min 1åring slår sig själv

I risk för att anklagas för att vara sk amningshysterika å är jag anonym.
Är det inte bättre att fortsätta amma en stund på kvällen om följden av att låta bli är så här pass illa? Han kanske inte alls reagerar så om en månad. Du kan ju prova då och då och se hur det går.

Min lillebror gjorde också så, fast när han var ett par år gammal. Då verkade det ha berott på att han var stressad, inte minst över att våra föräldrar jobbade heltid, och han hade två äldre syskon som tog en massa tid. Nu menar jag inte att din pojke är stressad av samma skäl, men det kan ju handla om stress/oro som han inte kan få ut på något annat sätt än genom att slå sig själv. De är ju inte så bra på att uttrycka sig i den åldern (har själv en 2,5-åring).
Jag tror det kommer att gå över, men jag förstår att det gör ont i dig!

Våran tjej dunkade också huvudet i saker, men det har gått över nu (hon är 20 mån och jag kommer inte ihåg när hon senast gjorde det. Hon har inga svåra uppväxtförhållanden utan det verkar vara en grej som en del barn gör. Jag har sett en kompis barn som också gjorde så när han var liten.

Vår son, snart 5, kan fortfarande skada sig själv när han är riktigt jävla förbannad. Tidigare har detta varit ett jättestort problem för oss då han slagit & dunkat sej blodig ofta. Men det är tydligen normalt sånt här... Hoppas det går över snabbare för er!

Argh, ettåringar är så frusterande! Ge mig en trotsande tvååring med psykbryt och jag tycker att hen är mycket lättare att hantera. Många ettåringar bankar huvudet i golvet eller slår sig själv. Det är relativt vanligt i den åldern och brukar försvinna rätt så fort. Ge inte beteendet alltför mycket uppmärksamhet så går det nog över snart. Ja stoppa det förstås om det ser farligt ut, men annars så ge bara lite stilla empati och se om du kan avleda med något. (Jag brukade säga "Slå inte min bebis!" med medkännande röst eller försöka namnge hans känslor :"Är du arg? Frustrerad?") Dra inte alltför stora paralleller till din kusin som verkar ha haft mycket stora problem. Detta är faktiskt ett vanligt beteende hos helt normala ettåringar i helt normala familjer. Hos större barn är det helt klart en varningsflagga dock.    

Jag tror åxå det är en lek för att se din respons. Jag skulle låssas som ingenting o avleda med något roligare. Detta knep funkar på de flesta test. Tror man ska låta bli att uppmärksamma sådana kamper man inte kan vinna. Spara allvaret till när det är risk för svår skada/fara/ajajj. Han kommer testa dig hårt närmsta året/åren. Ibland blir man helt matt. Men ju mer reaktion man ger dem, desto roligare/intressantare blir det.

Jag känner igen det, min pojk har gjort så då och då, och jag har upplevet att han gjort det när han varit frustrerad och inte kunnat uttrycka det han velat (1-2 år). Jag tror inte du behöver dra så stroa växlar på det om ni i övrigt har det någorlunda stabilt hemma.

Vad förvånad jag blir av att läsa att det är så vanligt.. Jag trodde det var väldigt sällsynt. Men på ett annat sätt så är det ändå skönt att höra att vi inte är ensamma om detta.
Nej, min son har ett mycket mycket bättre liv än vad mina stackars kusiner hade när dom växte upp, men ändå så ringde det en varningsklocka när sonen började med detta. Kanske just för att jag hört så mycket tragiskt om deras beteenden och uppväxt mm.

Jag avvaktar och ser hur det blir. Att avleda honom funkar nästan jämt, men det bästa vore ju om han slutade helt istället :) Blir det värre så tar jag kontakt med BVC och ber dom om hjälp eller hör vad dom tycker om saken.

Jag har funderat på om jag ska amma lite mer och har väl tänjt lite på gränserna redan också. Det negativa är att han vaknar 2-3 ggr om natten och vill tutta då också, vilket är ganska tröttsamt efter ett tag.. Vi får se hur jag gör :)