Vill INTE bli snittad...

Jag hade sett fram emot att få föda "vanligt" men så blev jag igång satt pga havandeskapsförgiftning. Tyvärr så svara jag inte på igångsattningen utan blir snittad. I början så kändes det bra. MEN nu efteråt så känner jag mej lite snuvad. bla. så undrar jag om jag hade fött vanligt hade då amningen kommit igång??

 Jag kande sa innan forlossningen. Min lakare rekommenderade planerad snitt, men jag avbojde, sa det blev planerad igangsattning istallet. Forlossningen satte igang 3 dagar innan igangsattningen, men slutade i akutsnitt. Vid det laget hade jag blivit sa orolig for att forlora min bebis, att jag gick glatt med pa snittet. Att inte fa en levande bebis hade varit "att bli snuvad pa konfekten" tanker jag nu. Jag kan inte pa djupet forsta att man blir besviken, da jag inte upplevt det, men naturligtvis kan jag forsta att alla ar olika och har ratt till sina kanslor och asikter.

Jag vart oxå akutsnittad och känner mig inte ett dugg snuvad. Förstår egenligen inte hela grejen med att man gärna vill föda på något speciellt sätt. Hur det än blir så är ju huvudsaken att man hade en bra upplevelse och att barnet är frisk.
Jag hade en super upplevelse med mitt snitt och har svårt att tro att den skulle ha varit mer underbar bara för att jag skulle ha fött vaginalt.
Tycker inte du borde oroa dig för dessa saker utan istället fokusera på att få en bra upplevelse oavsett vad som kommer att hända

Ni har säkert helt rätt att när väl förlossningen är över så kvittar det. Det är skönt att ingen av er känner sig "besviken" i efterhand. Självklart är ett levande och friskt barn högsta prio - ingen tvekan om det. Men vad det verkar så ska man ta planerat snitt om det finns något skäl til det. Låter onekligen som att det är bättre förutsättningar än ett akut snitt...

Jag blev snittad ur-akut, dvs sövd. Det kan jag tycka är lite tråkigt efteråt, jag missade de första 3 timmarna i min sons liv och var groggy och förvirrad ett bra tag efter att jag vaknat också. Jag kan tänka mig att om man är vaken så är det en bättre upplevelse. MEN, gör de ett ur-akut snitt så är det alltid för att det behövs, och det viktigaste är att barnet mår bra sen såklart. Jag är så himla tacksam för att föda på ett sjukhus och så snabbt de kan få ut barnet om det behövs.

TS: Ja det är lite trist om man måste bli sövd tycker jag, men det är rätt att inte oroa sig för själva ingreppet i sig om det nu skulle bli så. Klart man hade ont i ärret efteråt, men inte överdrivet. Hoppas du får en helt normal vaginal förlossning, det hoppas jag också på att få nu med andra barnet.

För mej gick förlossningen superbra fram tills jag var 8cm öppen (hade haft värkar i två dygn då) då blev sonen stressad där inne och det blev ett akut snitt. Det ända jag inte var beredd på var smärtan efter snittet, kunde knappt gå på två veckor och det var trist att inte kunna ta upp sonen när han grät + amningen kom inte igång bra heller. MEN jag tänker aldrig på det idag, läkrna kom till o med upp till mej o sa att dom inte visste om snittet gjort i onödan för att sonen mådde verkligen prima på alla sätt och dom undrade om jag ville ha någon att prata med men det behövdes inte alls. Var ju bara glad att hade mådde så bra!! 

Det viktigaste är att inte förvänta sej för mycket eller att planera för mycket heller, då blir man nog som mest besviken när sådant händer. Jag hade inte planerat något, visste ju inte innan hur ont jag skulle ha när det väl satte igång