I tårar - på bristningsgränsen
Har haft en otroligt jobbig graviditet som tärt på mig psykiskt. Tidigare förlossning var en så otorligt hemsk upplevelse där allt som kunde gå fel, gjorde det. Och förlossningen var på väg att avslutas med kejsarsnitt.
Denna gången har jag sen inskrivning hos BM KRÄVT att få träffa läkare ang kejsarsnitt. Nu är det mindre än 4 veckor kvar till beräknad förlossning och läkarbesöken har bara skjutits upp gång på gång (sammanlagt 5 gånger).
Sista tiden jag fått hos läkaren är nu på onsdag, då har jag 3 veckor och 2 dagar kvar till beräknad förlossning. Slemproppen har redan gått och förvärkarbetet har varit igång länge! Nu är ju min fråga hur dom ska hinna boka in ett snitt på denna korta tid? Kan dom verkligen neka mig snitt pga att det är dåligt med tider för OP?
Att det är så nära BF skrämmer mig mer än det gör mig glad över att få träffa min bebis. Tanken på att kanske få genomgå ännu en svår förlossning för mig spyfärdig av oro!
Jag vet vad folk säger"ingen förlossning är den andra lik" och "Denna förlossningen kommer gå så mycket smidigare nu när du redan fött ett barn" Men det hjälper inte MIG! Min rädsla sitter där ändå!
Följden av detta blir kanske att jag aldrig kommer våga bli gravid igen, och ska det beslutet verkligen behöva påverkas på grund av dåligt med OP tider?
Har insett till min stora fasa att snittet kan utebli och har i ren förtvivlan och desperation letat runt efter alternativa förlossningar.
Snubblade över något som hette "humanitär igångsättning" vilket betyder precis som det lyder - en tidig igångsättning före BF ifall mamman upplever graviditeten som något jobbigt och outhärdligt.
Jag VET att detta får mig att låta som en usel USEL mamma och att jag inte förtjänar min bebis, men i grund och botten så beror ju min rädsla på att min dotter och jag, båda höll på att "ryka med" under den förra förlossningen och jag vill inte utsätta varken mig själv eller min bebis för den risken igen! Men blir jag igångsatt tidigare, t.ex. v 37-38 så bebis inte är fullt så stor som i vecka 42 så blir förlossningen kanske inte lika jobbig och jag kan få en annan syn på hur det är att föda vaginalt.
Någon som hört om humanitär igångsättning och vet hur lätt/svårt det är att få igenom det önskemålet?
Jag vet att det är fredag och mitt i natten, men läser du detta, så ge mig feedback, Jag är panikslagen och rädd!!