• MamaJuice

    I tårar - på bristningsgränsen

    Har haft en otroligt jobbig graviditet som tärt på mig psykiskt. Tidigare förlossning var en så otorligt hemsk upplevelse där allt som kunde gå fel, gjorde det. Och förlossningen var på väg att avslutas med kejsarsnitt.
    Denna gången har jag sen inskrivning hos BM KRÄVT att få träffa läkare ang kejsarsnitt. Nu är det mindre än 4 veckor kvar till beräknad förlossning och läkarbesöken har bara skjutits upp gång på gång (sammanlagt 5 gånger).
    Sista tiden jag fått hos läkaren är nu på onsdag, då har jag 3 veckor och 2 dagar kvar till beräknad förlossning. Slemproppen har redan gått och förvärkarbetet har varit igång länge! Nu är ju min fråga hur dom ska hinna boka in ett snitt på denna korta tid? Kan dom verkligen neka mig snitt pga att det är dåligt med tider för OP?
    Att det är så nära BF skrämmer mig mer än det gör mig glad över att få träffa min bebis. Tanken på att kanske få genomgå ännu en svår förlossning för mig spyfärdig av oro!
    Jag vet vad folk säger"ingen förlossning är den andra lik" och  "Denna förlossningen kommer gå så mycket smidigare nu när du redan fött ett barn" Men det hjälper inte MIG! Min rädsla sitter där ändå!
    Följden av detta blir kanske att jag aldrig kommer våga bli gravid igen, och ska det beslutet verkligen behöva påverkas på grund av dåligt med OP tider?
    Har insett till min stora fasa att snittet kan utebli och har i ren förtvivlan och desperation letat runt efter alternativa förlossningar.
    Snubblade över något som hette "humanitär igångsättning" vilket betyder precis som det lyder - en tidig igångsättning före BF ifall mamman upplever graviditeten som något jobbigt och outhärdligt.
    Jag VET att detta får mig att låta som en usel USEL mamma och att jag inte förtjänar min bebis, men i grund och botten så beror ju min rädsla på att min dotter och jag, båda höll på att "ryka med" under den förra förlossningen och jag vill inte utsätta varken mig själv eller min bebis för den risken igen! Men blir jag igångsatt tidigare, t.ex. v 37-38 så bebis inte är fullt så stor som i vecka 42 så blir förlossningen kanske inte lika jobbig och jag kan få en annan syn på hur det är att föda vaginalt.

    Någon som hört om humanitär igångsättning och vet hur lätt/svårt det är att få igenom det önskemålet?

    Jag vet att det är fredag och mitt i natten, men läser du detta, så ge mig feedback, Jag är panikslagen och rädd!!

  • Svar på tråden I tårar - på bristningsgränsen
  • Charmeuse

    Nu vet jag inget om hur lätt det är att få tid för kejsarsnitt eller igångsättning. Men jag tror faktiskt att när man föder inte har så mycket att göra med hur man upplever förlossningen. Det handlar inte om hur stor bebis man får (om man nu inte får en väldigt stor en alltså). Jag födde i vecka 41 och dottern vägde 4115 gram. Förloppet va långt och min dotter va ju inte så liten, men jag tycker förlossningen va helt fantastisk. Jag va aldrig rädd eller hade så ont. Det tror jag till stor del va för att jag va så positivt inställd.

    Jag läste på om dyktekniken och tog till mig den, för jag förstod precis hur man skulle hantera smärtan rent psykiskt. Man vågar släppa taget och låta värkarna göra sitt, och jag tycker aldrig jag hade speciellt ont under förlossningen. Boken "Föda utan rädsla" av Susanna Heli kanske skulle vara något för dig, där finns väldigt mycket bra tips och information inför förlossningen. Att föda är väldigt mycket mentalt, så du KAN påverka hur förlossningen blir. Tryggare mammor har färre komplikationer.

    Nu kanske inte mina råd hjälper dig, men jag hoppas du får en bra förlossning hur den än går till väga. Lycka till!

Svar på tråden I tårar - på bristningsgränsen