Familytime skrev 2010-07-26 20:55:28 följande:
Hur "låter man bli att föda"? Man kan inte stoppa det, hävdar jag... Man kan ju inte knipa ihop benen och säga: "Icke förrän jag fåt mitt snitt!" och så förbereder de en operationssal. Det är ju urdumt. Det är väl bättre att acceptera det man inte kan förändra och vara glad för att man slipper en stor bukoperation och faror för både mamma och bebis?
Jo, det går. Jag lider av förlossningsskräck och hade med anledning av detta bokat snitt (vilket inte var några som helst problem i Stockholm i alla fall). Pga två väldigt olyckliga omständigheter - min förlossning drog igång i v 37 och jag träffade en helt vansinnigt inkompetent förlossningsläkare så tvingades jag till vaginal förlossning då mitt barn var så långt ner när det väl insåg att jag nog borde ha snittas. Jag låg helt hysterisk och okontaktbar och sparkade och slog omkring mig i ren panik, så fort någon försökte komma nära. Det gick inte att prata med mig och jag var superaggresiv och försökta ta mig ut ur förlossningssalen. Med krystvärkar. Jag höll på att ta kol på mitt barn för att jag var så fruktansvärt rädd att alla normala och rimliga tankar slogs ut och bara reptilhjärnan var kvar. Jag krystade inte, jag vägrade. Det är vad skräck gör med en människa.
Hade inte en mycket kompetent överläkare kommit dit och get mig lugnande och narkos (vilket är mycket okonventionellt) så jag nästan sövdes hade min förlossning gått åt skogen. Så faran för mig och mitt barn var att en naiv och puckad läkare trodde att de aurorabarnmorskor och överläkare som beviljat mitt snitt hade nog tagit ett galet beslut och hon skulle nog "se till att fixa" detta vaginalt. Hade jag snittats omg som var överenskommelsen om värkarna drog igång innan planerat snitt hade min fölossning varit MYCKET säkrare och inneburit oerhört mycket färre risker än den nu gjorde.