Mitt i allt det jobbiga så försöker jag lära mig en hel del om barn, se hur andra gör med sina och tänka det att, så skulle jag aldrig göra om jag hade barn, eller tvärtom ta efter något positivt och tänkvärt. Ser alltid på Babyboom, nannyjouren, nannyakuten och allt vad det nu heter, väldigt nyttigt! Alltid lär man sig något! Själv har jag försökt i 4 år nu och jag kan faktiskt inte tro att jag nånsin kommer att bli mamma, jag kan se mig som mamma men jag är så van vid att jag alltid har haft oregelbunden mens och aldrig varit gravid....om ni förstår vad jag menar. Samma sak med vikten, för det är vikten som är hindret enligt undersökningarna, så kan jag inte se mig själv som smal för jag vet inte hur det är, men jag kommer att lyckas, det kämpar jag för. Ibland är det lite knepigt, det där med tankar. Mestadels brukar jag ha positiva tankar, och dessa tankar är väl kanske inte så positiva men jag ser det inte riktigt så, för det är bara lite främmande för mig att bli gravid, fastän vi försöker. Jag känner att jag inte har tagit detta på allvar med att bli gravid, jag tycker inte jag har försökt tillräckligt, det tog alldeles för lång tid för oss att söka hjälp. Man ignorerar det liksom. Det ordnar sig säkert, tänker jag!
Kram på er och tack för att ni finns!!
En som längtar.....