SET i skolan?

Vad är det mer exakt du ogillar med SET (som för övrigt står för social och emotionell träning)? Jag arbetar på en skola som har jobbat med SET i flera år, och jag ser bara positiva reaktioner på det. Å andra sidan jobbar jag på lågstadiet, och vi har varken något terapiliknande eller "tystandsplikt". Vi pratar om gemenskap, vänskap, empati, ödmjukhet, samarbete, allas lika värde osv. Ibland gör vi övningar på temat. Både barn och föräldrar uppskattar det.

Hur gamla är dina barn? Jag kan tänka mig att arbetsmetoderna för SET utvecklas när man kommer lite högre upp i årskurserna? Har du avhandlingar eller likande som visar på en negativ effekt med SET så vore det spännande att läsa!

Jag håller med ovan "talare", har bara positiva erfarenheter med SET. Vad är det som gör att du upplever det terapiliknande? På det sätt jag har jobbat med det ( också bara i yngre åldrar dock) följer man ett väl utarbetat läromedel som innehåller samarbetsövningar mm. 
Många skolor väljer att ha "ämnet" Livskunskap på schemat, men det är egentligen mest ett sätt att ge det en självklar plats varje vecka, inget nytt. Läroplanen är tydlig med att vi ska arbeta med detta med alla barn, men på¨detta sätt höjer man upp "statusen" lite och får eleverna mer medvetna om detta. Dock går det att jobba jättebra med detta utan just att använda SET ( förr använde månag skolor ett material som heter Charlie tillexempel). Det negativa jag kan säga om just SET är att läromedlet är onödigt dyrt. 

Där jag jobbar har  vi arbetat med SET av och till  i flera år och alla (utom jag typ... ) har gått en speciell utbildning för detta. Jag tycker väl inte att det är så mycket terapi i det hela egentligen och att det som sägs i klassrummet ska stanna där har jag tolkat det som att eleverna inte ska prata med kompisar i andra klasser om det, inte att de inte får berätta för sina föräldrar. Ibland får de dessutom med sig uppgifter eller likande hem.

Men jag förstår att du är kritisk och det tycker jag att man är med all rätt, inte minst med tanke på all forskning som kommit fram på sistone. Jag känner mig själv ganska tveksam till detta och känner inte att det är något som jag vill jobba med för jag tycker att det inte alltid ligger inom mitt kompetensområde. Helst ska vi dessutom vara 2 pedagoger vid dessa tillfällen och visst, det är säkert jättebra. Men själv skulle jag hellre se att pengarna satsades på att få våra elever att uppnå målen i matte, svenska och engelska i första hand.

Spontant tycker jag så här:

Att undervisa i SET kräver duktiga människor som kan förstå individerna de undervisar och Samtidigt måste det finnas mottagare som är villiga att lyssna och ta till sig.

Emotionell kunskap kan inte läras ut om inte motparten är villig att lyssna, om man inte är redo att ta till sig, kommer det inte att gå. Barnen gör som de blir tillsagda i klassrummet men många blir sedan bara förvirrade när principerna inte kommer att gälla utanför klassrummet.

Detta är bara fel. . .

Emotionellt utvecklas man när man själv är redo, inte när skolan undervisar i det....