Hej!
Jag fick just hem boken "Den flerspråkiga människan" av Wagner, Strömqvist och Uppstad.
Den innehöll ett långt kapitel som handlade om utlandsadopterades språkutveckling och i alla fall för mig var flera av studierna och dess resultat nya.
Jag har bara hunnit läsa snabbt och har inte heller tid att ta upp något eftersom min lilla dotter kallar på min uppärksamhet men jag vill tipsa om boken/höra om någon annan läst den...
Tack för tipset, verkar intressant!
Ja, skriver lite av vad jag kunde utläsa ur den...
Bl a så såg man genom en stor studie av kinesiska flickor som adopterats till USA att de faktiskt låg över genomsnittet för amerikanska barn när det handlade om ordförråd. Man såg (som man väl gjort i andra studier också kring skolprestationer) att hemmiljön gjorde att barnen presterade högre än vad de borde ha gjort.
Något som förvånade mig var att man inte ansåg att ett redan utvecklat modersmål hos lite äldre barn hjälpte barnen att ta till sig det nya modersmålet. När barn med ett minoritetspråk möter ett annat så är det ju en viktig framgångsfaktor - om man har ett utvecklat modersmål så är det lättare att lära sig ett nytt. Här såg man inte att barnen hade den fördelen då de förlorade sitt förstaspråk...
En sak som de adopterade barnen oftare hade problem med var det språkliga minnet både när det gällde ordserier och satsminne (man testar genom att låta barnen repetera grupper av enskilda ord respektive olika långa satser) och att detta eventuellt kunde ligga bakom de svårigheter som barnen kan få i de högre skolåren där det ställs högre krav på situationsoberoende och abstrakt språk.
Obs - det är mina snabba tolkningar av deras tolkningar av undersökningarna 
Något som förvånade mig var att man inte ansåg att ett redan utvecklat modersmål hos lite äldre barn hjälpte barnen att ta till sig det nya modersmålet. När barn med ett minoritetspråk möter ett annat så är det ju en viktig framgångsfaktor - om man har ett utvecklat modersmål så är det lättare att lära sig ett nytt. Här såg man inte att barnen hade den fördelen då de förlorade sitt förstaspråk...
Tack för tipset! Ska kolla boken. Vi är en tvåspråkig familj, så jag är väldigt interesserad av allt som handlar om språkutveckling, i synnerhet hos adoptivbarn. Var det mest amerikanska studier det var fråga om?
Ja det är ju logiskt när man tänker efter...
Men jag tycker mig ha läst många gånger när a-barns språkutveckling diskuteras att det är en fördel om de utvecklat ett språk innan de adopteras om de är äldre.
Men i och för sig - om de har haft möjlighet att göra det så har de ju haft möjlighet att få samspela med någon etc och hur de haft det innan adoptionen är ju av största betydelse.
(vilket man också tog upp i kapitlet - att det skiljer sig väldigt åt mellan olika grupper adopterade och att man istället som man gjort tidigare ska fokusera på villkoren barnen levt i och inte dela upp det på det enkla sättet efter ursprungsland som man ofta gjort)
Jag har adopterat två äldre barn, från två olika länder = två olika språk och min helt ovetenskapliga reflektion är att det har varit en fördel för dem att ha ett språk redan när de lärde sig svenska. De översatte och kopplade samman begrepp och ord (typ motsatser som stor och liten) väldigt snabbt och satte genast ihop meningar med sina nya ord, för att de kunde det på sina ursprungsspråk. Det barnet som hade mest avancerat ursprungsspråk lärde sig svenska snabbast.
Men som allt annat i livet är det här ju något som är induvuduellt.
Ja det är som du skriver Solvår som jag har tänkt att det borde fungera...
Men så klart är det individuellt och det borde ju vara en fördel för barnen att ha ett utvecklat språk (om inte annat ur aspekten att de levt under sådan omständigheter att de haft den möjligheten) om man jämför med att adopteras som äldre och inte haft möjlighet att utveckla sitt modersmål...
Någon som vet hur man gör med en nästan treåring som inte lärt sig tala sitt första språk? Vi väntar på remiss till logoped. Han börjar redan förstå en del vi säger men talar varken ryska eller svenska än.
Misseri, vi har en liknande situation med vår gosse som kom till oss okt 08 knappt två år gammal.
