Konfirmation eller ej?

Mina barn är inte döpta. Dottern funderade ändå på att konfirmera sig (och döpa sig givetvis) men hon fyller 18 nu och det verkar inte längre aktuellt.

Sonen är 14, han är inte ett smack troende så jag har svårt att tro att han väljer att konfirmera sig.

Varför man ska konfirmera sig utan att vara religiös förstår jag inte, det känns respektlöst mot de personer som upplever konfirmationen som det den är - en vuxen (nåja...) bekräftelse på dopet.

Maken är både döpt och konfirmerad (även om han numer frågar sig varför), på min sida har vi ingen tradition av dop och därmed inte heller konfirmationer.

Om barnen får en religös väckelse som vuxna kan de välja att döpa sig då, det har jag inga synpunkter på.

Båda mina barn är döpta - men det var bara den äldsta som konfirmerade sig.
Vi pratde en del om varför man konfirmerar sig men båda har själv fått välja.
Den yngste valde att inte konfirmera sig då han tyckte att han inte hade mer att lära om kristendomen - hör till saken att han var och är väldigt intresserad av religon.
Idag är det så att den äldsta gått ur Svenska kyrkan och kommer inte att döpa sitt barn, den yngre har inga planer på att gå ur men är inte aktiv heller i kyrkan.
Vi, som föräldrar, är båda både döpta och konfirmerade och långt bak i släkten likaså- så visst det blev lite diskussioner om varför sonen inte skulle konfirmeras men jag tycker ändå att när man är i konfirmationsåldern kan man få besluta det själv.
 Vi hade inget behov av att föra - som jag ser det - traditionen vidare bara för att "alla andra" gjort det.

Med tanke på den reaktionen så tror jag inte bitt barn är riktigt mogen för konfirmation oavsett.
Han/hon ska ju heller inte behöva argumentera för att få slippa, det är ju hans tro och därför hans val.

Fan heller att du som förälder ska tvinga ditt barn konfirmera sig. Nu låter jag kanske lite hård, det beror säkert till viss del att jag är väldigt emot sådant. Nog om det: det är ditt barns val! Inte ditt. Tänk dig själv om dina egna föräldrar skulle tvinga in dig i en religion? Jag ser ingen som helst anledning för dig heller att vara bekymrad över det, han/hon är stor nog att fatta sina egna beslut när det gäller att dra sig in i kyrkan.

Mina barn kommer att få välja om de vill konfirmera sig eller inte. Jag valde att inte konfirmera mig eftersom jag inte är troende. Mina föräldrar godkände mitt beslut.

Själv är jag döpt men inte konfrimerad (inget som någon tyckte jag skulle göra heller).

Sonen skulle aldrig konfrimera sig, och om han skulle det så skulle han mest använda tiden på lägret till att argumentera mot kristendom och religion öht.

Vad man än gör ska det vara efter eget val. Att tvinga någon kan aldrig vara hållbart. Tycker inte heller mutor är godtagbart. (Något som fö de flesta verkar konfrimera sig idag för) Och med mutor pratar jag halsband, pengar, gåvor i olika former.

har ingen tonåring, men jag anser att konfirmerar mig gör man för sin egna skull, inte för någon annan. "Jag vill inte" är ett fullt godtagbart argument.

Min dotter konfirmerar sig på söndag. Jag har absolut velat att hon skulle göra det, men det är helt hennes eget val. Det måste det vara. Vill han inte så vill han inte... Det kommer inte att hjälp att tjata heller, det får väl snarare motsatt effekt. Det som skulle kunna fungera är väl en muta, en fin present... Om man tycker att det är lämpligt.

Min son är döpt eftersom sambon/barnets pappa ville det. Om han vill konfirmera sig får han bestämma själv den dagen det blir aktuellt.

Jag är själv varken konfirmerad eller döpt.

Konfirmerad ska hon väl bara bli om hon erkänner sig kristen eller är nyfiken på den kristna tron. Har ni uppfostrat henne i den kristna tron?

Religion är något personligt och något som man ska beslut om själv, alltså tycker jag inte att någon ska tvingas att konfirmeras. När jag tänker efter så gillar jag nog egentligen inte att man döper små barn heller, det borde dom få välja att göra själva när dom blir äldre.

Att man inte är döpt och/eller konfirmerad är inget hinder för att "bli kristen" senare i livet om man önskar det. Jag tycker snarare att man ska vänta lite med sådana beslut. Ju äldre man blir, ju mer erfarenheter får man och ju bättre kan man avgöra om kristen tro är något att ha eller ej.

Om jag har någon annan tro? Annan och annan, jag är frikyrkokristen.

Varför måste barnet ens komma med ett godtagbart skäl att denne inte vill?

Vaför måste de konfirmeras?
Skulle inte varken hindra dem om de (mot all förmodan) skulle vilja eller bli det minsta irriterad eller så om de inte vill...

Jag har inte gjort det..

Mina barn får bestämma det själva.