Texten till sången Hoaklumpen någon ??

Aldrig hört talas om tyvärr.. Heter den så? Jag menar, kanske jag känner till den, fast kallar den något annat?
Du har ingen strof på sången att bidra med?

satt och tittade igenom gamla trådar. Har hela texten om du fortfarande letar

Supergammal tråd men jag behöver texten, tills i morgon om någon vänlig själ kan förbarma sig.

"Hoaklumpen var ett troll
som bodde i ett berg
Håret det var svart som sot
och näsan grön som ärg
Ögonen var små
och fötterna var grå
men svansen den var gul som själva solen"

Är det bara en vers?

ingen aning, ägnade typ 3 sekunder åt google

såg att man kan beställa hem noter och text, men det är ju lite sent påtänkt nu,

ring ett bibliotek och hör om de har låten i någon sångbok

Haha, ja den där biten har jag nämligen redan men det ´är som en hel berättelse. Smart att kolla med ett bibliotek, det ska jag göra. Om någon här har den får de dock gärna skriva ut den.  

Jag tror att visa går såhär.

Måste också nämnas att detta var min favorit som

Lite när mamma sjöng den för oss när vi skulle sova.

Sjunger den ofta på jobbet som är en förskola.

Hoaklumpen

1. Hoaklumpen var ett troll som bodde i ett berg, håret det var svart som sot och näsan grön som ärg. Ögonen va små och fötterna va grå, men svansen lyste gul som själva solen.

2. Stackars lilla Hoaklump han skämdes för sin svans, aldrig kände han sig fin när han gick bort nånstans. Fast han satte på sig ris från topp till tå, så lyste svansen gul som själva solen.

3. Stora älgen Långeben kom så en vacker dag, in till Hoaklumpens berg och stannade ett slag. Tyst, men vad var det? Hoaklumpen grät och Långeben han måste till att trösta.

4. Kära lilla Hoaklump, ta nu och lugna dig, torka dina tårar och berätta allt för mig. Åh, det känns så svårt! Jag tycker det är hårt, att svansen min är gul som själva solen.

5. Snälla lilla Hoaklump å´ va du glad för det, alla fina troll har svans som du väl säkert vet. Men ett kungatroll det syns på långa håll, för det har svansen gult som själva solen.

6. Hoaklumpen tog ett skutt och hjärtat slog av fröjd, nu han kunde känna sig så fin och så förnöjd. Inte någonstans det fanns så fin en svans, som Hoaklumpens gul som själva solen.

Bättre sent än aldrig.