Ja hur 17 ska jag få min 18 månaders att sluta bära på våran ena katt? Katten skriker av smärta ibland men inte 17 släpper hon för det, och det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, det bekommer henne inte alls. :(
Så hur 17 ska jag tackla detta? Häromdagen bar hon katten i bakbenen och för en stund sen i halsen.. *suckar* Inte alltid jag ser att hon leker med katten heller. (man kan inte gå efter henne hela tiden när hon leker.
Hur har ni gjort?
Vi har två katter och två barn, nu är ungarna 5 och 3 år. Den ena katten säger ifrån själv. Den går helt enkelt inte att få tag på för ett barn om den inte är med på noterna och den får vara ifred. Den andra katten är ett gammalt spöke som accepterar allt, verkligen allt. Vi har tjatat, tjatat och tjatat. Vi har visat hur man bär, vi har visat hur man gör så katten mår bra-just denna katt älskar att bli kittlad på magen, inte så vanligt bland katter kanske- och sen har vi tjatat igen. Nu är de som sagt så pass stora att de inte släpar omkring katten i öron, svans, hals och bakben längre, men jag tror att det enda som finns är att ideligen säga till, visa, säga till, visa.
Vårt kattspöke har trots misshandeln den periodvis fått utstå en sällsam och evigt förlåtande kärlek till våra barn och att separera katt och barn har aldrig fungerat. Katten skriker förtvivlat om han inte får vara i händelsernas centrum. En del katter uppskattar kanske en fredad zon? Någonstans den alltid kan vara ifred på, men det förutsätter ju att katten själv vill vara ifred.
precis samma med våra 2, den ena kommer inte ens i närheten av vårat lilla tvåbenta monster och den utsatte har i evigheter fått utstå slag (klappar fast du vet..;) ibland så mycket att hon varit alldeles öm i kroppen) ryckt päls (båda är långhåriga) att bli nertryckt och fått agera matta, och nu den ultimata, allt i ett + mindre ömma lyft.
Katten är extremt snäll och säger ifrån alldeles för sällan, dom gångerna hon tröttnat och rivit bus så har hon låtit henne vara i fred. Fast katten är så korkad så hon försöker fortfarande sova där hon gjorde innan, mitt på golvet, i soffan osv osv. Dom har alltid haft badrummet som egen tillflykts ort, sitter till och med en kattanpassad barngrind där (mina katter hoppar inte ens upp på bordet om jag inte drar ut stolen åt dom så vi fick ta loss ena staven så katterna kan klämma sig förbi. Denna åtgärd uppskattar den ena katten mycket och springer alltid in dit om det blåser lite för hett om öronen.
Känns som man tjatar ihjäl sig och hon lyssnar mindre och mindre och katten blir mer och mer klämd ryckt och mörbultad. :(
Fast samtidigt är hon beväpnad rejält så hon kan säga ifrån.. men vad 17..
*haha*
Nä får väl fortsätta bråket om vad man gör och inte gör med fiskar, kaninen och kattkraken
Nu låter man väl som en moralkärring! 
Jag tycker att barn alltid måste lära sig att visa respekt för djuren.Det spelar ingen roll hur stora eller små de är.
Du får helt enkelt se till att övervaka barnet mer och när det vill lyfta katten,säger du nej och visar att man bara får klappa fint.
inte kul om katten plötsligt faktiskt får nog av att plågas och river barnet så illa så det får ärr för livet eller rent utav blir blind etc.
fast vi bor inte i en etta, för att kunna bevaka dom hela tiden ska jag antigen stänga in katten eller stänga in barnet någonstans.
Katten säger ifrån och klöser henne, men inte tillräckligt ofta för att det ska kommas ihåg, och dessutom så går katten fram till henne hela tiden och ska klappas på.
Sen är det ju inte lätt att få en 18 månaders att förstå att katten inte vill, speciellt inte som katten går med på allt. Katt nr 2 är hon extremt försiktig med om hon mot förmodan skulle få röra henne, men den katten har nog med sin frånvaro och beteende satt sig själv i respekt medans katt 1 är helt hopplöst tillgiven framför allt mot mig och där jag är är katten.. *suck*
Kaninen är hon väldigt respektfull med, men honom har man mer koll på (han bor i vardagsrummet) katten och hon smyger gärna in på hennes rum och sen kommer det en halvstrypt katt ut därifrån efter en stund.
Men det är nog som raskask säger, tjata tjata tjata.. för hon veeeet hur man gör när man klappar snällt, men det låter ju mycket roligare när det dunsar och pälsen hon drar av henne gör hon en tuss av och stoppar i örat.. *dubbelsuck* Katten säger inte ett knyst (ej håröm för 5 öre så det är eg inte så farligt, mer än att hon ska lära sig att man inte får dra katter i pälsen, för katt 2 är tål inte sånt och så är det ju med de flesta hundar och katter)
Haha nu har hon precis delat gurka med kaninen. Han tuggade henne på fingret och efter lite stöd från mamma vågade hon stoppa in gurkan istället.. Knasungen, rädd om gurkan men inte om fingrarna..haha
Så håller mina ff på, dom e 6 o 9 år......
Fast dom lyfter iof snällt. men jag tror inte att det går över....förrän i tonåren kanske.
Vi har precis köpt en liten katt o den stackarn får stå ut med allt eftersom vår gammla katt håller sig undan.
Hon har liksom lärt sig.
Nu blir jag lite förvirrad...
Först säger du att katten ibland skriker av smärta och att flickan bär den i halsen och i bakbenen etc.
Sen säger du att katten inte bryr sig och att den inte säger ett knyst.:-/
Ett barn på 18 mån kan gott och väl läras att det är fel att plåga ett djur.
Tycker verkligen synd om den där stackars katten... 
du far väll se till att katt och barn är pa olika platser när du nu inte fixar att halla ditt barn under upsikt.
Min mammas katt är så tung att mina ungar inte ens orkar bära honom. Sen har jag varit VÄLDIGT tydlig redan när dom var små att man är snäll mot alla djur annars blir jag arg och då får dom inte vara nära djur i fortsättningen.
Jag har tjatat tjatat och tjatat och ALLTID hållit koll på barnen nära katten i början. Inte för att jag är rädd att han skulle skada barnen. För han skulle inte ens rivas om det gällde livet. Är nog världens snällaste katt. nej utan jag höll koll för HANS skull.Och direkt när dom har börjat riva så har jag fyat och sagt nej och visat hur man klappar fint.
Och jag har varit tydlig med att det gör ont på Leo(mammas katt) om dom slår,drar i svansen eller pälsen. Och även att det gör ont på hundar andra katter och smådjur om dom är hårdhänta. Och jo dom förstår visst. Dom är så goa med honom att man nästan blir tårögd. Kramar,pussar och myser.
Och Leo spinner av välbehag. Och blir det för mycket så går han bara lungnt därifrån och barnen förstår att han vill vara ifred och låter honom vara. Mina barn ä 3 och 2 år nu.
