Hur får adopterade en bra uppväxt?

Hej!

Ohj va roligt att det finns någon som intresserar sig för hur man kan göra en uppväxt så bra som möjligt för just addopterade. Bara det att du funderar över det gör att du antagligen är en bra förälder. Jag är adoppterad och har inte haft en så trevlig uppväxt, men har en syster som man inte skulle kunna tro ha växt upp i samma familj. Den största skillnaden är att hon kom när hon var bebis och jag när jag var 4 år. Systern kom utan några minnen och jag med en massa bagage som man på den tiden inte fick hjälp med att hantera. Mina föräldrar åkte ner till Indien och bodde där i tre månader och lät sitt första barn lära känna dem, medans med mig så hämtade man mig i danmark efter ett åtskilliga resor, för mig.

Hör gärna av dig om di vill, så kan vi prata mer. Den läxa jag lärt mig är att aldrig göra skillnad på mina barn. Att alla är lika älskade och får det bevisat också. Detta var något jag bestämde mig för väldigt tidigt, då jag ofta fick reda på att jag var mindre omtyckt för att jag kommit senare.
Mvh Jess

Tack för att du länkade till ett intressant inslag som jag missat(tror minsann att Margret Josefsson o. jag har vuxit upp i samma stad, eller att hon iaf bott där)

Är precis som Deivi ovan adopterad o. har(tyvärr) som hon en del tråkiga erfarenheter av det. Önskar att jag hade fått föräldrar som tänkt som du o. faktiskt funderat på hur de kunde underlättat för mig.
O m  det fungerar beror ju på så mycket, först o. främst "ryggsäcken" hos den adopterade, ju äldre man sedan är när man kommer till det nya landet, desto större ryggsäck.
Kom hit som drygt 2-åring, idag vet jag med en hel del traumatiska upplevelser o. flera separationer.
Sedan har man tur eller otur o. passar ihop eller som i mitt fall, passar inte ihop med de nya föräldrarna.
Växte upp som ensambarn, hela tiden längtande efter syskon så att det blivit mindre fokus på just mig, vad jag gjorde eller inte gjorde o. mina skolprestationer(var inte duktig i "rätt" ämnen).
Har idag tre egna barn som jag försöker bejaka så mycket som möjligt pga. det, och uppmuntrar dem i det d e gillar att göra o. är bra på.

Intressant och bra inslag! Tacktack :) Den boken måste jag läsa!

Bra länk. Har hört mycket gott om boken redan så jag ska försöka införskaffa den när tillfälle ges : )

tack för ett bra klipp!

instämmer!
Nu har jag beställt boken

Usch, vilken mardröm att känna sig mindre älskad än sitt syskon ...

Jag såg inslaget på tv, jätteintressant! Är också sugen på boken. Någon som har läst den än?

Jag har boken och har börjat läsa lite.

Jag tycker det är jätteviktigt att ta upp detta med att förr kanske man stämplade sitt barn som svensk och inte lät barnet utforksa den andra sidan av sitt ursprung, medan man idag kanske stämplar barn lite väl mkt som "adopterade". Jag tror precis som Mary och det var även anledningen till att jag köpte boken att vi är alla MÄNNISKOR. Och finns det en öppenhet i familjen och man kan få ihop hela sin bild som adopterad och människa att man kan må mycket bra. Jag är glad att min dotter även har en sida av släkten numera som är invandrad till Sverige under 80-talet för det kommer kunna ge henne så mycket att utforska dessa olika sidor. Kanske kommer hon rentav känna sig som en av dom? För mig är det så att hon får känna vilken tillhörighet som helst, om det kan få henne att må bra och försonad med sin bakgrund och bara vara människa. Jag tog faktiskt upp detta redan under min utredning att jag inte vill at hon ska vara stämplad som adopterad och bara umgås med andra adopterade barn. Jag vill få till dendär mixen och dessutom vara öppen om hon vill prata med mig om sin bakgrund.

Jag köpte den första dagen o har läst den tyckte boken var jätte bra. rekomenderas