Är det normalt?

Min dotter föddes i vecka 33+0 förlossningen satt igång av sig själv och allt gick bra.
Hon kunde andas själv fick bara titta på henne 3min innan dom gick iväg med henne och då började allt det jobbiga hade ingen anning om att hon skulle behöva vara kvar så länge och att jag inte fick bo med henne på avdelningen.

Hon fick ligga på värme bädd och det var något konstigt för hjärt larmet gick på hela tiden men det var inget allvarligt.
Bara själva grejen att föda barn men sen att åka hem själv förstörde mig jag har aldrig mått så dåligt även om jag var där ofta närtan hela tiden fick jag skuldkänslor för att hon behövde med men samtidigt som min son hemma behövde mig.

Jag kunde inte visa för någon att jag var ledsen för jag vet att jag bara skulle må ännu sämre så jag försökte bita ihop.

En månad blev hon kvar och när hon kom hem var jag fortfarade rädd för att visa att jag älskar henne redan från början var jag så rädd att hon skulle dö och de satt i länge jag har alltid älskar henne men inte vågat visa det för jag har alltid att det skulle vara lättare så om hon inte skulle klarat sig..

Nu till saken det är snart 8 månader sen hon föddes men jag klarar inte av att tänka på tiden på sjukhuset och så fort jag kollar på bilder från sjukhuset så börjar jag stor gråta
är det normalt att känna så går det över eller ska det behöva vara så hela livet?