Ingen lyssnar på vad jag har att säga, jag känner mig deprimerad!

Jag upplever exakt samma sak. Hoppas du får många svar, Ska bli intressant att se.. Vet du vad jag tror. Att folk har blivit så egotrippade att allt handlar bara om dem. De har itne lust eller tid att lyssna på de männsikor som de inte har något behov av att lyssna på. Jag är en smart tjej, med barn, jag ser bra ut och är enormt trevlig. Har ett hjärta av guld, coch månar om alla. Jag är inte så pratsjuk, jag svamlr itne om ditt och datt, och de tar itne en timme för mig att säga, "Va? Utan jobb? oj då, jag hoppas verkligen att de löser sig", Totalt vanligt prat. Kanske vi pratar för lite också.. Om det är det som är problemt, Vi kommer inte med lösningar och så mycket skällsord? eller så är vi helt obetydliga, för de flesta. jag har som tur är två vänner , som är de bästa jag vet. De lyssnar gärna på mig, och jag lyssnar på dem. Tyvärr finns de för lite tid till varandra. Å vardagen,gör en mycket beklämd och tillbaka dragen. Det sak bli intressasnt att se vad du får för svar. Å liknar din situation bara hälften som min, så stå på dig, och kräv att de stannar upp och lyssna på dig.

Känner igen mig, förr blev jag nästan alltid tyst men jag har lärt mig att höja rösten och fortsätta prata och inte låta mig avbrytas. 

Bra svar. Det är fullt att avbryta, Tror jag absolut.. att man verkligen ska visa, att så här gör man inte mot mig. ! Helt riktigt!

Jag känner oxå igen mig. Allt jäktande fram o tillbax gör väl att ingen orkar ta till sig nåt antar jag..
Ett tag gick det så långt för mig att jag sa jag vill inte leva längre men inte en reaktion. Jag tror att antingen måste man hänga i ett snöre från taket eller ligga o blöda på golvet för att nån ska säga "jaha ojsan"

Inte ens sjukvården verkar bry sig, man kastas bara fram o tilbaks mellan olika sjukhus/läkare/sköterskor.
Att man är totalt sönderstressad är det ingen som verkar bry sig om, man ska bara köra på tills man sjunker som en sten. "såhär är det för alla i sverige" får man höra i telefon av en sköterska.  Jaha så "ensam är stark" alltså tills man sjunker då vill säg... *suck*
Ne nu är jag sur. Ursäkta att jag hamna lite utanför ämnet.

Samma här!!! Människor är så taskiga, liksom vad har jag gjort dig, du behöver inte igga mig och låsas som jag inte finns. Jag kan prata men det är ju aldrig roligt att prata med någon som inte vill prata med en, eller lyssna på vad man själv säger. Jag håller med att det är så otrevligt.

Mitt råd är nog att inte bryr sig så mycket och ta kontroll över situationen man är i och säga ifrån, vara öppen om det för dem andra. Säg vad du tycker och om du känner att dem inte lyssnar. Prova att SKRIKA!! Dem kommer tappa haken. Skrik typ LYSSNA eller något. Så kommer dem inte att igga dig igen för då vet dem att du kommer skrika på dem hhaha. Har provat det en gång. Skrek inte värst högt men det funka. Sista rådet är att var inte rädd, skit i vad DEM ANDRA TYCKER och var stolt och Aaa säg vad du vill! Vet att detta är lättare sagt en gjort men ta små steg framåt!:)

Det är inte dig det är fel på du omger dig med skitstövar helt enkelt! Gör dig av med var och en som inte värderar dig och stå ut med isolering/ensamhet ett tag. Det kan vara jobbigt, men jag talar av egen erfarenhet. Ta hjälp av någon proffisionell du kan prata med eller få caochning om hur du ska tackla dessa människor och vad detta har gjort med dig. VIKTIGT för att bli hel och kunna gå vidare. 
Men vad du än gör, tIllåt icke dessa mäniskor att trycka ner dig! Vet att problemet är deras och inte ditt!

Samma ska på ens DV. Där får man ingen respons alls!