Han pratade inte kinesiska när vi hämtade. Han förstod svenska väldigt snabbt men viljan att ens härma oss kom inte förrän han fyllde tre (ett par månader innan hade han börjat på dagis)
Vi har en logtopedkontakt som också "konstaterade" att han förstod. Nu är vår pojke ganska blyg inför nya människor o hos logopeden säger han knappt ett knäpp.
Det som vi främst ser som den bästa hjälpen för honom har varit dagis. Han är på en avdelning där de även har en hörselskadad pojke så de jobbar väldigt mycket med språkutveckling. Han har utvecklats på många områden under sin tid på dagis o då även talet.
Logopeden ringde oss förra veckan o erbjöd honom plats på ett annat dagis på en sk kommunikationsavdelning. Vi skulle bestämma oss inom en vecka (hon skulle dessutom gå på semester dagen efter)
Vi är så klart tveksamma till om detta verkligen är till hjälp för vår pojke eller om det tvärtemot kan ställa till det för honom. Rent praktiskt är det komplicerat då detta dagis är på andra sidan staden o vissa morgonar cyklar min man honom tidigt på morgonen. Sen har vi ju biten med att de barnen som han etablerat kontakt med nu blir ju hans klasskompisar så småningom..
Tina E: intressant att höra! Man blir lite ställd när man har en stor kille som inte kan kommunicera. Han blir mer frustrerad på oss än vi på honom
Hos oss har det varit lite tvärt om - vi har varit lite frustrerade medans han har tagit det med ro.
Något som vi tycker har hjälpt honom o oss är att teckna lite stödtecken. Det har underlättat för honom att förmedla det han vill och det har sporrat honom att försöka mer. Dagis använder sig mycket av stödtecken o jag har använt en del i mitt yrke.
Bra lexikon finns på nätet - denna tycker jag är bra; http://www.ur.se/Teckensprakswebben/Startsida/
Logopeden har också fixat ett teckenspråkslexikon som ska vara lättfattlig. Jag ska hämta den nästa vecka så det bli spännande.
Lycka till nu o försök att inte oroa er för mycket det kommer.
Förresten, när fick ni varann?
Jag är så innerligt tacksam att jag började lära min dotter stödtecken efter en skiva som man köper på teckenhatten.se Det har underlättat vår kommunikation & hon lär sig inte att prata långsammare för det. Snarare tvärtom skulle jag tro Efter gomoperationen som var för en dryg månad sedan har orden fullkomligt börja ramla ur, och det betyder ju att hon gått och "ruvat" på orden länge. Tiden fram tills dess har hon nästan bara använd stödtecken i kombination med vissa ljud (som jag vet vad de betyder). Nu växlar hon vilt mellan tecken och tal. Säger jag tex - vad säger hästen så kan hon säga det i "ord/ljud". Om jag ex säger - men vad säger fågeln? Då kan hon inte säga pip pip utan hon visar fågel på stödtecken. Det tycker jag är så underbart Hon är enl öronläkaren väldigt duktig på att göra sig förstådd och hon uppmuntrade verkligen mig sist att fortsätta som jag gör. Det känns så ROLIGT att se resultat av månaders arbete. Barn lär sig tecken på bara någon dag och sedan kommer talet eftersom man då använder ordet i kombination med tecknet. Nu sa hon helt plöstligt MAT. Man vill ju bara gråta en liten glädjetår. Det är så härligt!
TinaE: vi hämtade vår son i slutet av maj så det är väldigt tidigt än. Vi märker i alla fall på honom att han snappar upp ord från oss även om han själv bara säger Ådidatt om allt Men vi väntar ivrigt på remissen till logopeden så vi jan komma igång med proffshjälp!
hattenforlag.se ska det vara
Man kan köpa tecken-dvd via Landskrona vision. Att stödteckna kan verkligen hjälpa barn med kommunikationen.
Vi har fått rådet av vår logoped att förstärka upplevelser med att "göra dagbok". T.ex. om vi har åkt tåg en dag, letar vi fram foto på något/några tåg och klistrar in dem i vår dagbok. Vi pratar, klistrar och återupplever - för att öka kommunikationsviljan. Lycka till!
Jätteenkelt, om jag vill prata om kor en dag är det bara att leta upp sådana och sen kan vi göra vår dagbok om det den dagen.