Är så förbannad och trött på min mans ex/bonusbarnens biomamma, funderar nu på att...

Tror att både du och din man skulle vinna på att sluta skylla på exet. Det är din man som gör fel, som inte stämmer av med dig, informerar dig, som inte drar gränser gentemot exet. Det är din man som har skyldigheter mot dig och borde ställa upp för dig. Exet kommer aldrig att "lugna sig" så länge din man inte drar en gräns och säger ifrån.

Där tror du fel, visst det är halvt fel av min man- han gör fel mot mig då han inte först frågar mig utan svarar henne på en gång. . . däremot informerar han mig dock flera timmar senare, flera dagar senare osv.. . det här med att dra en gräns och säger ifrån, min man har gjort det i några år men det blir ingen skillnad, hon fortsätter oavsett om vi har sagt åt henne t.o.m  via Familjerätten har sagt åt henne men det hjälper inte...
Min man har gett upp förlänge sen med att dra gränser och säga emot henne går inte då det bli ännu värre, framförallt barnen...
Och vad kan jag göra då? ingenting än att ge mig av, ge upp kärleken, för man orkar inte mer...

Men med att dra gränser menar jag inte att din man skall tala om för sitt ex att hon skall inte göra si och hon skall inte göra så utan att han helt enkelt skall sluta ställa upp på hennes krav. Sluta ta emot hennes samtal, strunta i att svara på SMS:en! Och om han väl pratar med henne så måste han kunna säga att, du det kan jag inte svara på här och nu för det måste jag diskutera med min fru först.

Jag känner väl till det där med att man kan göra det värre för barnen genom att ta fighten med biomamman och det gör det bli mycket svårt att avgöra vad man skall tolerera (för barnens skull) och vart man faktiskt måste sätta stopp. Men någonstans blir ju barnen faktiskt också lidande av att man INTE säger ifrån och tar fighten, t ex när det går så långt som du beskriver, att du funderar på om du överhuvudtaget orkar fortsätta vara en familj. Ett sådant uppbrott drabbar ju också barnen som dels får en ledsen pappa men också förlorar en del av sin familj.

Jag menar absolut inte att det inte kan vara biomamman som är "roten till det onda" i ert förhållande så missförstå mig inte. Det jag är ute efter är bara någonting i stil med vad de terapeuter som jag och min man varit och pratat med har försökt tala om för oss, och det är att vi kan inte påverka biomammans beteende eller uppförande, vi kan bara påverka hur VI reagerar på det och hur vi agerar utifrån det. Alltså är det nödvändigt att hitta sätt att hantera "yttre problem" inom familjen. Förstår du vad jag menar då?

Jaa, Tack!! Jag var nog lite för snabb att svara dig...har tappat allt så jag ser väl allt svart just nu...

Usch fyy vad ska jag göra? Nu säger han att Vi har ingenting in planerat då och då, den dagen kvällen till sitt ex utan att ens fråga mig först..visserligen hade vi inget inplanerat den dagen men vad fan jag hade inte alls velat då den dagen, hade han först frågat mig så hade jag svarat nej tack åk du själv, jag vill inte, har inte lust, osv.
Hur kan han och varför? fattar inte, han verkar vilja och hoppas väl att jag ska bara ställa upp som vanligt på allt...neej det här går inte längre..
Vi har börjat glida ifrån varandra...eller kanske är det bara jag som glider iväg..

Gud vad jag känner igen dig TS i min situation, har samma skit, det byts tider, det blir längre dagar än vad som sagts osv,,,och jag informeras typ inte alls.. du är inte ensam, Kram

känner också igen mig i det där, min killes ex tror att hela världen cirkulerar kring henne och att hon kan  byta tider när det passar henne, hon kunde t o m ringa dagen inna hon skulle hämta barnet och säga att hon var utomlands och fick hämta en halv vecka senare, då fick man bara glömma att man själv hade planer. jag höll på att bli helt jävla tokig för jag tycker det är orättvist av henne att göra så, då känns det som att barnet är i vägen för att man måste ställa in sina planer hela tiden. jag fick nog och sa att han inte kan dansa efter hennes pipa längre, hon får ordna barnvakt själv dom veckor hon har barnet, vi kan inte ställa in allt baraför att hon helt plötsligt får andra planer. tillslut fattade han och det har (peppar peppar) varit ganska bra på senaste tiden.
det verkar svårt att ställa om sig och ta hänsyn till en ny människa om man hela tiden har haft ett ex som styr och ställer men bonusmamman kan inte köras över hur som helst.
du får väl helt enkelt utvärdera om du vill leva så, antingen får du lämna honom eller så får du försöka få honom att fatta att det är allvar, det är ni som lever ihop nu.

Tack och sååå tråkigt att du känner igen dig i min situation...usch...inte ens min värsta fiende skulle jag vilja utsätta för detta... jaa det där med byta tider och dagar är det värsta, när bonusbarnen gråter för att det ändras med överlämningen en dag senare vid ett tillfälle lite då och då, och dagarna bli längre och längre, förr hade min man så djävla bråttom hem men numera kan han komma hem både 1-2 timmar senare och så får man höra ännu senare att de var tvugna att svänga förbi hemma hos biomamman för att hämta bonusbarnets egendomar (fast h*n har dubbelt av allt hos oss) skitsamma... och förr så ringde min man till mig då han sitter i bilen på väg hem från jobbet, det har han minskat med till en gång i veckan från förr varje dag, och nu det här att man säger till exet nej det är lugnt vi har inget inplanerat då, det går bra...lägger på luren och flera timmar efteråt frågar jag om vad som ska ske då? får till svar att vi ska gå dit den dagen, den tiden....jaahaa men då får du gå själv jag och mina barn har ingen lust att följa med för du frågade aldrig mig först utan du sa att vi kan och inte har någoting inplanerat till henne...suck!! Kram tillbaka till dig...

Det är skitjobbigt och jag blir ledsen varje dag, jag mår illa över att jag måste utvärdera om jag vill leva så här, lämna honom, för att hon har sett till att han ska dansa efter hennes pipa...jag är jätteledsen just nu, inser nu tyvärr sent att jag borde aldrig gett mig in i det här men jag trodde på honom då, när han sa att det  är vv, och att de två ska inte prata med varandra mer än nödvändigt efter beslut 1 ggr i veckan och vid akuta behov.. jag har inget emot att det rings varje dag för barnens skull men när jag blir utlämnad känner jag mig som femte hjulet ungefär... i mina ögon känns det som om jag är bara luft, i mitt eget hem...