Förlossningsrädsla :(

puffar*

Stackare, visst är de flesta nervösa inför förlossningen, men man ska int behöva känna rädsla. Har du prata med din BM och din sambo angående hur du känner? Det underlättar om dom vet hur tankarna går i ditt huvud då kan dom hjälpa dej på bästa sätt. Angående bb väskan så hade jag min packad i vecka 37, för att vara säker om han ville kika ut tidigare än planerat :)

För att ge lite pepp så kan jag bara säga som så att förlossningen var/är det häftigaste jag varit med om. Jag va inställd på att det skulle ta sjukt långtid och göra vansinnigt ont, när det sen drog igång så gjorde det ont, men ont alls så ont som jag väntat mej, och det tog inte alls så långtid som jag trott. Mitt råd är att lyssna på barnmorskan och göra som dom säger, dom har varit med så pass mycket så dom är superduktiga på detta. Och att tänka positivt, tanken har en otrolig kraft, kvinnor är skapta för att föda barn, och med tanke på hur många som klarar det dagligen så är det klart att du kommer klara det oxå. Kom även ihåg att när det väl är dags och värkarna sätter igång, tänk neråt, försök tänka dej in i hur barnet ska färdas neråt och ut. och kom ihåg att inte kämpa emot värkarna. Det låter svårt, jag vet. Men jag fick tipset att slappna av i munnen och käkarna och andas med öppen mun. På så sätt så koncentrera man sej mer på att slappna av i käkarna och på så sätt slappnar man även av i underlivet och resten av kroppen vilket gör att kroppen kan jobba på själv :)

Du ska se att allt kommer gå super, du har inget att oroa dej för.
Styrkekramar till dej

Kan förstå hur du känner. Hade liknande funderingar inför min första förlossning. Jag tyckte det hjälpte mycket att gå profylaxkurs. Då fick både jag och sambon konkreta verktyg för hur vi skulle ta oss igenom värkarna - tillsammans. Men gå den så snart som möjligt så ni hinner träna innan det är dags. Min sambo är också sjukt rädd för blod men han var ju vid mitt huvud hela tiden så han såg aldrig något. Känner du att du vill ha med en "back-up" ifall sambon får panik så kanske en doula kan vara något?  Kolla på www.doula.nu/ om det finns någon i närheten av dig.

Prata med din BM om din oro. Kanske skulle det hjälpa att få prata med en Aurorabarnmorska (eller vad de heter där du bor). Lycka till!

Jag är också jätterädd....är i vecka 36. Har gått profylaxkurs, samtal hos Matildateam, besök på KK....ska skriva en önskelista inför förlossningen. Sen kan man nog inte göra mer. Ena dagen känner jag mig stark och att jag fixar detta. Men ibland kommer typ panik-känslor och ångest. Gillar inte ens att vara på sjukhus eller ta sprutor. Är en av de sista bland vännerna att få barn så jag försöker tänka att "har de klarat det ska jag också fixa det".

Jag var/är också förlossningsrädd, och bad om att få tala med en aurora/matilda grupp, det heter lite olika i olika delar av landet. Då får man först och främst prata med en barnmorska om vad det är som skrämmer en, de försöker ge en stöd och svarar på alla möjliga frågor man kan ha, och jag hade jättestor hjälpa av henne som jag pratade med.Jag läste visserligen enormt mycket på nätet så så många frågor i sig hade inte jag. Jag var mest rädd för att tappa kontrollen, och att inte kunna hantera smärtan, och att min man inte skulle få stanna över på BB. Så det fixade hon så att han fick och hon hade innan min förlossning (som blev igångsatt pga exremt mycket foglossning) pratat med och informerat hur jag ville att det skulle gå till (jag hade skrivit ett förlossningsbrev som hon utgick från), och det gick jättebra... Är fortfarande rädd för nåsta förlossning om jag skaffar fler barn men det hjälpte mig, såjag hoppas  att du kan få någon kontakt med dem för att det kan lindra din rädlsa lite...

