Gravid och känner mig så sjukt ensam..

Usch då, ville han ha barnet? Var det planerat? Sov han mkt förut?

Oj det där låter ju inte alls bra! Om han är sådär nu hur ska du då orka med både bebisen och att ta hand om honom?

Han kanske har en deppression el nåt? Kanske är han oroligig för vad som komma skall? Det kan ju yttra sig på många sätt! Vi fick ju barn i juni förra året och min sambo har inte vart riktigt som din men lite så att han inte orkat prata och bara velat sitta vid datorn. Han är underbar m dottern men jag har känt mig åsidosatt. Han har haft en downperiod så det förklarar den saken. Det va därför jag tänkte att kanske din sambo har ngt sådant? Bara en teori.

Hoppas det löser sig för dig! Vet känslan av att inte känna sig älskad och känna sig glömd! Kram!

Hur hade ni pratat innan, om hur det skulle bli?

Vi hade många samtal, ibland lite mer allvarliga, om hur det är med ett nyfött barn.

Tex att FP bara täcker arbetsdagen, inte 24 timmar. Jag får inte betalt för att sköta hemmet själv dygnet runt utan för att sköta bebisen 8 timmar/dag. Sen är vi båda föräldrar, resten av dygnet.

Sova det får en förälder göra när barnet sover. Är man hemma med ett barn tar man hand om det viktigaste i ens liv. Den ene skall inte få sova hela nätterna bara för att den skall iväg och jobba, det är bara ett jobb. Den ene byter blöja och den andra matar. Fungerar och är rättvist då den som matar ibland är så trött att man knappt orkar stå upp.

En förälder skall kunna själv ta hand om sitt barn. Vad skall man göra om den ena föräldern råkar ut för en olycka och inte kan ta hand om barnet i en vecka. Bebisar kan börja äta ur flaska när mamman tycker att amningen fungerar. Det är enklare att den som inte ammar tränar barnet med flaska, det finns inga alternativ för bebisen.

Den förälder som som jobbar, kommer ifrån. Som hemma varande förälder är man alltid allert, minsta ljud är man där för att kolla vad det är, gäller nyfödd iaf.  Det gör att den skall se till att den andra också kan få en liten stund egentid, om så bara en timme att få handla blöjor själv.

Känner du att du inte får någon hjälp den första tiden ring någon som kan hjälpa dig. Första barnet kan kännas som man inte riktigt vet vad man skall göra. Att ha någon som hjälper en genom den första tiden är guld värt för ens psyke och själv förtroende. Andra gör inte som en själv hade gjort det , men tar inte barnet skada eller illvrålar är ingen skada skedd.

Lycka till och våga be folk runt dig om hjälp om du behöver det. Många älskar att hjälpa till med nyfödda barn.

Ja det som känns jobbigt är att han var jätteglad när jag plussade, sen är det helt som bortblåst? Vet inte alls hur han tänker..
Vet inte hur jag ska klara av detta för det känns som att jag kommer få ta hand om allt själv.

Jag har frågat honom hur han mår, har också haft tankar på om han känner sig orolig eller något men han säger att allt är bra. Så där kan jag ju inget göra heller

Känns så underbart att plutten i magen ska komma snart, men samtidigt är jag otroligt rädd, Tänk om jag får stå här själv sedan? Jag blir mamma för första gången..jag har ingen större erfarenhet av att ta hand om bebisar, hur ska jag klara det isåfall helt själv? Usch..tankarna är får många just nu.

Läste bara TS början innan ajg direkt kände att jag ville skriva i tråden.

Jag känenr samma, jag känner mig otroligt ensam.

Olyckligtvis älskar jag inte min sambo men vi har en hyfsat fungerande relation.