• HeltSlut

    Problem m biomamman = jobbiga känslor omkring styvbarnet

    Hej!

    Jag är sambo med en kille som har ett barn från ett tidigare förhållande. Hans lille son är bedårande och jag försöker knyta an till honom utan att lyckas... :( och det gör mig helt förtvivlad. I ett tidigare förhållande så hade min dåvarande kille en dotter som jag nästan kom att älska från dag 1. Henne saknar jag än idag...
    Jag har aldrig haft problem med att ta till mig barn och jag var en av de dömande förr som ansåg att styvföräldrar som inte rent ut sagt älskar sina styvbarn är sjuka i huvudet.
    Nu sitter jag i den sitsen själv... Livet kan vara rätt ironiskt ibland. Antagligen för att visa oss att man inte ska döma någon överhuvudtaget.

    Problemet är att barnets biomamma gör allt för att göra livet surt för oss. Vi får aldrig vara ifred. Så jag förknippar antagligen barnets vistelse hos oss med hennes trakasserier. Hur logiskt jag än kan tänka gällande det så försöker jag tvinga fram kärlek till honom men det går inte..  Till saken hör också att min sambo var otrogen med henne rätt nyligen och hon kastade sig på mailen för att berätta det för mig. Hon hade spelat in allt (!).. och ville förstöra mellan oss så hon hade kämpat för det i 6 månader.

    Nu till sak.. När jag försöker förklara för sambon att jag också vill natta, bada och göra det mysiga med barnet istället för att vara den praktiska som lagar maten och tvättar kläderna så lyssnar inte min sambo utan han vill vara den som gör allt som inkluderar närhet. Jag fattar inte hur vi ska lyckas knyta band på det sättet?
    Pga hennes oändliga trakasserier och hämndlystnad som resulterat i en vårdnadstvist så ligger våra liv på is. Jag vet inte var jag ska hitta styrkan till att orka mer.

  • Svar på tråden Problem m biomamman = jobbiga känslor omkring styvbarnet
  • Sublime

    Jag skulle ha lämnat honom om jag var du, är så arg på män som tappar byxorna överallt. Dessutom vill nog biomamman ha tillbaka honom och hon verkar vara hellbent att förstöra för er. Din man gör fel som inte låter dig knyta an till barnet och om du förknippar barnet med allt detta negativa så blir det omöjligt för dig att någonsin få en bra relation med honom. Förstår att du är ledsen på allt men mamman kommer aldrig att försvinna, orkar du verkligen leva så? Bara ditt namn visar hur jobbigt du måste ha det, kram på dig

  • HeltSlut

    Jo jag lämnade honom när allt detta avslöjades men det känns inte som om det är ett alternativ idag. Det jag vill är att allt blir bra.. Att vi får njuta av att ha hans barn hos oss utan magsår och stress över vad nästa mail eller sms kan handla om. Och framför allt - att jag får bort kopplingen mellan biomammans sjuka beteende och barnet.. Jag vill ju inte förknippa det men min hjärna verkar vilja göra det ändå :/
    Mamman använder ju barnet som ett vapen för att nå min sambo i tid och otid och det är klart att det tar på förhållandet. Hon har uttryckt det själv i mail till mig att hon inte vill ha honom tillbaka, hon vill bara förstöra mellan oss och att han blir lämnad och ensam. Hennes fokus är aldrig på deras barn, bara på hämnd.
    Anledningen till att min sambo vill ha all närhet för sig själv med barnet är för att han får ha honom allt för sällan, så han vill verkligen vara nära dygnet runt. Men just det innebär ju också att jag inte får någon "plats" där.

  • Sublime

    Men har inte pappan umgängesrätt?

  • HeltSlut

    Jo de har delad vårdnad t om.. men mamman bestämmer allt (och skyller på barnets bästa som ett mantra)..

  • Sublime

    vad säger din man då? Vill ni ha barnet mer så får ni ju det och allt bråk är INTE för barnets bästa. Dessutom tror jag att hon vill ha honom vad hon än säger för ville hon inte det skulle hon inte uppföra sig så. Nästa gång hon attackerar dig säg det till henne, det är basic psykologi 101

  • HeltSlut

    Ja vi vill ha barnet mer, han älskar ju sin pappa högt och är väldigt bunden vid honom - problemet är att han bara får vara med honom 2 dagar i veckan stackars liten.. :(  Men mamman säger att barnet mår dåligt utan henne om han skulle stanna med oss fler dagar. Hon blev sjuk över helgen så han har sovit här sedan i fredags.. och han är lycklig och harmonisk och har inte frågat efter mamma en enda gång.. Dessutom så har han haft feber och varit dålig men ÄNDÅ känt sig helt trygg.
    Han är lite över 1 år och hon skyller på hans låga ålder om att han inte ska vara ifrån henne mer än 2 dagar. Men min fråga är: Varför kan han vara ifrån sin pappa i så många dagar? Varför är det okej? Han älskar ju sin pappa och är väldigt pappig...
    Idag tog vi en dusch tillsammans och min sambo sov på soffan för att jag och lillen skulle vakna tillsammans.. och vi känner redan en enorm förbättring med vår relation :) Man knyter ju an när man får göra saker tillsammans.

Svar på tråden Problem m biomamman = jobbiga känslor omkring styvbarnet