Problem med ryggen efter epidural?

Det hade jag med som nyförlöst men mer pga att jag inte var van att lyfta min bebis i konstiga ställningar, satt krokigt när jag ammade mm.

For mig var det samma som ovanstaende inlagg, berodde nog mer pa min hallning under amning etc. Men jag kan annu (1.5 ar senare) kanna av stallet i ryggen dar epiduralen gavs, om jag ligger ner i vissa stallningar. Inte att det gor ont, ar bara lite obehagligt/omt pa just den punkten.

Jag har inget problem med min rygg efter epiduralen. Jag har däremot lite ont i ryggen för att jag sitter som en hösäck när jag ger min son mat.

Min mamma hade ont i ett halvår efter sin epidural och det hjälptes först när hon började styrketräna ryggen efter hennes graviditet med mig.

Frågade min sjukgymnast om detta och hon sa att det beror på att fogarna inte har "läkt ihop" riktigt än. Det är ändå 8 månader sedan, men jag kan fortfarande inte ligga på mage någon längre stund, för då känner jag mig helt knäckt i ryggen. Fast det kanske inte var samma sorts smärta som du pratar om.

Jag har problem med ryggen efter epidural. Är 2 år sedan jag fick min son. Eller rättare sagt 22 mån sedan.

Kan bero på vårdrelaterat slarv för mycket gick fel både när epiduralen sattes och efter att den drogs.....

Hade problem med läckande kateter i ryggen, fick inte den smärtlindring som den skulle ge. Sedan fick jag mer, mer och mer eftersom det blev en lååångdragen förlossning samt akut snitt efter 22 tim inne på förlossningen.

Sedan glömde man att dra katetern i ryggen på uppvaket så jag hade kvar den tills dagen efter på eftermiddagen, sonen är född 00.13.

Jag har fortfarande ont där katetern satt, smärtar mycket i korsryggen och uppåt samt att jag fortfarande inte fått tillbaka känseln i ryggen där epiduralen sattes.

Mvh

Jag var helt spänd i ryggen och i benen i flera veckor eter förlossningen. Det gick bara inte att slappna av och det var superjobbigt. Jag fick också väldigt ont i huvudet och är övertygad om att båda dessa sakerna berodde på EDA:an. Aldrig mer säger jag bara. Nästa gång får det räcka med lustgas!

Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!