Jag är så jävla trött på att omgivningen inte kan acceptera min sons hår!!

Jag förstår inte. Det är år 2010. Har vi inte kommit längre? Sitter vi fortfarande fast i stereotypernas fack??

Min 5 åriga son har världens finaste hår. Det är härligt skiftande i olika blonda nyanser, går ner till axlarna i otroligt stora täta fina kortkskruvar. Luggen har han oftast uppsatt platt bakåt på huvudet i en liten "Beckham toffs" för att den inte ska hänga i ansiktet. Han är stolt över sina lockar och han tycker själv att han är fin.

Det syns på hans ansikte, hans grova kroppstyp, hans kläder, hans prat och hans sätt att han är en pojke. Likförbannat får jag hela tiden höra av mina vänner och bekanta saker som tyder på att de inte kan acceptera hans och mitt val att låta honom se ut så här.

"Nuuu ser han verkligen ut som en flicka du! Har han TOFFS?? Eeeh, varför har han sidbena? Hur långt hår ska han ha egentligen? Nu är det väl dags o gå till frissan va? Tänk vad varmt det blir för honom nu på sommaren!" Osv osv osv.

Ja, han har toffs, han är KNAPPAST den enda killen i världen o ha toffs. Han har sidbena för när han INTE har toffs för att hans lugg ska lägga sig på ena sidan ist för rätt ner i ansiktet. Hur långt hår han ska ha? Så långt han vill och jag tycker passar honom! Och nej, jag tror inte han svettas mer i håret för att han är kille, rakar alla flickor av sig håret på sommaren??

Jag är så trött på att han inte kan bli accepterad så som han ser ut, och som han själv vill se ut. Jag klagar inte på mina vänners barns fruktansvärt trista typiska pojkfrissyrer, det korta centimeter långa håret som alltid ser likadant ut. Så ser deras söner ut, och så har de valt att se ut. Går jag och irriterar mig på det? Nej!

Och jag valde att lägga detta under mobbning för han är 5 år gammal, förstår vartenda ord de säger, NÄR HAN ÄR MED! Det är inte okej.

Varför är det så svårt för folk att acceptera lite hår på pojkar?