Namngivning

Det tycker inte jag är fel! Det viktigaste är ju att namngivningen "betyder" lika mycket för er denna gången och att det blir ett minne som ni kan berätta och kanske visa bilder/annat från för er dotter när hon blir äldre.

Vi hade större namngivningsfest när sonen kom än vad vi kommer att ha i år. Men vi ska fortfarande ha en liten "namngivningsceremoni" och läsa en "egen" dikt för lillebror och spara foton och minnen från kalaset som han kan se när han blir äldre. Tror inte dom bryr sig om hur många gäster som var där :D Bara att de närmaste faktiskt var där, som mormor, morfar, farmor, farfar o.s.v

Oj! Precis så känner jag också. Hade en stor omfattande namngivning för dottern för 3 år sen, och nu känns det näst intill jobbigt att ha för sonen. Men, det ska bli av. Måste bara klura ut hur jag ska få det lika fint men bara en bråkdel så mycket fix.

Vi hade samma problem, hade stort organiserat halabaloo för första sonen och kände sedan med andra att vi inte riktigt orkade. Vi löste det som så att vi slog ihop det med hans ettårsdag och inte hade det så "uppstyrt" som på första sonens. Fast lika många gäster var det nog, men det är mest för att vi har stor släkt som vi faktiskt inte kan låta bli att bjuda. Men vi lättade lite på formen, och pratade bara lite själva om varför han fick de namnen, sedan sjöng vi en sång tillsammans allihop, sedan presenterade vi faddrarna som fick komma fram och sedan sjöng vi "ja må han leva". Det fanns liksom inget schema. Ang mat så ordnade vi bara fika, och hade då hjälp av både min och sambons mamma att baka, och en kompis till mig gjorde tårtor. Hade lite ångest ett tag för att vi inte hade någon officiant denna gång, och ingen egentlig ceremoni, men det kändes bra och lyckat efteråt iaf.