckades jag få sambon till att börja en utredning och sakta men säkert genomgick vi behandlingen.
Jag förstår precis vad du går igenom och vi tjejer är dessutom lite känsligare när det gäller detta. Vad säger din man n'r du försöker prata med honom? Det är säkert mycket rädsla från karlarnas sida men man blir så frustrerad när de inte vill prata om hur de känner och vad de tycker och tänker..
Hoppas innerligt att det kommer att bli bra snart för det är rena helvetet att vela ha ett barn så starkt och inget händer...
Kram

Ja nu är jag äntligen gravid och är i v 13...

Jo precis, min sambo brukade säga att det blir när det blir... GAAAAAHHHHH vad jag hatade den meningen
Vadå blir när det blir?? Har det inte blivit efter 4 år så vad är det som säger att det ska bli det närmsta året/åren.. så kände jag...
Det det här med simmarna sa de att det kan variera jätte mycket.. Sambons var bra först sen när han skulle lämna prov var de plötsigt lite slöa osv.. Jag frågade om det för jag tvekade på första provet då när utredningen började eftersom de tyckte att de var helt OK och svaret var att det kan variera jätte mycket.. Vi hade tydligen kunnat klarat det på egen hand men vad fasiken.. 4 jävla år och inget händer.. hur länge ska man vänta?! Och jag köper inte skitsnacket om att man ska försöka koppla bort och inte vilja så mycket... ÖHM?! NÄHÄ??? Hur kan man koppla bort en sån känslig grej liksom?
Jag har också tänkt precis som dig med att åka till tex Danmark eller liknande...
Det är mycket möjligt att din man är rädd, kanske rädd för att det inte ska gå eller rädd för ett barn eller stress... Det vore bra om du fick ur han nånting men jag vet hur svårt det kan vara . Man vill bara banka vett i dem.. hahaha

bella 26 grattis till bebisen i magen förresten. önskar jag också kunde få må illa och spy och klaga..

Tack snälla du!!
Ja du, exaktd e orden som du skriver tänkte jag hela tiden...och som du skrev längr eupp det hjälper inte när folk frågar hela tiden : när är det eran tur? Vill inte ni ha barn?Eller, borde inte ni ta och skaffa barn snart? Ja jo absolut det är busenkelt bara att hämta på torget så har man barn!!!!! GGRRRRR.... Jävla komentarer folk har alltså!!
Sen att folk blir gravid lite här och där hjälper inte precis.
Man undrar verkligen varför karlarna är så rädda för det måste vara det, det beror på och inget annat. Drar man upp ämnet så tycker de att vi tjatar och sätter press på de men vad faaan hur ska de ha det .. först säger de att de vill men det blir när det blir eller ska vänta och få jobb, eller liknande .. det finns alltid nått att skylla på men fattar de inte att åren går och varför ska man behöva må så dåligt när det faktiskt finns hjälp att få. Sen kan det vara så också att männen skäms för att de kan känna att de inte "kan" göra oss med barn och skäms för att gå igenom det här med IVF:en..
Jag måste själv säga att i början när vi hade börjar utredningen och så, så var jag själv lite orolig och jag vet inte , kändes allmänt konstigt men nu när jag/vi har gått igenom det så är det inte alls lka läskigt, tvärtom. Jag kan stolt säga till alla att det är ivf.. för det tyder på hur mycket vi kämpat och velat fått den lilla/lille till skillnad från många andra som "råka göra ett misstag" men....
Hur funkar din man om du ställer han mot väggen?
Min ville byta ämne ganska på en gång och det enda han kunde säga var att vi tar det sen, inte nu!! Hahah.. oh det kryper i mig när jag tänker tillbaka...

Ja hans motto var ju för ca 5-6 år sen att han skulle ha två barn innan 30!!!Men hallååååå Var är dom då?om han nu sa så varför vägrar han nu??måste vara som du säger att karlarna blir rädda och fega som små barn när det måste få hjälp med något.dom vill ju klara allt själv men utan oss skulle alla nog äta makaroner och köttbullar och gå i rosa strumpor istället för vita och de skulle sitta och ja dra sig i snabeln vid en barnförbjuden film eller i en äppelpaj.Ok dålig humor jag vet! Men de var de som kom från mitt hjärta just nu.
JA samtalsämnet, det blir när det blir och ja vi ska ta tag i det SNART MEN NÄR I H.VETE är SNART????!!!
Och så kommer det massa bortförklaringar. jaja har hört de där förut.så undrar han varför jag är en bitterf*a..JA kan man undra!!!Ellerhur??!!!

Hahaha ursäkta men det lät så gulligt och roligt det du skrev Ni har varit i lag länge va? Låter det som.. Min sambo var ganska orolig för hur hela behandligen och vad som skulle ske ,det såg jag på han och märkte hur han var och hur han prata när vi skulle börja det hela och sen när vi väl kom till kliniken och sköterskan förklarade lite så märkte jag att mycket släppte så om du bara lyckas övertala honom att gå med på det hela så tror jag allting kommer att lösa sig Men det är den här biten som är svårast. Har du frågat han vad han skulle tycka om du gjorde en behandling på egen hand? Alltså för att höra o se reaktionen? Jag slängde ur mig då till min och han sa tydligt att han inte ville..nähä?!? Men hur ska vi lösa det då,eftersom jag verkligen vill ha barn och är redo?! Efter många om om och men..flera veckor..så till slut lyckades jag få han till det. Och nu märker jag att han blir gladare och gladare..! Karlar måste komma från en annan planet