Är hon sen med pratet (meningar)? Har hon litet ordförråd? Eller är det uttalet (pratar, men ingen förstår vad hon säger) ?
En tips till "lek" är felpåståenden. Det kan hjälpa barnen att märka ord - och så blir det roligt, så de själva vill vara med 
När jag leker sånt här med min 2 åring och min 4 åring har vi alla lika roligt.
Man säger alltså en sak, men gör något annat. Man ska ha en klurig min och vara lite 'full i skratt'.
Tex. kan jag säga: "Nu tar mamma en BIL!" och så lyfter jag en docka högt i luften och ser lite klurig ut. "neee!" "Ropar 4 åringen, det är ju en DOCKA!" ... "Dockaaa!" ropar 2 åringen. "Va??" säger jag och ser förvånad ut, tittar på dockan... "nämen det ÄR ju en docka, äsch" "Okej, men NU tar jag en BIL!" och så hissar jag upp en plasthammare i luften osv osv.
Samma brukar vi leka i butiken "Så tar vi en mjölk" - när jag tar en morotspåse från hyllan. Samma kan man leka när man rör sig i hemmet "Nu går vi till köket!" - varpå jag svänger av och går in i badrummet.
Och när vi läser böcker och tittar på bilder så kan jag säga att "ååå, vilket fiiint träd!!" samtidigt som jag pekar på huset.
Nu känner jag mig lite barnslig och löjlig när jag skriver ner dethär. Men vi har faktiskt roligt och det är ju huvudsaken. Och, som sagt, 2 åringen är helt med på noterna... Ibland lyfter hon själv upp en bil, t.ex. och säger "hmm.... hmmm... Dockaaa!" och man ser precis på minen att hon vet att det verkligen inte är det
... Och det är ju så att vi håller på såhär helatiden och varje dag. Men ibland. Och, som sagt, jag får verkligen känslan av att barnen blir uppmärksamma på orden och aktivt söker ord i sitt ordföråd för att själva komma på sånt som det inte är.
Böcker jag och 2 åringen gillar är t.ex. Ingrid-böckerna
