Är det lika illa att inte kunna få syskon till sitt barn, som att inte kunna få några barn alls?

Att få kämpa i oändlihet att bli gravid var för mej skit jobbigt. Nu när sonen är här så för mej är ett syskon otänkbart då de skulle kosta förmkt & den summa kan jag glädjeligen lägga på den son jag har. Även om jag innerst inne skulle vilja ha ett syskon....

Vet inte riktigt hur det är när första barnet inte kommer, då vi fick vår dotter efter ca 8 mån försök. Men det jag vet är att det är hemskt jobbigt när syskon inte kommer och man har försökt och försökt och försökt under drygt 1 år. Och sen få kommentarer som att ni får vara nökda med barnet ni har. MEN det är ju inte det det handlar om, tycker jag i allfall.

Man ska väl egentligen inte jämföra sorger på det viset. Alla har ju just sin börda att bära, men spontant så säger jag NEJ, det är inte lika illa att inte kunna få syskon som att inte kunna få barn alls.

Är det lika illa att förlora bara sin mamma eller värre att förlora BÅDE sin mamma och pappa...

Är det någon tävling?

Det är väl lika hemskt för den som vill ha ett barn och inte får ett oavsett?

Har man redan ett barn så får man ju uppleva allt som föräldrar får... har man fler får man uppleva det fler ggr.

Kan dock säga att jag som enda barnet längtade mig sönder och samman efter syskon. Inte för att jag kände mig ensam, utan för att det skulle ha varit så roligt att dela allt med någon som liknade mig. Sorgen var enorm hela barndomen över att föräldrarna inte lyckades får syskon.. Och dem mådde lika dåligt de.

Sorger är hemska på olika sätt. Knäpp frågeställning i det stora hela det här... Alla skulle ju välja att iaf ha ett barn än inget alls. Personligen skulle jag dock hellre dö 1000 dödar än att inte lyckas få fler än 1 barn.  Jag SKA ha minst 3, låter nog naivt, men jag skiter i om ungen är grön eller rosa haha, bara jag får syskon till min första.

Det är nog lika svårt. Särskilt om man lever med en ny man. Som i vårat fall. Till slut när vi gav upp satsa vi på det vi hade. Min son sedan tidigare, köpte hus och jag återkom till jobb som jag är utbildad inom.

Så helt plöstsligt bara från ingen stans plusade vi över 7 år efter vi startade barnverkstan. Så nu är det exakt 14 dagar kvar tills våran mirakel dotter kommer via planerat KS.

Nej det kan det rimligtvis inte vara.

För min del är det inte ens på samma karta. Vi väntade över 4,5 år på vår dotter och nu försöker vi få ett syskon (har inte försökt mer än 1,5 år än). Känslan av att stå inför att kanske aldrig få ett barn är för mig absolut inte jämförbart med att kanske inte kunna få ett syskon. Efter allt vi gick igenom är jag så otroligt glad och tacksam för det barn jag har och ett syskon ser jag som bonus. Så för mig är svaret helt klart att det är otroligt mycket värre att inte kunna få barn alls.

Nej, det är värre att inte få barn alls. Säkert jobbigt att inte få till syskonet också men man är ju iallafall inte barnlös, eller riskerar att bli.

För mig som fick vänta dryga 7 år innan min son kom, är syskon bara bonus. Men ändå har jag en mycket stor längtan efter fler barn nu när jag vet hur underbart det är. Men för mig går det inte att jämföra med att inte få några barn alls. Jag har däremot full respekt för att alla känner olika.