Min nuvarande sambo och jag träffades 2005. Vi hade en långvarig till och från-flirt på kanske två år, men var aldrig tillsammans. Det enda han gjorde då var i princip att festa JÄRNET. Jag sa upp kontakten då eftersom det var alldeles för oberäkneligt för mig.
2008 fick jag en dotter men en annan kille. Vi separerade på våren 2009. Hade under dessa år haft sporadisk telefon/internetkontakt med första killen. Sommaren 2009 började vi umgås, inte på ett "kärleksfullt" sätt utan som vänner. (Dock har undertonen alltid funnits där mellan oss, det har varit ömsesidigt). Han var fortfarande en festprisse, dock hade han dragit ner på det rejält.
Efter många om och men bler det mer och mer allvarligt, han fick träffa min dotter, han började vara mer och mer hemma hos oss (en annan stad än hans hemstad med alla festpolarna), och ja, han märkte helt enkelt att han tyckte mer om familjelivet än utelivet. Vi firar snart ett år tillsammans, han har bott här hos oss lika länge. Jag kan inte ens minnas när han var ute sist, eller ens drog iväg oplanerat någonstans.
Kort och gott, han är en mycket bättre familjeman än min dotters biopappa, och nu försöker vi få till vårt första gemensamma barn.
En lååååång resa som jag drömde om som fjantig 15-åring år 2005, men nu står vi här. Helt sjukt 
(Jag är förresten 20, han 23.)
