Otrevlig vistelse på BB, någon mer?

stackars dig. jag menar det. vet inte om det är ok att dela rum osv men jag skulle deffinnitift inte vilja det. min vistelse var på BB super men ändå är man så trött och i sin egen bubla, vill inte ha andra inpå livet på mig, särskilt helt okända människor. hoppas du mår bättre nu:=)

hade inte supervistelse med min första förlossning. Slutade i akutsnitt å jag kunde inte röra mig bedövningen tog så bra, å läkare kommer upp å säger att det är fullt på BB så jag får dela rum å min man kan tyvärr inte stanna. Jag hade då legat på uppvaket knappt sett mitt nyfödda barn mer än 2 min innan jag rullades iväg. Hade inte pratat med min man el så. Bara legat tre timmar på uppvaket å ville inget hellre än sova å få se min familj! Så då bröt jag ihopp å sa att jag kan inte röra mig då får ni ha en sköterska hos mig hela natten!

Låg ca 30 min till då kommer jag ner å får veta att de fixat ett provisoriskt rum till oss, mannen fick sova på en stol å jag i sängen mer fick inte rum i de lilla utrymmet. Jag ville bara få sova men nej... de kom sköterskor hela tiden å skulle kolla att man tog tabletter mm. De glömde säga att jag fick äta så nån mat fick jag inte den dagen. Dagen efter sa de bara "åt du inget igår?" suck...

Sen fick vi komma till ett litet rum iaf, som var mer menat för en person egentligen men bättre de än inget. Nä ville bara hem. Så så fort jag var på benen så åkte vi hem, var där två nätter. Är livrädd nu denna gång då det blir planerat snitt att jag ska få dela rum.

Så förstår dig att du är besviken. Jag kunde inte påverka det hela så mycket de var fullt överallt, så de gjorde sitt bästa iaf. Är glad att mannen fick stanna en första natten iaf, även om han inte kunde sova.

Det låter inget vidare det där och jag delar helt din upplevelse! Med första dottern fick vi eget rum på BB och mannen kunde bo kvar vilket ju var bra. Däremot var personalen helt värdelös, sommarvikarier som bara ville sitta och fika. Jag och mannen märkte redan från början att något inte stod rätt till med lilla dottern men personalen sprang förbi och tittade som hastigast mellan fikorna och intygade att "jodå, allt ser så bra ut sååå". Men dottern blev mer och mer frånvarande och när hon till slut förlorade mer eller mindre förlorade medvetandet så blev det ilfart till neonatalen. Blodsockret var väldigt dåligt på henne och hon fick sondas, detta trots att vi tusen ggr hade påpekat att det inte kändes som om hon fick i sig någon mat och sköterskorna då sagt att "hon sover så gott, det skulle hon aldrig göra om hon var hungrig".

Efter hela kalabaliken med första dottern var jag livrädd inför andra dotterns ankomst. Min barnmorska skrev in i min journal att jag behövde få behålla min man hos mig om vi tvingades vara kvar över natten (vilket var troligt då jag drabbas av högt blodtryck under mina graviditeter). När andra dottern väl kommit blev vi lovade att få åka hem och hade precis packat ihop oss när de råkade se att dottern hade för högt gulsotsvärde enligt journalen, de hade visst glömt att titta... Sen glömde dom helt bort oss och att vi skulle upp på BB så när det väl var dags var ju BB fullt och de hade bara ett dubbelrum kvar där mannen inte kunde bo med oss. Jag bröt ihop totalt varpå personalen lovade att de skulle ordna något. När vi kom upp på BB hade dock ingenting alls ordnats utan mannen blev ombedd att åka hem och jag skulle dela rum med någon. Jag hade nästa psykbryt och personalen blev så skrämd att de lät oss sova i jourrummet på villkor att vi skulle vara ute därifrån före åtta nästa morgon. Tack och lov kunde vi åka hem dagen efter.

Jag önskar verkligen att det skulle bli en självklarhet att hela familjen alltid fick vara tillsammans på BB. Man är inte direkt i skick att varken bråka om saken, eller klara sig själv efter en förlossning. Som du säger behöver man ju bearbeta alla känslor och koncentrera sig på att knyta an till sin bebis. Och i många fall mår ju mamman inte bra heller, utan har ont och är väldigt trött.

Hoppas du har hämtat dig nu och att allt känns ok igen!

Usch, jag vill verkligen inte dela rum på BB! Fick eget rum förra gången, och maken sov där i två nätter. Men då hade jag blivit snittad. Jag fick också ligga på uppvaket, som eec82, vaken i fyra timmar. Kom inte ihåg hur dottern såg ut ens. Det kändes helt meningslöst. Men, det var verkligen skönt att få eget rum sen. Får jag inte det den här gången, kommer jag verkligen att åka så fort som möjligt.

Jag delar inte rum med andra än min man och ibland dotter i vanliga fall  (har tjatat mig till eget rum när jag varit på konferens osv, spelar ingen roll hur trevliga kollegorna är, jag vill inte sova i samma rum ändå). När man fött barn är man ju verkligen känslig och då vill man ju absolut inte dela rum med någon främling!

Åh, så jag var inte ensam om detta!

Det är synd att det ska få gå till sådär. Vore intressant om någon som jobbar inom vården kunde lämna sin syn på saken...

