Hah har barn sen innan. Vill han igen? Hur länge ska vi vänta?

Har frågeställningar och problem som är svårt att ta med någon som inte är/har vart i samma situation.

Kollar om någon här har erfarenhet eller några goda råd att ge mig.

Har träffat en 10 år äldre kille. Han närmar sig 40. Han har två barn mellan 5-10 år sen innan.

Vi har vart tillsammans i 2 år och sambo i 1 år.
Allt fungerar bra, barnen och jag älskar varandra och kommer mycket bra överens. Vi har samma mål i livet, vi vill båda bo i hus och göra samma saker. Förutom när det kommer till barnfrågan.

Jag älskar  barn och vill väldigt gärna ha. Jag kollade med sambon nästan det första jag gjorde om han kan tänka sig fler och han sa att han kunde det.

Även fast detta är sagt så talar han aldrig om det, talar vi om framtiden så är det aldrig snack om gemensamma barn. Jag har märkt de gånger jag tar upp barnfrågan så är han negativ och nämner hellre att det kostar mycket pengar, tar mycket tid osv osv osv.

Jag är helt införstådd i att han redan har två och att det aldrig kommer att bli lika spännande med nummer 3 för honom som nummer 1 blir för mig. Men jag tycker det är väldigt tråkigt att bara för att jag träffar en kille som redan är pappa så ska jag enbart få höra de tråkiga praktiska, negativa sakerna istället för förväntningar och längtan?

Sen så vill han vänta. Han tycker att 2 år är alldeles för kort tid för att ens börja typ tala om och planera barn. Jag menar inte att vi ska försöka idag men jag är redo att börja hyfsat snart. Dels för att jag lever i ett förhållande med barn varannan vecka redan idag och det är ju inte så att vi kan göra sådan som andra barnlösa kan göra, typ resa, plugga osv.

Han vill iallafall vänta 2 år till.

Jag lever som en mamma i ett förhllande men är inte förälder på riktigt alltså. Jag förstår inte vad vi väntar på? Att livet är bekvämt för honom och att han inte har så bråttom förstår jag men det känns som om han är väldigt självisk i denna frågan?

Sen är jag väldigt medveten om att han snart är 40 och att tiden är lite knapp. Tänk om jag kanske inte kan få barn så lätt eller inte alls? Då är det ju alldeles försent med adoption och provrörsbefruktning. Och då står jag där och blev utan barn bara för att han tyckte det var bekvämt att vänta??

Sen förstår jag att man aldrig kan tvinga någon till barn och det vill jag inte heller. Men han har ju sagt att han vill?

Kan någon som har vart i samma situation ge mig lte feedback eller berättelser ur egna erfarenheter?

Hur länge väntade ni på barn där den ena parten redan hade barn sen innan?

Jag känner mig riktigt avundsjuk på hans barn (förstå mig rätt) och på deras fina barn/förälder-relation och längtar efter att kunna känna på samma sätt. Längtan blir ju inte mindre bara för att man ser det framför ögonen hemma.

Usch, jobbiga känslor!