Ja, vet inte om denna tråden är helt fel. Tråden heter ju "sekundär barnlöshet". Vad är problemet egentligen med det? Ur ett globalt perspektiv finns inget inget problem med sekundär barnlöshet, bara i era egna tankar har någon talat om för er att ALLA måste ha syskon (kanske en gammal mormor eller farmor). Det är rent ut sagt idiotiskt och synd att ni går på sådant.
Vad jag egentligen ville med detta var att påvisa hur det ser ut för oss och vad vi har att vänta oss i framtiden. Siffrorna kommer ifrån Vetenskapens värld och det var sir David Attenburgh som höll i programmet och handlade om överbefolkningen och han ställde frågan hur många vi kan bli egentligen på den här planeten. Själv är han med i någon organisation som försöker göra något åt den skenande befolkningsexplosionen. Jag kan förresten rekommendera er att se programmet, går i repris om någon dag! De förklarar allt för er på ett riktigt sätt.
Jag menar inte att vi inte ska skaffa några fler barn men hur mycket tål vår jord tror ni? Kan vi bli hur många som helst? Vill ni leva i en sådan värld? Jag vill det inte kan jag säga och man är rädd för hur våra barn kommer få det om 50 år. Det positiva är väl att många länder t ex Japan och en del länder i Europa har ett väldigt lågt födelsetal, men tyvärr hjälper det inte för att sätta stopp för utvecklingen.
Med stora familjer menar jag fler än två. Fler än två barn blir ju en för mycket och eftersom nästan alla har barn och många har väldigt många så går inte den ekvationen ihop. Det gick ju förut när det inte var så många på jorden. När det gäller Kina kan man ju tänka vad man vill om tvånget att bötfälla folk för att skaffa fler än ett barn (men de får väl skaffa två på vissa håll nu?), men om de inte infört det där så hade de varit 400 miljoner (!) fler idag, fler än alla som bor i USA! Jag tror inte det hade varit något vidare trevligt heller för dem...
Och sedan allt detta med vildmarken, vattnet, hur ska det räcka till? Ska vi hugga ner all regnskog? Hur går det för andra djur och växter. Redan idag är det många, många som är utrotningshotade. Ska vi blunda och låtsas som om problemen inte finns eller ska vi försöka göra något? Jag menade att vi kanske ska börja med oss själva och sprida det till andra att det räcker med ett barn, fler än två barn kommer inte funka i framtiden.
Oroar man sig inte mer om man har barn för tillståndet i världen? Jag oroar mig och kanske just därför ändå mer. Man kan ju tycka att våra val är personliga och att alla gör som som de vill, men det finns kanske en gräns?