Jag märkte vid min andra förlossning att man som omföderska rent allmänt blev lite brutalare omhändertagen än första gången. Och personalen var inte alls lika informativ, eller omtänksam varken på förlossningen eller på BB. Bara för att man har gjort det en eller flera gånger innan, behöver ju inte betyda att man inte tycker att det är en stor omställning att föda barn, och man kan behöva hjälp och omsorg precis som alla förstföderskor. Varför är det så tror ni?

haha (inte meningen att skratta) men fick knappt någon info alls på BB. Läkaren frågade då vi tänkt åka hem å vi sa så fort vi får, å hon blev försvånad eftersom jag snittats. Men de ville ju åt rummet så vi fick åka efter läkarkontrollen. På morgonen frågade de om ajg ammat, "nej, skulle vila sa de till oss" å sköterskan suckade å sa "hur tror du ditt barn får mat?", fast vi blev informerade om att vininte behövde amma första natten, och att de skulle säga till då de var dags. MAn visste ju ingenting med första riktigt. Sen innan vi skulle åka sa de att vi måste vänta på någon som går igenom förlossningen innan jag blir utskriven. Så vi satt å väntade ett bra tag. Sen kom de någon å kikade in å sa "är ni kvar?" berättade då att vi väntade på någon som skulle gå igenom förlossningen, men fick då veta att de struntat i det eftersom jag verkade må bra iaf. Jag kunde ju ringa om det var något sen.

Sen sa hon bara säg till innan ni går så vi vet. Mannen gick å sa till å fick bara till svar "jaha, de visste vi ju redan". Haha så vi hoppas på bättre bemötande nu i december å att de inte har lika mycket att göra. Kändes som vi hamnade i kläm lite.

Jag har väl till viss del samma upplevelse som du TS.

Jag födde med planerat snitt och fick stanna i 6h på förlossningen enbart för jag förlorade 2L blod. Första natten fick jag ligga på gyn och min sambo fick stanna.

Jag var orörlig, yr, trött och dessutom har jag en reumatisk sjukdom som blossade upp pga av alla hormoner. En sköterska lovade att jag skulle få ligga kvar i enrummet pga att jag var så dålig. Men vid 10-tiden på förmiddagen kom de och körde iväg mig till min fasa, ett 4-rum!

Bara jag kom in så kände jag paniken komma. I sängen mitt över var det en tjej som fått sitt tredje barn, hon var hur pigg som helst. Pratade högt och donade runt. Hon var dessutom förkyld och snörvlade like hell.

I sängen brevid mig satt en utländsk tjej och tjattrade, i 3 timmar (dagens sanning) på sitt hemspråk i sin mobil och det var allt annat än tyst. 

I de två andra sängarna var det tjejer som fött vaginalt och som också pratade, dessutom hade en av dem en riktigt störig man som gav min sambo tips och råd om vår dotter.

Själv låg jag helt däckad, kunde inte stå upprätt, kunde inte hålla i vår dotter och när jag vände mig svimmade jag pga blodförlusten. Jag grät och frågade varför jag inte fick stanna kvar, men fick inget svar.

En sköterska drog upp mig så att jag skulle få duscha och då började de andra typ heja på mig och jag rasade ihop och alla bara stirrade, själv ville jag bara be dem dra åt helvete...

Fram på kvällen då både jag och min sambo var så trötta av att tjat, stoj och hostande så gick min sambo ut och krävde ett enrum till oss.

Efter några timmar så blev vi flyttade igen och då till ett enrum. Det roligaste var att två barnmorskor faktiskt kom in och bad om ursäkt för att jag hamnade i just det rummet och att de hade dåligt samvete för det eftersom de såg hur dålig jag faktiskt var. 

Så, det var bra med enrummet men jag säger som ni andra, det är inte mkt info man får... 

Jag hade det nog inte lika illa men min BB-vistelse har gett en del men. Jag fick ett eget rum efter första natten vilket var så skönt. Första natten var hemsk och fick inte en blund sömn och grät nog hela tiden, jag är mörkrädd och extremt rädd för att sova på okända platser så man kände sig ganska utlämnad i ett rum med en helt okänd person och en nyfödd bebis som man inte riktigt visste hur man skulle ta hand om på ett bra sätt.
Amningen fungerade inte alls för mig heller, dottern fick inget bra grepp och ingen mat alls. Personalen sa däremot att det såg jätte bra ut. Dottern blev hängigare och hängigare men de vägrade koppmata henne med ersättning fast jag bad om det.
Sömn var det heller inte på tal om och under den tredje natten bröt jag ihop totalt och en sköterska kom in och tog dottern så jag skulle få försöka sova. Efter en kvart kommer sköterskan in med dotter och snäser att hon ska ammas. Jag försöker förklara att dottern suger upp halva vårtgården och inget mer, att min hud är helt skinnflådd och att dottern omöjligt kan få i sig någon mjölk, amningsnappen har inte fungerat och man ser inga rester av råmjölken i nappen efter amning. Sköterskan lägger henne bara vid mitt bröst och säger att vi får prata mer om det imorgon. Dottern skrek sig till sömns, antagligen superhungrig :( Dagen efter så vägrade jag amma mer och dottern hade gått ner från 3030gram till 2700gram och då börjades det direkt med ersättning som tur var. Men då sa sköterskorna att hon endast skulle äta en viss mängd ersättning per matning och si och så många gånger per dag och att man skulle öka med 10ml per dag. Det resulterade i att dottern aldrig blev mätt och det var inte förrän hon var 6 dagar jag fick klart för mig att hon skulle äta hur mycket och ofta hon ville, STOR suck!

Sen gjorde de ingen gyn-undersökning på mig innan jag fick åka hem heller, trots att hinnorna på min moderkaka inte var hela när den kom ut och att barnmorskan som förlöste mig skrev tydligt att jag skulel till special-bb och även undersökas.