Några djupa funderingar!

Hej allesammans.
Mitt namn är Andreas Sundqvist och jag är 26 år.
I förra veckan gjorde min sambo ett graviditetstest på UM och fick då veta att hon är gravid,
Barnmorskan beräknade att hon är i vecka 6 ungefär. Beräknade ankomsten trodde dom var 22 juli. Det var informationen som jag fick veta och ungefär så är också allt som jag vet.
Om allt går bra så blir jag pappa för första gången! men tankarna äro tunga, Boende? Ekonomin? Jobb? etc.

Vi bor just nu i en etta iofs ganska stor 41 kvm. är kommunalt anställd och det är inget fast, jag får skriva på för 1 år i stöten så vem vet i Februari så kanske jag står där arbetslös.

Lite nogranna tankar ställdes direkt på boendet men eftersom den är så pass stor så borde den duga i början eller gör den verkligen det?

Jobbet är det jobbiga, jag älskar verkligen mitt jobb jag kör runt och klipper gräs och på vintrarna plogar + att jag jobbar extra för privata aktörer. så ja jag har en grundlön + extrajobb!

men om jag ska till o bli fader så känns det inte så säkert på att jag vill ut klockan 3 på natten och ploga, Finns inget bättre en att vara ute jätte sent på natten, ploga och få se solen gå upp, då passar även en kopp kaffe helt underbart. Men kan jag som blivande fader köra så även när barnet är kommet? jag vet att min sambo redan nu säger sig känna sig ensam. Men jag måste jobba, eller måste o måste, jag är vad man i folkmun brukar kalla "arbetsnarkoman" jobbet är viktigare än det mesta, förutom just "familjen" .

Blir jag en sämre fader om jag är borta mycket och jobbar? eller ska jag fortsätta ånga på i full fart? min inkomst är i detta skrivande nu också enda inkomsten 15300 innan skatt, runt 12500 efter. sen har min sambo 3000 via det "arbetsmarknadspolitiska programmet" säg att jag sen får in 500-1500/mån för extrajobben jag gör utöver,

ursäkta för eventuella stavfel, har vissa funktionshinder! vilket också ger en viss nervositet, vad händer om ungen får samma som jag? iofs så känner inte jag mig handikappad, visst har vissa bekymmer med vissa saker men allt ordnas på ett eller annat sätt.

framför allt kommer tankarna på kvällarna "kommer jag lyckas bli en hyffsad fader?" satsar inte på bäst i världen, hyffsad duger bra!

vad tycker ni? hur gick era tankar inför ert första barn? hur gick det från tankar till handling? "positivt/negativt" alla planer kan väl inte lyckats?

och hur förstår man sig på en gravid kvinna? min sambo svettas fast hon säger att hon fryser, hennes humör har ändrats lite i vissa hänseenden säger inte att hon är kontankt sur, men hon har tappat en del av sin stubin.

Känns väldigt skrämmande och roligt på samma gång, vill gärna ha många svar, och gärna även få länkar till sidor om handikapp som går vidare till ungen, i mitt fall "ADHD/Damp" som jag växt ifrån idag inte alls lika hyper idag!

Med vänlig hälsning, den blivande fadern Andreas Sundqvist.

Big Papa Mac

Äldre 30 Nov 14:05

#1

Hur länge har du jobbat i kommunen? Om du jobbar "ett år i taget" har du lagstadgat rätt till en tv-anställning efter ett par år (är lite osäker på hur länge du måste ha jobbat...).

Annars är det självklart viktigt att ni har pengar så ni klarar alla nya utgifter. Gör en budget. Räkna hur mycket inkomster och utgifter ni har. Pappa- och mammaledig ger mindre inkomster (vet inte hur bidrag funkar). Kan inte den blivande modern söka fler jobb? Inte lätt, men ändå... Visst kan du väl jobba jour även om du har barn.

De övriga frågorna, om du blir en bra pappa, osv är inget du ska fundera på nu. Självklart blir du det! Finns det bara kärlek till din sambo och till barnet så kommer kunskaperna sedan. Det är iaf min förhoppning då vi får vårt första barn i januari. :)

Sambons humör under graviditeten kan man skriva en hel bok om, och det har gjorts också... inget att fästa så mkt vikt vid tycker jag.

Lycka till!

Zaswq

Äldre 23 Dec 11:57

#2

Du kommer att bli en asbra pappa, ingen anledning att oroa sig.
Det är alltid bra att ha för mycket energi så länge man använder den rätt!

MrAlpha

Äldre 5 Jan 12:23

#3

Om barnen får kärlek funkar det mesta =)

Du är den enda pappan de kommer att få och barn är väldigt lojala mot sina föräldrar.

Jag undrar ofta hur fan ska jag kunna vara en förebild för mina ungar men ändå är jag glad och stolt att få ha mina smågrabbar och chansen att prägla deras liv.

Power2010

Äldre 5 Jan 21:47

#4

Bäste Broder!
Först ett jätte grattis till det absolut största i livet :)

Jag har själv 2 underbara barn på 6 och 8,
så jag har gjort resan......

Vad jag minns så kretsade mycket av mina tanker kring det praktiska
boende, pengar mm - vilket jag tror är helt naturligt.
Helt plötsligt måste man (jag ) börja tänka mer långsiktigt och mindre på mig själv.
(en nyttig resa)

Mina råd är - utnyttja tiden tills barnet kommer för att planera för en långsiktig bättre försörjning.
1 - gå med i en a kassa (så har du en trygghet även om du skulle bli arbetslös)
2 - undersök dina rättigheter till fastanställning på nuvarande arbetsplats
3 - sök samma jobb med hos privata bolag - ofta bättre betalt
4 - sök andra men bättre betalada jobb
5 - undersök kortare kurs eller utbildning för att kunna söka bättre betalt jobb?

Det viktigaste är att ni är överens om hushållsbudget och
hur mycket arbete som skall göras av vem - så ni är överens
- både om insats och konsekvenser ekonomiskt.

Sedan hur förstår man sig på en gravid kvinna?
Din sambo går igenom fysiska förändringar och psykiska hormonsvängningar.....
Mitt tips - läs om det tillsammans - följ med till barnmorskan och prata om det tillsammmans.
Då är Ni båda medvetna om varför saker och ting sker med din sambo.
Sedan är det bara att ge kärlek :)

Det är en stor omställning så känslor som skrämmer och är roliga om vartannat är helt normalt.
När det gäller generella frågeställningar så tror jag du har ett starkt forum här eller på andra ställen på webbeb. Med din oro om "ADHD/Damp" kanske du skall vända dig till specialister med dina frågor.
Men vad jag uppfattar det som så går ju inte alla gener över till barn bara för att vuxna har dem.

All Lycka Broder !

stf

Äldre 9 Jan 11:49

#5

Oroa dej inte över att du måste jobba. Det viktigaste är trots allt att ni har ett boende och kan köpa mat. Visst, detta är Sverige. Men jag ser ändå ett värde i att man jobbar och tjänar pengar, den stabiliteten behövs när man har barn.

Det blir kanske tungt i början för mamman om du är ute på nätterna, men det beror mest på hur barnet är, kolik osv.

Några djupa funderingar!

INNEHÅLL