TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-20 19:59
Hej!
jag kommer att bli pappa nu i januari 2011.
jag är lite rädd för att bli ''besviken'' .
det är så att jag Hoppas på att det ska bli en grabb.
men ändå känns det som att det inte spelar någon stor roll- det viktigaste är att hon/han mår bra.
fårgan är då: hur vart ni ?
var ni rädda ?
eller blev ni besvikna?
jag var skitnojjig emellanåt, men mot slutet lade sig allt, och jag vart rätt lugn och peppad på det som skulle komma, dock hade jag en hel del utekvällar med grabbarna för att "passa på" kändes rätt bra..
nu är jag väl i en liten bubbla fortfarande, då jag har en 10 dagars hemma, men jag är hur nöjd som helst. Det som var mest slående för mig var hur naturligt allt kändes/känns, allt flyter på bara, man känner sig lite som ett proffs, även fast man e rookie,
Det e liksom inte hjärnkirurgi det här med pappaskap/mest sund förnuft och kärlek.
fast det e klart, jag har inte plåtkoll.. jag e som sagt i bubblan fortfarande
Både jag och mamman arbetar med gravt funktionshindrade människor, ofta med medfödda funktionshinder. Om vi var oroliga? Så vi kunde dö...
Men sen när jr väl tittade ut så gick det lite av sig själv. Man har ju ofta draghjälp av mamman som inte sällan sätter i sig all bebisinformation som finns och ger (gav mig iaf) ett referat.
Jag tycka absolut jag var nervös, men det vara värt det. Nu med lilla flickan här, känns den tiden långt borta. Ingen besvikelse alls. Inte hos oss i alla fall, vi vilja ha en flicka också.
Jag tycka du ska låter dig vara nervös och känna dig lite besviken. Du förlorade dig inte, men måst ta hand om ett barn hela tiden.
Lycka till!
Jag var i princip helt säker på att jag skulle få en pojke första gången. Vet inte varför, både jag och sambon trodde det, vi hade inga flicknamn på lut eller nånting.
Sen la de upp gråsälen på mammas mage och allt brast. Jag var hög i en vecka i ett lyckorus... nu är jag hemma med dotter nummer två. Det enda "tråkiga" är att jag inte fått utnyttja det perfekta pojknamnet vi hade kommit på - allt annat känns mest bra.
Du kommer inte bli besviken. Din lilla tjej (om det blir det alltså) kommer ta dig med storm och ta din kärlek och förföra dig. Var inte orolig.
//P
Jag vet inte om rädd är rätt ord men visst var det lite läskigt innan. Eftersom man visste att det skulle förändra ens liv att bli pappa så hoppades jag på att det skulle bli en kille för det kändes inte som att det skulle bli lika stor omställning. Killar vet man ju hur dom funkar och hur man leker med. Vi fick också en kille så jag var lättad. Att komma in i föräldrarollen gick snabbt och så här i efterhand inser man att man inte hade nåt att vara rädd för. Som grädde på moset så fick vi en dotter nu i våras också så nu vet jag att det är lika underbart att vara pappa till både en son och en dotter.
härligt att höra!
Tack för era svar!
jag känner lättnad.
Grattis till er! =)