Är vi sämre i Sverige, eller???

Hej,

Det du skriver är så sant. Jag är inte tveksam längre och tycker att Sverige ligger bakåt och jag litar inte längre på deras sätt att hantera äggdonationer. För mycket nonchalans och brist på kunskaper.
Äggdonation har jag nu bestämt att göra utomlands.
Kram ock lycka till!
Sol24

Nonchalans var ett bra ord för att sammanfatta hur jag känner att jag blivit bemött i Sverige! En gång då vi skulle göra en FET på Fertilitetscentrum var ytterdörren låst. I bitande kyla stod vi och väntade i tjugo minuter och undrade om de glömt bort oss innan de kom och öppnade. Nedkyld och fortfarande lite stressad fick jag mina ägg på en kvart. Och nej, det tog inte... Lycka till du också, Sol24!

Vi valde Riga och inte ställa oss i Svensk kö. Sverige är långt bak vad gäller infertilitetsbehandlingar tyvärr. Privata aktörer borde få utföra äggdonation i Sverige tycker jag då kanske kvaliteten skulle bli bättre, sedan tycker jag att donatorerna skall vara helt anonyma.

Loisan31

hmm... ni skriver verkligen jätte intressanta saker här!!!!

jag har min äggdonationbehandlig i Riga och jag fick inte ha sex, basta, träna efter min FET. innan min FET jag var rädd eftersom mitt första försök gjorde ont så de gav mig lite smärtstillande men i Sverige mår man INGET... vi är väldigt efter i Sverige... jag kan tänka mig t.o.m åka till USA i värsta fall för att få en bra behandlig

Nu rikerar jag väl att få hela FL i häckan - men jag skulle nog påstå att det är precis tvärtom. I Sverige söver man inte om det inte är absolut nödvändigt helt enkelt pga att det innebär en hel del risker. Själv föredrar jag lite obehag men att behålla livet.
Det finns inga studier som visar att man skulle få bättre resultat genom att vidta en massa hokuspokus åtgärder efter återföring. Skulle ju hellre kalla Sverige ( och Finland) modernt i detta avseende och länder som fortfarande håller på med detta för dåligt pålästa. Detta forum visar dock på att dessa helt onödiga åtgärder har avsedd effekt - nämligen att folk känner sig omhändertagna och speciella och blir därför nöjda.
Jag kan hålla med om att alkoholtalibanismen i Sverige är lite väl - korrekta fakta ska det vara och därför ska alla veta att de ovannämnda åtgärderna efter återföring inte ökar chanserna till graviditet.

Ja, jag vet själv inte riktigt vad jag ska tro, det var därför jag startade tråden. Att Sverige har drabbats av alkoholtalibanism räknade jag ut ganska tidigt, efter att ha läst på. Men att man inte varnar för varma bad och bastu i Sverige är för mig ett mysterium. All forskning tyder ju på att det kan vara skadligt. Mitt sunda förnuft säger att det är klokt att avhålla sig från sex och sport om man är över fyrtio och ruvar men jag har inga vetenskapliga belägg för det (jo, min kinesiska läkare menade att sex och orgasm ger fel energtiflöden i underlivet, där alla krafter ska fokuseraspå att få embryot att fästa, men jag är tveksam till att han stödjer sig på någon forskning. Hur som helst är det väl ingen vettig man som vill dela utrymme med kladdigt progesteron. Nu försvann jag visst från ämnet...). Nu har jag hur som helst  just fått minus på stickan, något som man i Sverige alltid godtagit som att det inte fungerade. Men kliniken i Ukraina kräver blodprov och hcg värde. Det får mig inte att känna mig mer speciell och mer omhändertagen. Det inger bara en känsla att de tar detta mer seriöst.

Jag har gjort 5 ÄD.
2 i  Polen,2 i Riga och ett i Tjeckien.
Min erfaranhet är att vi ligger kraftigt efter i medicinbehandlingen .
Vi ligger också efter vad det gäller forskning på oförklarlig barnlöshet och behandling med ASA.
Immunologi i samband med fertilitet är också något relativt okänt i Sverige.
Råden efter behandling känns inte heller betryggande.
Klinikerna jag besökt (iaf Polen och Tjeckien) har varit superfräscha och toppmoderna.
D har varit väldigt individuella i i behandlingarna och utgått ifrån just mina tidigare erfarenheter och förutsättningar.

Mina erfarenheter av vården i Sverige i övrigt har kraftigt rasat med åren för den delen också.
Har en sjuk son med problem som verkar omöjligt att lösa.
Mina egna problem har de inte heller löst.

Jag tycker det är jättesvårt att uttala sig när man själv inte är IVF-läkare, men jag upplever IVF-kliniken I Sverige som trygg  och säker i första hand. Att inte söva sina patienter vid äggplock tycker jag är mkt bra eftersom narkos har sina risker.
Däremot tycker jag att lagstiftningen i Sverige borde ändras, surrogatmödrarskap borde vara tillåtet, vi borde kunna donera redan nedfrysta embryon till andra par, homosexuella borde ha större rättigheter etc. Det finns mycket att göra på det området som gäller lagstiftning. Att inte plocka många ägg är ju bra dessutom för att risken för överstimulering torde vara högre då. Men som Isisis säger, det känns litegrann som immunologiska faktorer och nya mediciner inte tas på allvar, det känns helt enkelt lite fyrkantigt. En djugel verkligen det här...

Håller absolut med när det gäller den svenska sjukvården. I Sverige är det ingen som vågar "experimentera" utan måste vänta i åratal innan det finns tillräckligt många studier som pekar på samma sak.
Min gyn tyckte att en svensk studie med 42 kvinnor i kontrollgruppen (tror jag det var) inte var tillräckligt.

Har också dålig erfarenhet av andra sjukdomar och bemötande, både för mig själv och för min dotter.
Det värsta är nästan att man inte kan få prover tagna även om man betalar dem själv.

Oj, nu har jag inte gjort nån äggdonation men jag har blivit plockad på ägg två gånger. Vid fösrsta plockade de ut 22 ägg andra gången hade jag 25 st nu vart ju inte alla befruktade men första gången så fick jag 1 tillbaka och 7 i frysen 2:a gången fick jag 1 tillbaka och 8 i frysen.

Hade aldrig gått med på att sövas och förstår inte varför man skulle behöva göra det, visst det är inget skönt ingrepp men så ont att man ska sövas ner gör det inte...inte på mig iallafall. sen kanske det beror på vilken klinik man går på men jag har blivit bra bemött både via landstinget och privat.