• Cissi1981

    MF igen? Jag känner mig så tom...

    För 8 månader sen började vi planera ett syskon till vår dotter och till vår lycka lät inte graviditeten vänta på sig. Redan efter 2 månader var vi gravida och lyckan var så stor.
    Det höll tyvärr bara en vecka innan blödningen kom och mf var ett faktum.

    2 månader senare var det dags igen att få bli lyckliga. Ett positivt test!!! Denna gång varade bara lyckan i 3 dagar...

    Ytterligare 2 månader har nu gått och i måndags kände jag en sån enorm trötthet och jag somnade till och med före vår 1.5 år gamla dotter. Dagen efter var jag pigg och utvilad, men jag hade även en enorm mensvärk/växtvärk. Ytterligare en dag gick och sedan ännu en dag och gravidsymptomen började bli tydligare och fler. Det fanns ingen tvekan inom mig alls. Jag var gravid!!!
    Denna gången var jag säker på att det var "på riktigt". Det här var en graviditet som skulle gå vägen för symptomen var så starka att dom inte gick att ta miste på. Ända tills idag...

    Redan imorse kändes det inte helt rätt. Molandet i magen hade avtagit och den där typiska "lukten" man som tjej märker vid dagens första toalettbesök var inte där. 
    Magen är  fortfarande trög och mensvärken molar på, men lukten är borta.

    Jag hade tänkt att vänta tills på måndag med att testa mig för mensen är beräknad den 2 november, men med min oro kunde jag inte vänta utan tog ett RFSU-Testa tidigt. Det visade ingenting. Inte heller visade något av dom andra två testerna jag tog idag någonting.

    Jag är nu i en bubbla av sorg, förvirring och hopplöshet och jag vet inte vad jag ska tro eller tänka. Inför mina andra 2 mf var jag lös i magen, men det är jag inte nu. Jag är fortfarande trög. Precis som vid en graviditet.
    Ingenting har egentligen förändrats förutom att "lukten" är borta. Ja, och att testerna visar 0 såklart.

    Finns det fler som sitter/suttit i samma båt som jag och hur har ni hanterat sorgen och oron? Tror ni att det finns någon chans att jag är gravid ändå eller ska jag sluta hoppas?
    Jag känner mig så ensam i det här även om jag har allt stöd i världen av min sambo.

  • Svar på tråden MF igen? Jag känner mig så tom...
  • gryning2

    Usch jag förstår dig. Jag hade också ett tidigt missfall i maj och nu är jag gravid igen i v.6. Men jag misstänker eller är rädd för att det kanske inte går vägen den här gången heller då jag tycker mina symptom blivit svagare sista två dagarna Rynkar på näsan Det är jättejobbigt när man inte vet om det är bra eller inte.

    En sak förstod jag inte riktigt på ditt inlägg: hade du tagit ett positivt test nu före de negativa testen? Att det först var positivt och sen negativt? Eller har det inte visat positivt än överhuvudtaget? Om du inte fått något positivt alls kan det ju hända att du antingen inte varit gravid (kroppen kan ju spela en konstiga spratt). Jag har flera gånger trott att jag varit gravid fast jag inte varit det. Eller så kan du ju vara gravid fast det är för tidigt att visa plus? Om du tagit först ett positivt och sen ett negativt så tyder ju det tyvärr på MF.

    Jag vet inte riktigt hur man ska hantera oron. Jag försöker så gott det går att hitta på saker för att aktivera mig, typ ta åt mig extrajobb. Jag tycker det hjälper för att inte grubbla. Försöker också glädja mig åt det barn som jag har. Försöker tänka att det är många som inte har något barn alls och jag iallafall har min son.


    Mamma till H född 071017
  • Vilaa

    Oj, råkade skicka innan jag var klar:

    Jag har bara fått minus 4 dagar innan BIM, men plussat 2 dagar innan så kanske är för tidigt bara?
    Eller så fäste det inte ordentligt. Bara att vänta och se tyvärr. Och om det visar sig vara ett missfall till kanske ni kan kolla upp mer hos gyn? Lycka till!

  • Cissi1981

    Tack för era svar och stöd.
    Jag skrev fort och från hjärtat så det kanske var ett rörigt inlägg, men jag ska försöka förklara bättre.

    Jag är uppenbarligen känslig för hormonförändringar i min kropp för jag känner av gravidsymptom ungefär 1 vecka efter befrukting. Alltså ungefär vid tiden då ägget ska fästa.
    Den här gången har symptomen varit jättestarka och tydliga ända tills i fredags. Då började dom plötsligt avta och jag var inte alls säker på graviditeten längre.

    Jag har inte plussat alls denna gången för jag ska ha mens på tisdag och det har varit för tidigt, men igår blev jag orolig och testade mig i hopp om att det skulle visa ett svagt streck iallafall, men ingenting. Inte heller imorse fanns det något plus på Stickan så jag är övertygad om att det inte fäst ordentligt denna gången heller.

    Det som är mest jobbigt just nu är att jag igår kväll hade riktigt onda mensvärkar. Riktiga kramper, men imorse var smärtan borta fast ännu ingen mens.
    Jag trodde verkligen att blödningen skulle komma idag, men jag ska visst plågas lite till och hoppas. Tyvärr hoppas man ju lite ända fram tills blödningen kommer även om man vet att det är kört.
    Jag förstår att det verkar okunnigt och snurrigt att påstå att man fått Mf utan att ens ha plussat, men jag kan svära på alla mina avlidna släktingars gravar att jag inte inbillat mig alltihop. Jag vet att jag varit gravid, men att jag fick ett tidigt Mf. Förra gången var likadan fast då fick jag ett svagt plus 2 dagar efter beräknad mens. När jag sedan dagen efter började blöda gjorde gyn ett vaginalt ul och där syntes inga tecken på varken Mf eller graviditet trots att jag till och med plussat på Stickan hos gyn. Jag fick då svaret att jag fått ett tidigt Mf och att ägget aldrig riktigt fäst.

    Lukten jag pratade om var flytningarna. I normala fall luktar dom ju inget speciellt, men när man är gravid och hormonerna fylls på i kroppen så ändrar flytningarna sig och börjar lukta mer fränt på nåt vis. Flera av mina gravida vänner känner igen det och jag kommer så väl ihåg lukten från min första graviditet för jag kräktes alltid när jag kände den vid toabesök.

    Jag hoppas att ni orkat läsa mitt långa svar och tack igen för att ni lyssnar. Det känns som att man är ensammast i världen när man får Mf fast det är vanligt. Jag hoppas dock att jag kan få tid snart för utredning för både jag och min sambo vill ju såklart veta vad som hindrar oss från ett syskon.

    Hoppas att era graviditeter går bra och att ni slipper gå igenom detta. Jag önskar er all lycka!

Svar på tråden MF igen? Jag känner mig så tom...