Jag vill inte:(

Jag förstår hur du känner. Har BF 1April, så för min del är det låång kvar, och jag orkar inte ens tänka på förlossningen ännu, det skrämmer mig så.
Prata med din bm och säg som det är, jag har flera vänner som fått gjort planerade snitt pga sin förlossningsrädsla, det gäller bara att ligga på och inte ge sig!
Lycka till! Det KOMMER att gå bra, man får tänka att det är värt det i slutändan..

Jag var LIVRÄDD innan. Sen när allting startade så hann jag inte vara rädd alls!!
Det gick så fort och jag hade INGEN kontroll över kroppen, utan det var bara att åka med och komma ihåg att andas!

Man kan inte förbereda sig på smärtan. Det är omöjligt att jämföra med något... Dock tycker jag bara det gjorde ont i öppningsskedet - sen var det befriande att få krysta och jag trodde det var en klyscha att smärtan går över direkt när barnet kommer ut - MEN det stämmer!! När huvudet var ute och kroppen gled med som en fisk var det så otroligt skönt!! Min kompis blev snittad och hade då ett öppet sår i buken som skulle läka och HON HADE ONT EFTERÅT, när jag låg och kelade med mitt barn! Så jag skulle aldrig byta frivilligt.

Jag var som sagt livrädd innan, men ska jag ha fler barn ska minsann de också födas "naturligt" för det var inte alls så farligt som jag trodde innan... Känner mig nästan dum som bönade och bad om snitt och annat! Glad att min bm sa nej!