Jag var jätterädd innan. Jag grät nog hela sista månaden för jag gruvade mig så hemskt inför förlossningen men jag förberedde mig så gott jag kunde. Intalade mig att jag skulle föda med profylax, jag skulle ha mannen att massera mig, vi skulle andas och han skulle räkna genom värkarna med mig... Jag kollade in "dyk-tekniken" och kände att JAJJEMEN; Nu var jag redo att möta smärtan! Jag till och med bettade med min mamma om att jag inte skulle skrika (planen var att andas och dyyyyka ner i smärtan)

Dagen D kom och ingenting blev som jag trodde... Jag tänker inte ljuga för dig... Smärtan tog över (nu gick min förlossning väldigt fort och de påstår att värkarna är något värre då, men jag vet inte då jag bara fött 1 barn och inte har ngt att jämföra med). Jag tappade kontrollen över min kropp och satt bara och skrek från bottnen av mina lungor och såg inget slut på det... Alla tankar om att "värken är nåt bra" försvann och jag fick panik!

Men så fick jag lustgas och så började krystvärkarna komma och plötsligt var jag säkerheten själv! Det var som om jag gjort det 100ggr innan, kroppen bara tog över! Jag kan verkligen rekommendera lustgasen där, för den var UNDERBAR för mig. Första värken jag hade den tänkte jag bara "Skitsnack, alla ljög detta hjälper ju inte ett skit"... Andra värken tänkte jag "ohh, det vore gott med en päronsplitt nu... och kolla vilken ful sköterska... och undrar om barnet har hår..." (tvingade bm sticka in fingrarna och känna efter om det var hår då också mellan den och nästa värk)

Min mamma bor 120 mil bort men hade kommit ner för att finnas nära 2 veckor kring bf men när värkarna kom och vi skulle åka in så bestämde jag att jag bara ville ha sambon med mig. Han brukar vara "mesig" och blödig men jag tror han var i smått chocktillstånd under förlossningen och bara gled med i farten för han var underbart stabil och stöttande (även när jag bad honom fara åt helvete ett par gånger). Tror nog även din sambo klarar det när han måste... De gör det.

BB-väskan packade jag i vecka 32 redan. Sen var jag där och pillade och bytte ut grejer ända fram till hon föddes på 40+1... Men det var så skönt att ha den stående färdig om det skulle hända nåt... Och det var tur den gjorde det när det väl hände för vår bebis kom med raketfart, så jag hade inte hunnit packa den då!

Mitt stora packa-tips: Egna sköna maxitrosor! (som kan hålla en jättebinda på plats, men ändå sitter skönt) för de där nät-grejerna på sjukan är inte alls sköna i längden... Det var GUDOMLIGT skönt att byta när man kom upp på bb och lugnet hade lagt sig!!!

jag var förlossningsrädd från första dagen jag blev gravid.
det var det ända jag tänkte på från att jag vaknade till jag skulle går och lägga mig.
jag hade kontakt med en psykolog på Bup och var även på förlossningen 3 gånger.
vi läste varje kväll i gravidböcker och på nätet.

jag trodde jag skulle dö kunde inte ens förreställa mig något annat.
men samma dag som förlossningen satt igång var allt detta som bortblåst och man fick en enorm styrka inifrån.
man går in i sig själv och allt omkring en stängs liksom bara av.
Det är häftigt, det gör ont men det är det Finaste du någonsin får uppleva.
Jag tog lustgas, sambon hjälpte mig att andas rätt och sedan tog jag ryggbedövning.
allt gick bra och man hamnade i drömmarns värld =).

det som var en stor hjälp för oss var att vi var så pålästa, kunskap gav mig trygghet.
då kunde man iallafall få ha lite kontroll över situationen.
Men ett råd: Prata prata prata... det är det bästa du kan göra så du får ut alla känslor.

Det kommer att gå så bra, styrkan finns inom dig

Kram