Anonym skrev 2010-10-28 19:21:12 följande:
Rektorn är helt koncentrerad på ekonomi. De flesta har inga mål med skolan mer än att vara duktiga på ekonomi.
När det gäller er syn på att det inte är några tonåriga värstingar så ser man redan på dagis vilka som spårar ut och även ettakluddare kan vara helt omöjlig att ha att göra med. Utan möjligheter att kunna bli av med barnen så har lärarna en omöjlig sits och de andra barnen som vill lära sig och som är skötsamma är dom som blir lidande.
Det i kombination med en rektor som till varje pris vill ha kvar alla barn i klasserna pga skolpengen så förstår ni att skolan inte är en optimal plats varken för vuxna eller barn.
Att kommunerna äger skollokalerna och enbart är ute efter att hålla kostnaderna nere så förstår ni att underhållet är kraftigt eftersatt vilket gör situationen än mer katastrofal.
Lägger vi där till att LAS finns vilket gör det väldigt svårt att bli av med personal så länge den är utbildad oavsett hur dålig den är som lärare så länge det inte handlar om några rejäla överträdelser så har vi en skola som, tja, är usel på många håll utan att överdriva på något sätt.
Det där låter så pessimistiskt och cyniskt att jag helst vill bortse från det du skriver. För även om det säkert ligger viss sanning i det så känner jag att jag inte kan låta det här vara. Det är inte rätt.
De barn som drabbats värst är på inget vis några värstingar eller barn som spårat ur. Jag känner de 3 killarna väl och ja, de är busiga och har glimten i ögat. Och de kan bli stimmiga om man placerar dem för nära varandra på lektionen, vilket vi påpekat flera gånger. Men de är också (eller var, åtminstone) hungriga på kunskap när de började ettan. Nu är de inte det längre eftersom de känner att de inte vill gå dit längre. Också flera av tjejerna är rädda för henne och vågar inget fråga för att hon skriker åt dem.
Och vaddå, "bli av med dem"? Märkligt nog klarade förskoleklassens lärare av samma barngrupp alldeles lysande. Kanske genom att bemöta dem rätt? Vad vet jag? Jag vet bara att det inte är meningen att en 7-åring ska komma hem efter skolan och gråta för att han ensam fick skäll och kvarsittning i klassrummet över en rolig film som alla andra fick se för att han sa "stick och brinn" till en annan skolkamrat som hela tiden jagade honom med pinnar och stenar i skogen. Eller att en annan 7-åring ska få råångest på morgonen när han ser fröken och vägra kliva in i skolsalen. Det är inte rätt.
Jag skiter i LAS eller huruvida ekonomin är rektorns första prio eller ej; så här får det inte vara. Och ja, jag är jävligt upprörd, om det inte märks redan.

Och vi bor i ett litet samhälle; här måste man se folk i ögonen. Då tror jag också att de flesta är mån om att kunna göra det utan att skämmas.