Betygsmorot i form av pengar?

Vi fick pengar för varje betygsskala, men jag kan inte säga att det gjorde att vi pluggade hårdare för det. Det var bara en extra bonus i kassan. Men vi var å andra sidan inga slöfockar i skolan heller.

Jag tror att jag skulle ha varit mer motiverad av att få göra något kul själv eller med en kompis istället för att få pengar. Men så är vi bortskämda å andra sidan, är man inte det kan nog pengar vara en bra morot.

Det jag undrar är varför?

Vet han vad han vill bli när han blir stor och verkligen behöver de högre betygen eller är det en principsak att man måste man ha bevis på att man uppnått full potential?

Säg att du har två barn, ett är lättlärt och flyter genom skolan med höga betyg. Det andra kämpar som ett djur men får "bara" betyget godkänt. Med dina kreterier kommer den som ansträngt sig att bli utan belöning då den i dina ögon är "mindre lyckad". Du belönar mao ett system som inte fungerar fullt ut och inte arbetet i sig och det saknar allt vad pedagogik och logik heter.

Jag blir lite förundrad över att du har sådan liten tilltro till ditt barn och vad jag anar, lärarna. Att du tror att du kan piska/morota honom dit du vill.

Vad vill han själv efter högstadiet?
 

Jag hade nog kunnat tänka mig att använda mig utav det som en morot ifall inget annat fungerade. Men jag tror däremot att det absolut bästa man kan göra när det gäller studier är att själv engagera sig i sitt barns skola. Tex ta reda på vad de har för läxor, ha en nära kontakt med lärarna så barnen vet om att man faktiskt har "koll" och se till så läxorna blir gjorda. Förhöra dom inför prov och förhöra glosor m.m. Om man är mer engagerad så vill man som barn gärna prestera bättre också för att visa att "titta, jag klarade det!". Det funkade på mig som hade noll motivation under högstadiet och gymnasiet.

Intressant då jag har tänkt på det själv. Har ju små barn nu men när de kommer upp i tonåren. Sen så var jag själv väldigt omotiverad i den åldenr och hade nog med hjälp eller något tillräckligt motiverande kunnat få betydligt högre betyg.

Huru vida pengar kommer fungera beror på av vilken anledning barnet inte använder sin fulla potensial och om pengar är något denne suktar efter. Moraliskt tycker jag att det inte spelar någon roll så länge betygen blir bättre. Visst kan man önska att utbildningen och betygen i sig ska vara motivation nog men så fungerar det tyvärr inte för de flesta utan i tonåren ser man typ en vecka in i framtiden och då är det mest vänner och motsatta könet som kretsar i ens tankebanor.

För mig var umgänget avgörande. När jag hade kompisar som pluggade gjorde jag det med och när jag hade vänner som inte pluggade och skolkade blev motivationen mindre. Man ville ju vara med sina kompisar.

Jag tror du får ha ingående samtal om detta med din son och helt enkelt fråga om vad som skulle motivera honom. Det kommer jag göra med mina barn (om de nu inte av sig själva blir mönsterelever men det tvivlar jag på )

Sen en annan tanke med pengar. Hela livet går ju ut på att prestera för att tjäna pengar. Kanske det inte är så dumt att då få "lön" för mödan och lära sig tidigt att jobbar man hårt får man ut något av det.

Jag fick 1000kr för varje 5:a jag fick ihop i mitt slutbetyg i högstadiet (ja det var på den gamla tiden med de äldre betygen ;)
MEN det upplyste mina föräldrar mig om när det var drygt 2 månader kvar till examen. Dvs jag fick pengarna som belöning för bra jobb, inte som morot. För när jag väl fick veta att jag skulle få pengar så var det knappt någon tid kvar att åstakomma bättre betyg...

Om jag idag ser det lite mera objektivt så är jag positiv till en sådan "belöning". "Morot" har jag varit lite mera tveksam till.

Det viktigaste bör väl vara att ha längre samtal med tonåringen om framtiden, vilka mål han har, vad han vill jobba med och hur han tänkt sig att ta sig dit. Hjälpa honom att verkligen fatta att det han gör nu påverkar för lång tid framåt och hur. Punkt två att som förälder intressera sig, fråga hur det går, hjälpa till med studierna på något sätt och ligga på. Därefter kan man ju lägga till en morot om man tycker att det behövs.

En tanke är ju att istället för betygen koppla moroten till de enskilda prov som finns kvar. Då blir det belöningar på kortare sikt, och som ändå ger samma resultat på betygen i slutänden. Du som förälder får desstom en ypperlig anledning att få fråga om prov/provresultat osv. Sätt en summa eller present för varje prov med en gräns på minst 95% av den totala poängsumman (vilket brukar garantera ett MVG...).

Jag har lite samma problem med min 13åriga dotter som aldrig gör sina läxor men ändå klarar sig bra i skolan, men skulle kunna komma mycket längre om hon gör sina läxor.
Hon får 5 kr för varge läxa hon gör och hon kan visa att hon lämnat in läxan ( påskrivet av läraren ) eller att vi får sitta med när hon gör läxorna.
Efekten har blivit att hon pluggar massor då hon får lite pengar varge dag och inte behöver vänta flera veckor7månader på sin belöning.

Jag vet inte hur pedagogiskt det är men vi gör så. Jag tycker de har förtjänat ett plus när de åstadkommit ett MVG.

Tack för alla underbara inlägg i frågan! Ni är toppen. Jag har inte lyckats landa riktigt i ett beslut. Någon form av belöning kopplat till en målsättning blir det givetvis men jag är fortfarande osäker på om pengar är den morot som känns bäst. Kom gärna med fler erfarenheter och åsikter i frågan.
GOD JUL! 
/J 

Jag tycker att det är en helt suverän ide.

När jag gick högstadiet började jag vara lite strulig eftersom jag ville vara en av de tuffa killarna, och betygen blev lidande. När mina föräldrar såg det så bestämde dom sig för att jag skulle få 50kr för varje G 150kr för VG och 300kr för MVG och det gjorde iaf att jag bättrade mig så pass att jag nu sitter på universitet med bara ett år kvar till examen som Byggnadsingenjör. Hade aldrig hänt om jag inte fått ordning på mina betyg, så jag är oerhört tacksam!