Jesper Juul- ditt kompetenta barn...hur ska jag göra ?

Läs omedelbart Bent Hougaards bok "Curlingföräldrar och Servicebarn - En handbok i barnuppfostran" så ska du se att det rättar till sig!
Finns för 39:- på adlibris. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172636203

Jo, jag har läst Jesper Juuls bok, en del höll jag med om, men mycket höll jag inte med om. Jag är mer för Bent Hougaard och hans stillsamma undran om kring hur det kommer sig att sedan Juul-metodiken började användas i danska skolor så ökar mängden barn som behöver gå till psykolog...

Och vill någon ha källa på det så får ni läsa ovanstående bok, själv är jag ingen hejare på danska, så jag litar på att det Bent skriver om i sin sex år gamla bok stämmer.
Men vad vet jag. Ja, förutom att jag föredrar den ena dansken framför den andre, vill säga.

Jag gillar också Juul och har läst flera av hans böcker. Och visst, man känner sig som en dålig förälder ibland, men å andra sidan säger han att den värsta sortens förälder man kan vara är en perfekt förälder

Tycker det är jätteviktigt att säga förlåt när jag gjort något dumt!
Sen är väl det viktigaste att bejaka barnets känslor och säga att det är ok att vara arg/ ledsen/ glad osv, men även att ta sitt vuxenansvar och säga vad som gäller. Att diskutera med barnet och förklara istället för att komma med direkta order. Att allitd respektera barnet som människa! Det är otroligt svårt, men det viktigaste är väl att man funderar över det och att man försöker!! Det var 1-2 år sen jag läste just den boken, och det blir ju lättare och lättare ju mer man "tränar", men är fortfarande jättesvårt.

Sen tycker jag "livet i familjen" är bättre än "ditt kompetenta barn", den är lite mer konkret. Har just börjat läsa Lars H Gustafssons böcker också, lite samma grund som Juul men får en inte att känna sig lika dålig som förälder

Här är en bra gamal tråd som diskuterar just hur man ska "Juula" i praktiken:

www.familjeliv.se/Forum-3-25/m37641720.html

Å, precis så kände jag mig när jag läste Jesper Juul. Till och med på det enda område där jag var helt säker att hag gjorde rätt, nämligen att berömma barnet så mycket man kan, talade han om för mig att jag gjorde fel, eftersom jag säger "vad duktig du är" istället för "vad roligt du ser ut att ha". Nej, jag kände mig helt nertryckt i skorna efter att ha läst den, och med samma känsla som du - hur menar han att man ska använda hans bok? Jag tyckte mest han drog en massa extrema exempel på föräldrar som slog sina barn och talade om att de gjorde fel, men det är väl ganska uppenbart!? (Tror dessutom inte att det är den typen av förälder som slår sitt barn som läser Jesper Juul, direkt.) Man läste och läste och hoppades att det skulle komma några goda råd och tips, men inte. Den var heller inte särskilt lättläst, och då är jag ändå van att läsa mycket, så jag undrar hur han har kunnat bli så populär.

Håller med, tycker inte det är applicerbart på verkligheten alls.

Jag blir lite provocerad av att ni känner er så dåliga och inte tar upp vad som inte känns bra i det Jesper Juul skriver. Jag kan känna igen mig i hur mina föräldrar är, hur de har uppfostrat mig och hur det har påverkat mig. Situationer som när jag vill visa något och de snabbt tittar upp från TVn och och säger vad fint utan att verkligen ta sig tid att titta. Istället hade jag behövt höra om de inte kan titta. Eller en pappa som hela tiden talar stolt om mig men på en utställning jag hade bara pratar på om sitt och vad han och hans kompisar gjorde för liknande saker när han var ung. Eller en mamma som är så självklar i sitt nej att det inte finns en möjlighet till protest och dessutom snabbt snörpte av om jag ändå försökte protestera.
Det är subtilt. Vuxna behöver vara tydliga och kunna säga ja och nej på riktigt och kunna ta barns reaktioner på allvar. 
Jag utbildar mig till lärare och ser det som otroligt viktigt att jag tar ansvar för varje social situation med ett barn eller en ungdom. I det ingår att kunna visa om jag blir irreterad eller arg, då kan jag också visa på allvar när jag blir glad och inspirerad. Jag har lärt mig att hålla allt inom mig för att mina föräldrar inte har velat höra eller ta mig på allvar.
Jag tycker det låter överdrivet att Juul-metodiken börjat användas i danska skolor, det är som han skriver själv inte en metodik och det är inte något som man bara "börjar använda". Det kräver stöd och handledning.  Att det bara skulle handla om föräldrar som slår sina barn är också överdrivet, ofta tar Juul upp exempel som visar på hur barn påverkas i en viss situation och att många gånger när vuxna blir aggresiva istället för att visa vad de känner så kan det i sin extremaste form ta sig uttryck i fysiskt våld. Juul talar utifrån sin praktik som terapeut.
Det finns pedagogiska inriktningar som påminner om mycket av det Jesper Juul skriver om,(han är inte ensam). Reggio Emilia har fått en stor genomslagkraft där barns egna kompetens tas på stort allvar och lärarna tar sig tid att inte lägga sig i barnens behov i onödan.

Men Juul är ju ingen metod. Vad han förespråkar är att se barn som individer och möta dem som sådana. Så mycket svårare än så är det ju inte även om det kan vara svårt. Tror man att det handlar om curling så har man missuppfattat grovt. Juul betonar starkt vikyen av gränssättning. Att se barn som likställda individer är dock rätt långt ifrån hur man traditionellt och i bahavioristisk anda har sett på barn och barns fostran. Jag talar inte om för min sambo hur duktig han är eller ger honom guldstjärnor om han diskar. Jag söker heller inte efter en metod som jag kan använda på honom för att få bukt med besvärliga vanor han har enligt mig. Av samma anledning försöker jag undvika det med barnen för att det är ett besynnerligt sätt att agera i en relation. Man gör massor av fel i relationer för att man är mänsklig. Det är ju inget att få dåligt samvete över. Juul handlar om ett förhållningssätt som jandlar om att gå ifrån tanken på barn som objekt och tabula rasa. Man måste ju heller inte dela hans uppfattning i varje specifikt och konkret han ger.

Om man tycker att "Ditt kompetenta barn" är svårläst så tycker jag att man ska ta en titt på Juuls: "Konsten att säga nej med gott samvete". Väldigt lättläst och praktiska, handfasta råd.
http://www.adlibris.com/se/bok/konsten-att-saga-nej-med-gott-samvete-9789100118891

Jag är också mycket förtjust i Ingerd Gavelin. Klok kvinna .
http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2010/Host/gavelin_ingegerd-att_mota_sitt_barn_-_och_sig_sjalv-inbunden/

Kan också rekommendera Petra Krantz Lindgren, hon har en blogg med mycket konkreta handfasta idéer och det liknar mycket Jesper Juul. Håller med Flickan och kråkan i övrigt. Det handlar om ett helt förhållningssätt gentemot barn. Och det är INTE curling. 

Jesper Juul säger t ex: Barn ska inte stå i centrum, för den som står i centrum är inte en del av gemenskapen.