Jag tyckte det var underbart att vara hemma med vår son, men tycker också väldigt mycket om mitt arbete och hade nog inte kunnat gå tillbaka till det om jag varit borta mcyket mer än de två år jag väntade med att återgå. Hur är det för er som är hemma många år, kan ni återgå till era tidigare jobb, eller har ni avstått från att i framtiden kunna arbeta inom det ni är utbildade för?
Jag är förskollärare. Räknar med att kunna gå tillbaks. Men det är klart jag har missat en hel del, det märks tydligt de dagar jag jobbar. har varit hemma 8,5 år nu, arbetat ca 20% nu och då.
Jag är utbildad journalist, förskollärare, dramapedagog samt pedagog på vuxenutbildning och har dessutom utbildning inom turism, restaurang, författarskap, media, marknadsföring, psykologi, sociologi, hotell, engelska, franska, spanska, styrketräning, mental träning, litteraturvetenskap, heminredning samt research.
Så jag har jobbat på en mängd olika ställen och har en hel del att falla tillbaka på 
Nu medan jag är hemmamamma skriver jag på min nya roman, frilansar som skribent och krönikör på en del tidningar, håller på med lite marknadsföring och diverse åtaganden gentemot mitt bokförlag. Kvällar, nätter och helger och nån vardag lite då och då är när jag "jobbar". Jag är alltså inte anställd någonstans. Jag tar inte ut nån föräldrapenning, min make tar max ut fyra dagar per månad, min son på tre år går inte i förskola och kommer troligtvis inte börja förrän året han fyller fem. Det fungerar jättebra och sonen har kompisar lite här och var. Vi tar oftast dagen som den kommer och gör vad vi känner för.
Tidigare chef på en större koncern men valde att hoppa av ekorrhjulet några år för att ge mina barn tid. Ser tiden som hemmaförälder som ett arbete som vilket yrke som helst och jag tycker att jag lärt mig massor av nya saker som jag kommer att ha nytta av när jag börjar jobba på allvar igen. Framförallt så har jag utvecklats enormt som människa och lärt mig hålla många bollar i luften och så har jag blivit tuffare, mer kreativ och vågar mer :)
Ja visst är det härligt. En dag när polletten trillar ned och man plötsligt inser att "hjälp vad kort livet är och det går inte i repris" - då är det så skönt att veta att man tog rätt väg och valde att ge sina barn tid.
Ja visst är det härligt. En dag när polletten trillar ned och man plötsligt inser att "hjälp vad kort livet är och det går inte i repris" - då är det så skönt att veta att man tog rätt väg och valde att ge sina barn tid.
Utbildad sjuksköterska och tandhygienist.
Det är tråkigt att hemmaföräldrar fortfarande är så diskriminerade i arbetslivet att många känner oro för att vara borta några år.
Varför kan man inte se det som att man får en massa nya erfarenheter under hemmatiden som sedan har nytta av när man kommer tillbaka. Hemmatiden borde vara en merit i en cv som det är i USA. Där ser man också hemmaföräldrarna och deras val att ge sina barn tid som ett de gjort ett klokt val och att de är mogna och ansvarstagande.
Det här blir hemmaföräldrar bra på:
www.hemmaforaldrar.se/det_hr_blir_hemmaforaldrar_battre_pa.htm
Vi borde alla kämpa för att diskrimineringen av hemmaföräldrarna upphör. NÄR i vårt samhälle godtar man annars att en grupp blir så gravt diskriminerad. Svar: Ingenstans!