Min bror hade testikelcancer. Ont i testikeln hade han INTE. Han sov massor, gick ned i vikt, var extremt infektionskänslig hela den hösten. De opererade samma dag de hittade cancern. Han fick metastaser på magsäcken men överlevde det med. 9 månader efter hans sista cellgiftsbehandling var hans tjej med BARN! Linus fyller 10 snart! (snacka om mirakel)
Det här är nu ett BRA tag sedan och läkarvetenskapen har gått frammåt mycket sedan dess. Testikelcancer är en väldigt aggresiv form av cancer, men samtidigt en mycket gynnsam cancerform att BEHANDLA. Överlevnadsprocenten är hög.
I många fall kan de spara och frysa in sperma, eftersom cancern ofta gör att man måste ta bort en eller i värsta fall båda testiklarna. Får man behålla ena testikeln räknar de med ca 5 år innan kroppen kan producera livsduglig sperma igen (så var det då iallafall). Det är cellgifterna som "skadar" spermierna. Inte cancern i sig.
Min bror hade tydligen väääääääääääääldigt livskraftiga små rackare.