Uppgiven
Just nu känns det BARA skit faktiskt! Jag har under en tid inte varit aktiv i diskussionerna kring äggdonationer men ändå läst dem. Nu känner jag att jag måste få ut lite frustration. Vi skulle nu i veckan få vår andra donation, den första gav 2 ägg som inte kunde sättas in p.g.a. blödning hos mig. Ett fryst återfördes senare och blev negativt, det andra klarade inte upptiningen. Nu ca ett år senare ÄNTLIGEN ny underbar donator
. Efter en hel del strul under behandligen var jag så lycklig över att min kropp verkade funka som önskat trots allt. Idag får jag beskedet att donatorn inte fått ut ägg så det räcker till oss. Hela världen rämnar när man hör hur långt tid det tar inför en ny behandling! Jag är oändligt tacksam, glad och lycklig över att det finns så fina människor som vill hjälpa oss med så stora problem att få barn, att de donerar sina ägg, det är jag, men just i kväll känns det bara så orättvist och sorgligt. Snart kommer maken hem och då får vi prata ut och krypa upp i soffan och försöka hitta kraft. Någon gång SKA det lyckas!!